Inlägg publicerade under kategorin Mina funderingar
Saga Scott och hennes mamma bjuder in alla som är ensamma i jul att komma hem till dem och fira jul.
Underbart!
Jag hoppas att det kommer många och att de får uppleva det där fantastiska att det inte finns någon glädje som är större än givandets glädje.
Du kan läsa mer om Sagas och hennes mors initiativ här
Det är sådana här artiklar som verkligen ger mig tro på mänskligheten.
Jag vet ju att vi alla innerst inne vill att alla ska må bra.
Särskilt kanske på julen.
Men så mycket ställer sig i vägen för oss när vi vill göra en insats för att ge i alla fall några gemenskap.
Ändå vet vi nog alla att när vi skingrar någons ensamhet finns det en möjlighet att vi räddar liv.
Ja vi vet att gör det.
Flr att leva ett liv i icke självvald ensamhet är inte att leva - det är att överleva fram till sin död.
Känner du någon som är ensam i jul.
Bjud in!
Eller - gå till!!
Då kommer du att uppleva att du förstått julens innersta budskap!
Nu önskar jag DIG en skön söndagskväll och så småningom när det blir dags för dig att sova - en riktigt god natt!
Här kommer kvällens citat:
"Ensamhet; en bra plats att besöka - en dålig plats att stanna på."
Okänd tänkare
Oro kan vara väldigt olika saker.
Dels oron i vårt sinne.
Men oron kan också vara ett litet balanshjul som håller reda på tiden i vissa typer av mekaniska urverk.
När du hör dig själv säga att du inte är bra nog, att du inte kommer klara det – då dömer du dig själv till misslyckande.
Och gör oron sann.
Inse att just du är en fantastisk människa som klarar det du förutsätter dig att klara och säg detta till din spegelbild varje morgon.
Se dig själv i spegeln och känna dig glad, istället för att se dig själv och känna dig orolig över dagen som ligger framför.
Jag har råkat ut för så många missöden i mitt liv – men inte ens hälften så många som jag smärtsamt förväntat mig
Jag har alltså oroat mig helt i onödan.
Så är det nog för oss alla.
Jag har lärt mig att det sätt jag bäst besegrar min oro genom är att agera.
Handla!
Kanske aktivt göra något som väntar på att bli gjort.
Då ger jag genast oron mindre plats.
För ibland är ju det vi oroar oss för inget vi kan göra något åt.
Men oron det ger oss skadar oss.
Så alla konstruktiva sätt vi kan hitta att besegra oron är ett framsteg.
Den kan kväva oss om den får fritt spelrum.
Vi kommer aldrig ifrån att vi blir oroliga ibland.
Men låt den inte bli herre i ditt liv!
När vi möter en medmänniska i en tuff situation...och vi ingenting kan göra..då blir vi frustrerade och vill kanske gå vidare....för vad kan jag göra- för henne - för honom.......
Då gäller det att komma ihåg att kärleken aldrig överger den som har ett behov.
Ditt och mitt uppdrag här i livet handlar om kärlek, och hur jag än vrider och vänder på det ordet så hamnar jag alltid i slutsatsen att kärlek innebär att inte kräva någonting alls.
Ger jag kärlek, och i och med det tar emot en annan människa, har jag fullgjort mitt uppdrag.
Utan förväntningar växer kärleken.
Men om jag förväntar mig något tillbaka, eller förväntar mig en förbättring, kan kärleken dö om svaret eller förbättringen uteblir.
En kärlek som förväntar sig ett svar kan i vissa lägen uppfattas som ett hot.
Men kärleken kräver ingen framgång.
Den finns där utan förväntan på resultat och utan förväntan på tack.
Omsatt i det svåra mötet blir det en form av metod.
När jag möter den som behöver hjälp kan jag stanna utan att göra något.
Jag kan vara där utan att ge något annat än min närvaro och jag kan lämna den jag mötte utan att förvänta mig något tack.
Jag har stått där ibland.
Jag kunde ingenting göra, ingenting ge, och jag kunde inte se något resultat som gick att mäta.
Det som gör att jag ändå tror att det är viktigt att stanna kvar är berättelser från människor som långt, långt efter en katastrof inser att den som blev till hjälp var den som ställde upp utan krav och förväntningar.
Tålmodigt och kärleksfullt och så länge det behövdes!
Det är vårt absolut viktigaste uppdrag här i livet!
Att stanna till och bli kvar - så länge det behövs för en medmänniska!
Låångt till sena kvällen - men glad över att jag faktiskt klartat dagen riktigt bra - det blev en bra fredag och avigsidan hade en framsida.
Jag ställde inte alls lika stora krav på mig själv idag.
Det medförde överhuvudtaget en bra känsla både fr mig och de omkring mig.
Det måste man ju kunna klara utan att vara vaken en hel natt för att uppnå det.
Nu börjar min uttröttade kropp tycka at det är dags för vila - och det ska den få.
Men DU kommer kanske att vara uppe många timmar än.
Framförallt - låt de timmarna bli en fin avslutning på DIN fredag!
Här kommer också kvällens citat:
"Vi fäster ofta för mycket vikt vid vad andra säger om oss och
för lite vikt vid vad vi säger om andra"
Okänd tänkare
Ganska lugn dag på jobbet.
Verkligen ovant.
Men det är nog så att även människor som har behov av en Frivilligcentrals tjänster har lite annat i tankarna så här precis före jul.
Jag hade ett samtal idag med en syrisk familj.
Mamma och pappa och en liten dotter på två år.
De har varit i Sverige i fyra veckor men kunde engelska vilket gjorde det möjligt för oss att prata med varandra.
De har en lång resa - delvis med livet som insats bakom sig.
Jag förundras över det lugn och den styrka de utstrålar.
De saknar jobb och de bor i en slags kollektiv i en studentkorridor.
Jag kände hur obetydliga de kände sig så jag ville uppmuntra dem och sa:
Helt oberoende av vad ni gör eller inte gör, vad ni lyckas med eller misslyckas med, vad andra säger eller tycker. Vad ni själva tänker om er.
Om ni har ett jobb eller inte,så är ni värdefulla.
Ni är värdefull fö er själv, för er lilla dotter, för omgivningen, - ja för hela världen.
Ni fyller en funktion som bara ni kan fylla.
Ni är unika och oersättliag för det finns bara ni två som är som er!
Tårarna rann utför deras kinder, och den unga kvinnan kramade min hand, hårt, hårt medan jag pratade.
När det var dags att skiljas fick jag två fantastiskt goa öppna varma kramar!
Eller ska jag säga två och en halv - för liten ville också vara med.
En stark upplevelse som jag kommer att bära med mig länge.
Regnet öser ner därute.
Många längtar efter snö.
Jag är glad för varje dag av mild och grön vinter.
Och tänk så glada de måste vara på sjukhusen där man slipper ta hand om människor som halkat och ådragit sig frakturer av olika slag.
Läste att under vintern 2010-11 skadades enbart i Skåne 1600 fotgängare lindrigt, måttligt eller svårt i halkolyckor. Enligt en uppskattning som forskarna har gjort kostade de olyckor som drabbade förvärvsarbetande i åldern 25-64 år drygt 30 miljoner, varav största delen, 23 miljoner, var produktionsbortfall för att de skadade inte kunde arbeta.
Detta enligt en rapport som VTI tagit fram på uppdrag av SKL.
Men allra gladast är jag över denna vinter för våra vänners skull - datt e som är rullstolsburna inte blir satta i fängelse på grund av dålig snöröjning - och/eller för mycket snö på trottoarerna.
Visst blir det ljusare med vitt i naturen - och det kan ju påverka humöret.
Men det är inte bara en utseendefråga detta med en massa snö.
Synd om snösvängen är det förstås - (i den mån våra kommuner alls har någon sådan längre) de tjänar mindre pengar.
Vilket dock ju i sin tur gör att kommunerna får mycket pengar över.
Nu har vi ju av och till lite halka när det är vått och temeraturen kryper ner under noll.
Men det har i mina trakter varit mycket tillfälligt.
Jag kan bara minnas ett par morgnar då det varit halt och tösaltet som brukar gå åt ganska snabbt är fortfarande det mesta kvar av på mitt jobb.
Vår trätrappa som leder in till huset blir oerhört hal när vädret är sånt - så där måste man halkbekämpa en hel del för att skydda de som besöker från fall.
Jag hoppas att DU inte är alltför ledsen över den uteblivna snöns.
Den har tid på sig att komma än....menblir intekvar lika länge som om den kommer tidigt.
Ha en härlig torsdag - så här några dagar före jul!
Ett citat ska vi förstås ha:
"Visa tacksamhet till de som sprider glädje, dessa trädgårdsmästare som får vår själ att blomma.”
Marcel Proust
Av någon anledning vaknade jag alltför långt före klockan idag!
Som alltid när jag vaknar tar jag fem minuter och bara sitter och låter tankarna komma till mig.
Idag kom orden: Var dig själv - sätt inte upp hinder för det du vill göra.
Kanske inte så lätt!
Folk tycker så mycket.
Och våra egna rädslor.
Rädslan för att våga vara den vi är, och göra det vi känner är rätt för oss.
Plötsligt rasar våra ursäkter fram.
Jag är för ung, för gammal.
Men vet du - Allt för många människor tenderar att tala om för oss vad vi ska och inte ska göra baserat på vår ålder. Lyssna inte på dem.
Man brukar säga att ålder bara är en siffra.
Och det är ganska sant.
Jag har mött visa tonåringar och mindre visa äldre.
Vi har förstås en biologisk ålder.
Vår kropp bär spår av åren vi vandrat här.
Och det kan ju medföra vissa begränsningar.
Är man 80 fyllda kan det vara tufft att springa Stockholm Maraton.
Men - är det din dröm - så gör det!
Kom ihåg att det är DU som vet bäst när det gäller dig!
När dina önskningar och mål baseras på eller påverkas av vad andra tycker, är det inte längre du som är herre över ditt eget liv.
Visst är det svårt att bara stänga av reaktionerna på vad andra tycker..
Men du behöver inte rätta dig efter det.
Och du bör alltid ta andras åsikter med en nypa salt
Det är helt omöjligt att nå din fulla potential om du ägnar för mycket tid åt att fundera på vad andra tycker.
Eller om du fokuserar på din rädsla.
Man kan ju fråga sig vad det värsta är som kan hända är.
Kommer det att döda dig?
Döden är ju inte det värsta.
Det värsta som kan hända dig är att du låter dig själv dö på insidan medan du fortfarande är i livet
Med de här mycket morgontidiga funderingarna önskar jag DIG en fantastisk dag!
Glöm inte att DU är en fantastisk människa.
Du är vacker och du är i precis rätt ålder och andra omständigheter för att göra just det du längtar efter.
Här kommer morgonens citat:
"Alltför många av oss lever inte våra drömmar - istället lever vi vår rädsla!"
Les Brown
Idag kom jag att fundera över medias enorma makt.
Vi lever i en demokrati - som styrs av folkvalda politiker.
Vi kan lägga in medborgarmotioner i våra kommuner.
Men ingen av oss har röstat fram en viss tidning eller journalist.
Ändå citerar vi media betydligt oftare än vi citerar vad våra politiska makthavare säger.
Media är en makthavare, vars handlingar påverkar hela samhället
Utan att media alls tar något ansvar för detta.
Utan att vi kan påverka - för media är ingen demokratisk makthavare.
Helt klart är att media har makt.
Kanske för mycket makt?
Kan de missbruka denna makt?
Ja absolut!
Och gör det ganska ofta.
Media kallas ibland för tredje statsmakten.
Jag funderade lite över det också idag - om vad man egentligen menar då man säger så.
Kan det vara så att man först sätter regering och riksdag och sedan media.
Tänk om det är tvärtom.
Ska vi kanske vara tacksamma för att det finns journalister som gräver?
Svår fråga.
Det beror kanske lite på vem vi är.
Om vi är den som nagelfars av media tycker vi kanske att de sysslar med vad de inte borde.
Och alla vi andra vanliga människor då?
Som får möjlighet till insyn i både det ena och det andra.
Vill vi ha den iinsynen?
Skulle vi inte ibland må bättre utan den?
Det blir nog svårt att hitta ett svar - eller.....är vi bara rädda för svaret eftersom vi ändå inte kan påverka.
Nu kan vi ju faktiskt det.
Genom Facebook och andra sociala medier.
Det gäller att fundera över dessa frågor om vi ska få ett vettigt svar på dem.-
Om det nu finns ett sådant.
Och - vi kan inte vrida tiden tillbaka.
Vi är där vi är helt enkelt!
Påverkade av media - och påverkar själva.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
||||||
|