Varje ny morgon är en ny möjlighet att leva vårt liv i kärlek!

Kärlek innebär att ge av sig själv utan att tänka på sin egen vinning att lysa upp världen med sitt inre ljus istället för att förvänta sig att världen ska göra oss glada.

När vi vågar ge upptäcker vi snart att vi faktiskt får mer tillbaka.

Vi hittar tillbaka till positiva mänskliga relationer igen när vi börjar möta människor förutsättningslöst.

Istället för att samla på hög för en oviss morgondag blir mottot: att ge är att få.

Sakta släpper vi vårt krampaktiga grepp om vår materiella värld som endast gav oss en falsk trygghet.

I dunklet börjar vi skymta ljuset som hela tiden var där och som förenar och uppehåller alla former av liv på vår jord. Vi känner ett sting av vördnad inför den vackra blomma som kämpat sig upp genom asfalten, och visar oss våra egna inneboende möjligheter när våra murar rämnar.

Himlen fängslar oss i sitt mångskiftande färgspel.

Kärleken är sanningen om vårt ursprung och våra inneboende obegränsade resurser.

Plötsligt inser vi att allt redan fanns hos oss, alllt vi sökte och kämpade så hårt för att nå.

Tänk att vi hade allt; allt vackert skönt och oändligt.

I den känslan vill vi bara ge, tacksam het och vördnad.

Hur kan vi kräva guld när vår själ bär diamanter? Hur kan vi längre hålla fast vid det vi aldrig kan förlora?

Hur kan vi längre vara rädda när inget mörker finns, när vi förstår att bara ljuset var verkligt och mörkret bara vara bortskymt ljus.

Den kärleken är vårt hem och vår mening, den växer i gåvan och mångfaldigas, hela vår värld expanderar. 

Vi vågar se varandra i ögonen, ge varandra en kram, stanna och lyssna, bry oss om varandra.

Borta är stressen som malde sönder våra själar till grus och damm.

Borta är tomheten som urholkade våra liv.

Närvarande i den nya dagen är möjligheten att leva ett liv i kärlek - idag!

En ny dag till DIG och till mig!

Låt oss vara rdda om den!

Här kommer dagens citat som vi kanske kommer att bära med oss en bit in denna dag:

"Kärleken är en formidablare kraft än någon annan. Den är osynlig – den kan inte ses eller mätas, ändå är den tillräckligt kraftfull för att förvandla dig på en sekund, och erbjuda dig mera glädje än någon materiell ägodel kan."

George Ripley

Det här fotot fick mig att minnas en tidig morgonvandring.

Bara jag och fåglarna och så den rentvättade luften.´och den fridsamma omgivningen.

Jag blir glad bara jag ser den för det är inte ofta jag lyckas ta en bild som förmedlar just det jag vill.

Men det gör denna

Ja datorn fungerar.

Men jag kan inte gå in via explorer som jag är van.

Utan via chrome och det gillar jag inte.

Men sånt är livet.

Ibland får man bara gilla läget - fast man egentligen inte gör det!

En intensiv dag där båda samtalen gick bra, ligger bakom.

Tacksam .....

Tack du som knäppte händerna eller höll tummarna  

Nu fixar min man middag!

Det är jag också tacksam för.

Tacksamhet är förmodligen ett av de bästa verktygen att använda om vi vill  känna oss lyckliga och må bra.

Mitt i vardagen!

För mitt i all stress och alla krav som rusar emot oss under en arbetsdag, så finns det massor av saker vi kan vara glada och tacksamma för. 

Tänk att det finns människor som älskar oss.

Tänk att det finns människor som vi får älska.

det är basen i ett lyckligt liv och något att vara innerligt tacksam för!

Bilden från Googles

Läser i Aftoobladet att flyktingströmmarna till Grekland ökar!

Till ett Grekland som inte har något att dela med sig av!

Under de sista dagarnas TV-program har vi sett människor på flykt-till fots eller överfulla småbåtar.

Så sitter vi  där med vår kaffekopp och undrar varför ingen gör något.

Ingen - det är du och jag!

Vi som har det så förträffligt bra.

En säng att sova i, tak över huvuet och mat på bordet.

De flesta har ännu mera.

Jag kan själv ibland känna det som om man sövs av att det är så lugnt ich gott i det land som är vårt.

Men tänk om!

Tänk - om det en dag är vi som måste ta det vi kan få ner i en ryggsäck....och lämna allt.

För att någon annan stat tagit makten i vårt land - eller fel koalition kommit till makten.

Då bli vi dom!
De som går -de som betalar sina sista penghar för en livsfarlig seglats till ett annat land.

Linjen mellan dem och oss är skör.

Allt kan hända alla.

Då hoppas jag att det finns någon som lever i ett gott och tryggt land som reagerar - som skriver inl'gg, bloggar....möter oss med värme och ser oss som det vi är.

Människor som drabbats!

Fotograf: Tommy Brinksäter

Fjärilen på bilden är en Sorgmantel.

Vilken annan fjäril passar när man ska tala om Aylan!

Den lille flyktingpojken Aylan Kurdi blev bara tre år.

Han drunknade tillsammans med sin mor och sin storebror på resan mot tryggheten.

Men det var Aylan som spolades upp på stranden och blev ett rop till världen!

Visst är det fruktansvärt.

Det känns som om någon vrider om en kniv i mitt hjärta när jag tittar på bilden.

Så meningslöst!

Men Ayland korta liv var inte förgäves.

Hans lilla livlösa kropp på stranden till havet har väckt miljoner människor.

Förhoppningsvis inte bara för en kort tid - utan till en verklig förvandling av människors sätt att tänka och och människors brist på engagagemang!

Denne lille kille har gett flyktingtragedin ett ansikte och en mänsklig dimension

Kanske en slags mening mitt i det meningslösa?

Men den meningen tröstar inte hans förtvivlade gråtande far...som kämpade för sin familj i vattenmassorna och tvingades se sin hustru och två små söner dö av vad som troligen var nerkylning.

Låt oss aldrig glömma Aylan, hans bror och hans mor som är borta tillsammans med honom. Och låt oss aldrig glömma hans far från vilket allt dyrbart i livet tagits av ett meningslöst krig och dess följder.

Dagarna rinner snabbt - som ett pärlband genom våra händer.

Ändå är varje dag något helt unikt!

Även om den till största delen ser ut som dagen igår - och dagen dess för innan.

Just idag - den här dagen får vi en dag som är fullständigt ny.

En dag att börja om på.

En ny dag full av förhoppningar hälsar oss välkommen!

Varje dag har i sig en vacker gåva.

Men vi måste ta emot den i tro och tacksamhet för att se det.

Jag vet inte vad din dag kommer att innehålla.

Faktum är att jag egentligen inte vet vad min dag kommer att innehålla heller!

Men jag vet - att den har med sig gåvor.

Och gåvor kan man bara ta emot med en öppen hand!

Så jag vill leva den här dagen med öppna händer !

En dag på året firar vi Alla hjärtans dag!

Men varje dag är ju - eller bör vara - alla hjärtans dag!

En dag när vi gör någon glad - för kärlekens skull.

Ju mera kärlek vi kan skapa- ju bättre mår vi.

Det är inte bara den som vi räcker en blomma, ett mjukt ord eller ett leende som får en gåva.

Det får vi själva också - då vi ger det!

Önskar DIG en dag när kärleken får styra tankar och handlingar!

Då vet jag att DU får en bra dag!

Ett citat att ta med oss in i dagen.

"När man ger en blomma dröjer alltid något av doften på givarens hand."
Okänd tänkare

Syskon är något väldigt viktigt.

En gemsnam barndom skapar en samhörighet som få andra samhörigheter kan efterlikna.

Detta säger jag - trots att jag är mycket väl medveten om att det finns syskon som näst intill hatar varandra.

Oförsonligheten har fått bygga murar.

Det grundlades kanske redan när mamma kom hem med den där lilla som tog så mycket av hennes tid.

Tid som den äldre hafy monopol på tidigare.

Och - ja visst slåss syskon under uppväxten.

Men det vanligaste är ändå att om ett av syskonen hotas av yttre fiender rycker syskonen eller syskonet in direkt

Det är något vi alla känner till.

Men jag tror att ä'ven när ovänskapen blir djup och fortsätter upåp i vuxen ålder så är relationen viktigt.

Om den inte vore det behövde man ju inte lägga ner energi på oförsonlighet och fiendskap.

Synd att många går miste om så mycket genom att inte ha en bra relation med sina syskon.

Igår - en träff med mina syskon och deras familjer.

Förde ordet vemod i mina tankar.

En av oss var med på Skype - det är för långt att fara för några timmar från Florida.

Vi som pratade med henne med jämna mellanrum fick veta att det var väldigt varmt där.

Att möta de viktiga människor som jag delade barndom med ger alltid en känsla av vemod.

Åren ristar en och annan linje i våra ansikten mellan de gånger vi möts.

Förr hade en och annan av oss ett nytt knyte i famnen.

Nu är det våra barn som bär omkring på nya små människor.

När jag gick runt i den stora trädgården med omgivningar mötte jag mig själv som femåring klängande på en gärdsgård.

Och som trotsig tonåring bakom häcken där jag ofta satt med en anteckningsbok och skrev...om längtan till vuxenlivet- till det stora äventyret.

Mellan blommor och trädkronor förde vinden och nostalgin rösterna från dem som tystnat på jorden till mig.
 Vemodet var min följeslagare på rundvandringen.

Vemod är ett ord som är lite svårt att förklara.

Vemodet är en kittel av allt som vi kan känna.

Glädje, lust, förnöjsamhet, längtan, sorg, smärta och ilska.

Vemodet manar oss till eftertanke i vårt djup om vi bara törs titta.

Minnena och sommarens slut som anades i den kyligare luften och ett och annat gult blad som singlade ner.

Sommaren ligger snart definitivt bakom och vi går emmot höst och vinter.

Hösten bär i fickorna på  sin färggranna klänning en  stillsam påminnelse om att naturens gång har sin motsvarighet i våra liv.

Tacksamhet överflödar - över sommaren som ändå kom till sit - och över dem som utgör basen och roten i mitt liv.

Önskar DIG en söndag när DU hinner sätta ner en stund.
Kanske en vandring bland minnen.
Alla minnen vi har är inte solljusa - men de har gjort oss till dem vi är.
 Ta hand om DIG SJÄLV lite extra idag!

Och så ett citat i början på denna nya dag:

De mest underbara sakerna i världen kan inte ses eller röras. Utan måste kännas i hjärtat.
Helen Keller

En ny dag har grytt - och du och jag är med!

Stort!

Livet ger oss ännu en dag!

Igår - på mitt arbete satt jag i ett samtal med en blivande frivillig.

Hon berättade om hur hon för ett drygt år sedan miste sin make.
Långt innan det borde ha skett.

Han var bara 51 år - och tagen ifrån henne på en minut genom en massiv hjärtinfarkt.

Under sin berättelse sa hon några ord som har levt vidare inom mig efter vårt samtal.
"Jag har aldrig känt mig så nära livet som där i dödens närhet"

Det låter som en motsägelse - och en sådan tanke fanns då jag hörde henne säga detta.

Men kanske är det inte så?

 I samband med gränssituationer (och en anhörigs död är en gränsstation) händer det tror jag att livet bryter fram och vi får kontakt med en djupare del av livet, med sj'lva exixtensen.

Kanske är döden på något sätt livets rot.

 Då konfronteras man med stora livsfrågor som man inte kan undfly. "Varför?", "Varför just jag?", "Varför just nu?
På de frågorna finns inget svar.

Svaren ligger på något sätt förborgade i livet självt.

Jag tänker ofta på några rader ur en dikt av Karin Boye när man kommer in på tankar om varför det är så orättvist här i livet.

Varför dör en ung människa?

Eller en förhållandevis ung människa, medan en gammal 97 åring på äldreboendet inget högre önskar än att få sluta sin dagar och slippa sin skröpliga kropp.

Så hr skrev Karin en gång för länge sedan.

Kanske är detta det enda svar vi kan få.

Men det är ett svar som ger frid och ro.

För mig i varje fall.

"Men en stor rättvisa ligger gömd på botten av tingen.
Alla har vi en nåd att vänta -- en gåva som ingen rövar."

Kanske alltför djupa tankar i tidig morgon tänker du.

Men jag tror att vi alla går med de här tankarna - ganska ofta - långt inom oss-

Ibland kommer de upp i ljuset, som de gjorde för mig denna lödagsmorgon.

Jag önskar DIG en underbar lördag!

Fylld med just det DU längtar efter!

Och så ett citat att ta med oss ut i dagen:

"Det värsta som möter oss i livet kan bära på fröet till det bästa. Livet blir inte enklare för att man lär sig se krisen som en möjlighet, men det blir mycket mer givande."

Leo Pauli