Det var inte helt utan en liten gnutta av besvikelse som jag drog upp persiennerna idag och möttes av en repris på gårdagens väder.

Samma gråa ton över hela himlen och över hsen på andra sidan promenaden.

Besvikelse är något som vi alla av en eller annan orsak känner då och då. Det hör livet till att bli besviken.

Besvikelse är ett fenomen som ganska ofta sysselsatt mina tankar.

Frågan är vem som egentligen har lovat att livet skall vara på ett bestämt sätt - vem har lovat att livet skall formas enligt mina önskemål.

Svaret är förstås att ingen har gjort det.

Att vara människa är att lära sig hantera besvikelser.

Den här sommaren - eller kanske man ska säga, brist på densamma är nog orsaken till många människors besvikelse.

Drömmar om heta dagar på stranden, glass på parkbänken och allt det vi förväntar oss av en sommar som jag tror ser ut som de flesta av oss vill ha den.

Att hantera en sommar som sviker.

Det går!

Det finns en massa saker att göra som inte förutsätter klassiskt högsommarväder.

Utforska sin egen orts museum, gallerier med mera.

Bjuda hem de vänner som förhoppningsvis är kvar i stan

Gå promenader.

Läsa böcker.

Bara-vara...slösa med dagarna och tiden.

Ge kropp och själ möjlighet till en djupdykning i vila.

Det är ju faktiskt det man nästan längtar allra mest efter under brinnande arbetsdagar!

Vi får passa på nu och uppfylla den längtan.

Oavsett väder....det är ganska gott att vandra på jorden.

Önskar DIG en dag när du har det precis som du vill ha det.

Spännande resa eller bara vandra länge i nattsärken-långduscha-njuta.

Ta med dig citatet när du vandrar vidare:

"Varför klagar du, hjärta, över en sommar förödd.

Bättre att födas till smärta än att aldrig bli född."

Erik Blomberg

När vi ser den lidande värld vi alla är en del av ligger genast känslan av hjälplöshet på lur

Vi försöker stänga insikten om lidandet ute - skärma av oss...

Så stort är lidandet och vi känner lätt att våra resurser är för små.

Om vi ger det vi kan är våra resurser alltid tillräckliga - för just det du eller just det jag ska göra.

Det får vi aldrig glömma bort.

Om vi glömmer detta- eller blundar för det då blir vi ett offer för vanmakten.

Jag möter ofta människor som befinner sig en svår situation, på arbetet eller
i livet i övrigt.

Med en tappad livslust och livsglädje...

Varför...

Ofta därför att vanmakten fått personen i sitt grepp.

Lidandets orsaker är som regel höljda i dunkel, eller så tycker man sig se orsaker, men vet inte hur man ska gå tillväga för att förändra situationen.

Då ligger vanmakten på lur.

Vi kan aldrig någonsin välja våra livsomständigheter - och ännu mindre någon annans.

En sak asom kan hjälpa oss är att utgångspunkten för funderingar och handlande i nuet.

Våga befinna oss där vi är - eller där den är som vi vill hjälpa.

Först då kan vi se åt vilket håll vi ska gå.

Först då kan handlingskraften ersätta vanmakten.

Så tror jag att vi som medmänniskor kan bidra till att vanmakten i våra och andras liv avtar, och att livet får ett annat ansikte.

Istället för vanmakt - känslan av att kunna påverka - låta handlingskraften istället för vanmakten sitta i högsätet.

Närvarande - ett ord som jag gått och tänkt på de sista dagarna.

I och för sig tänker jag ofta på just det ordet.

Att vara närvarnade - lika med att räcka upp handen och säga ja när ens namn ropades upp i skolan.

Kanske är det inte så längre.

Men det var - när jag var i den åldern - på min skola.

Jag gillade detta.

Jag talade om för mig själv och alla andra: ja jag är här.

Många gånger är vi närvarande i fysisk bemärkelse men långt ifrån den plats där våra kroppar befinner sig i våra tankar.

Att vara närvarande här och nu!

På sätt och vis lever vi ju alltid i nuet.

Det finns bara nu.

Det förflutna är ett minne, som vi endast kan uppleva i nuet.

Framtiden är en förväntan, som vi endast kan uppleva i nuet.

På så sätt befinner vi oss ju alltid i nuet.

Men är vi där med hela vår uppmärksamhet?
Eller vandrar den på helt andra vägar?

Det r minsann inte enkelt.

Jag vet.

Jag kämpar ständigt med det.

Att verkligen vara där jag är just nu!

Att i mötet med en annan människa finnas där med hela mitt jag - och inte fundera på vad jag ska fixa till middag - eller kanske ett helt annat möte - om ett par timmar.

Men vi kan sätta det som mål.

Vi kommer att misslyckas ibland.

Men att misslyckas säger bara att vi är på väg.

Den som står stilla kan inte misslyckas.

Låt oss börja med at träna på den här dagen.

Att verkligen känna duschens mjuka vatten.

Frukostbrödets smak.

Mötet med dem vi kommer att se idag.

Vilket påminner mig om att min kära son med fru sover i vårt gäsdtrum.

Inte så ofta.

Jag ska verkligen se till att vara närvarande den stund livet ger oss tillsammans just nu!

Lycka till DU också - att vara närvarande i det som sker i  DITT liv idag!

Ett citat att ta med dig ut i dagen får du också här:

"Visst verkar det vara så att vi inte inser vad vi har, förrän det är borta."

Joni Mitchell

Det  blåser ute och det  är inte särskilt varmt.

Men jag satte mig där i alla fall.

En stund.

Är det sommar så är det!

Lär få titta ut på en tom balkong en hel lång vinter så det gäller att passa på.

Hörde grannarna prata på balkongen ovanför....fler som vill ta vara på sommaren - hur den nu än ser ut!

Jag kunde inte uppfatta vad de sa, men av det jag hörde förstod jag att det handlade om längtan.

Vi längtar alla!

Till något-till någon.

Det är gott!

Bara inte all vår längtan blir större bil häftig båt, drömresor...med mera...med mera av alla de materiella ting vi människor kan längta efter.

Långt inne i oss alla bor en äkta - en genuin längtan!

Hitta den!

Lyssna på vad den säger till dig!

Vad är det viktigaste i ditt liv?

Visst är det människor.

Kanske de där små busfröna hemma på köksstolarna eller busfrön som blivit äldre och startat livet på egen hand.

En vän vi inte sett på länge....en sån där härlig vän som får vårt hjärta att sjunga!

Kanske efter att få göra något för andra människor som vi inte ännu känner - som har behov som vi kan fylla.

Bli en del av ett större sammanhang.

När min dotter Rebecca (Skånetösen) var så där fem sex år sa hon en dag: Mamma vår familj ser inte ut som andra familjer.

Hur ser den ut då - indrade jag?
Som ett C sa den lilla filosofen bestämt.Jag tror det var med ett förvånat tonfall jag svarade henne - som ett C?

Hur ser andra ut då?

Som ett O - kom det lika bestämt.

Jag insåg vad hon menade.

Vår familj har ofta bestått av någn annan....en ung mamma med litet barn...bortsprungen hund....någon som behöver en fristad en tid.

Idag är mitt jobb så ockuperande så vi orkar inte lika mycket av andra.

Men en C-människa - med länmgtan att göra något för behovets människor - det vill jag vara till mitt sista andetag!

Det är en del av min innersta längtan!

Som jag just nu omsätter i mitt jobb.

Jag vet inte vad din innersta längtan är - men du vet!

Se till att få omsätta denna längtan i ditt liv!

För att bli harmonisk och nöjd!

Att fundera över ordet tid - ja det tror jag vi alla har gjort nu och då.

"Tiden går så fort" tänker och säget man själv ofta - och hör andra säga.

Idag har tiden runnit mellan mina fingrar.

Inte riktigt - men nästan.

Jag har tvättat ocj strukit och handlat.

Men jag satt en timme och bara funderade före middagen som min underbare man ställde i ordning.l

(Utan honom skulle jag nog glömma att äta. Åtminstone ibland.)

Jag tror att jag vågar säga att tiden är något vi alla har ett förhållande till.

Men att det förhållandet kan se olika ut under olika delar av vårt liv.

Ibland kan tiden kännas som en gåva eller en vän , ibland som en fiende att kämpa mot.

Varenda dygn har 24 timmar - ändå kan det upplevas så oerhört olika.

24 timmar tillsammans med den eller dem man älskar är som ett andetag.

Medan 24 timmar då vi är sjuka och har smärta kan kännas evighetslånga.

Tiden som aldrig räcker till.
Tidstjuvar som tar den ifrån oss.

Har du tänkt på att oavsett vad vi gör med vår tid, så blir den förbrukad i samma stund den används.

Tiden är en färskvara som inte går att sätta in på banken eller frysa in för framtida bruk.

På samma sätt som vårt sätt att se på tiden och att mäta den  har vi sinsemellan olika sätt att se på den.
Tiden som går är dagarna i vårt liv.

Man kan nästan bli rädd inför såna tankar.
Jag ska snart avsluta funderingarna här med att säga att stress är den levande tidens sätt att slå tillbaka emot oss.

Tiden är nämligen inte bara ett objekt utan lika mycket ett subjekt.

Den vill inte bli utnyttjad utan tagen till vara.

Bodil Jönsson resonerar genomklokt om ämnet tid.  

Hon ger oss många praktiska råd och tips om hur vi enkelt kan förändra våra liv.
"Det kan väl inte vara så att vi har så bråttom med att ha bråttom att vi inte hinner med något annat?"
"Det är den personliga, upplevda tiden vi vill ha lång, kanske ibland evig.

Men det är klocktiden vi jagar efter.

Den "effektiviserar" vi. den styckar vi i smådelar.

Och så köper vi ny teknik för att "spara" tid."

Bodil har så rätt.

Viktigt att skilja på tid och klocktid!

För att inte tala om kloktid!

Tid vi verkligen tar till vara.

Jag ska titta på en fim med mannen i mitt liv.

Men innan dess vill jag önskla DIG en underbar lördagskväll - och en god natt-

Vet inte vad som händer i ditt liv imorgon - men till mig kommer äldste sonen med fru efter en konsert på  Öland.

Sängen är redan bäddad - med nästan lika förvntansfulla händer som den först bädd jag gjorde i ordning åt honom!

Här kommer kvällens citat!

Ta det gärna med dig d¨du lämnar!

"Att börja är halva arbetet, låt den andra halvan vänta; börja åter med den, och du har snart slutfört."
Markus Aurelius

Ni som läst min blogg ett tag har nog konstaterat att jag ibland är uppe väldigt tidigt.

Att möta en ny oanvänd dag är nog nästan det bästa jag vet.

Att vara uppe i ottan och ta del av själva födelsen av dagen

Jag är så innerligt glad för parken intill vårt hus.

Där kan jag gå ut i naturen som jag är van vid från huset på landet.

Idag var jag nästan ensam där.

De enda jag såg på en kilometers vandring (ja parken är faktiskt 2 kilometer lång) var en motionär och en gammal man som samlade flaskor i papperskorgarna.

Oavsett det är en dag där jag får följa soluppgången från en aning vid synranden till en strålande morgonsol som berör allt.

Eller det är en grå och mulen dag som inte riktigt vill starta.

Inte på himlen och vad dagsljus beträffar i varje fall.

Idag blåste det rejält - men solen gick upp och försvann - och kom igen...

Jag har njutit av den fräscha luften som känns alldeles rentvättad efter gårdagens regn - sett på daggen i gräset som blir till kristaller i solstrålarna.

Följt en fjäril på dess färd från blomma till blomma...

Och låtit tankarna gå.....

Sedan  jag kom in har jag läst tidningarna på nätet...kollat runt lite på andra bloggar...och gråtit över att en bloggvän som delat sina sista två år i kamp mot cancern...inte längre finns med oss...

Tacksam för ännu en dag..

Det är ingen självklarhet.

Det gäller att ta vara på vår stund på jorden.

Ta med dig morgonens citat ut i din dag . och du - visst ska vi göra en bra dag idag!

"Jag är en del av alla jag har mött."
Lord Tennyson

Det blåser verkligen ordentligt i dag.

Något jag konstaterade då jag skulle ta mig hem från jobbet där jag tillbringat några semestertimmar med att besvara mail, skicka fakturor till betaltjänsten med mera.

Inte utan att vi behöver förankra vissa lätta grejor på balkongen.

Däremot har faktiskt solen lyckats tränga igenom molnen en stund vid ett par tillfällen.

Och genast var det riktigt varmt och skönt.

Såg ett inslag på både Aktuellt och Östnytt om hur en gammal sjuk kvinna skickas hem för att hon var "klinikfärdig!.

Till ensamma timmar i en egen lägenhet med bara en granne som tittar till ibland.

Förutom hemtjänsten då förstås som är ute igen nästan innan de gamla hunnit säga hej.

Inte för att personalen där vill ha det så.

Men för att det är alltför korta tider de får tilldelat att vara hos var och en av de gamla de går till.

I Norrköping är det populärt att vara sur på broar som sätts upp lite här och där.

Och samtidigt ta bort fler och fler tjänster för de äldre.

(Nu är det ju så att det inte är pengar som ska tas ur samma börs.

Men till syvende och sist är ju det mesta ändå skattepengar.)

Bland annat en bro som gör vägen för studenterna från campus upp till stan kortare.

Nog är jag lite benägen att hålla med i den klagokören.

De gamla tillför inget ekonomiskt till vårt land.

Men de tillför oceaner av erfarenhet.

Jag gissar att det är likadant i många kommuner idag.

Birro skrev Infoga/redigera länken gång så här:" I Sverige tappar människovärdet i värde för varje år som går. Som en kran något har glömt stänga. När du blir gammal är du förbrukad. Inte bara som arbetskraft, vilket är underordnat i sammanhanget, men du är också förbrukad som människa, som tänkande individ. Plötsligt är du bara grå massa, en siffra i en kolumn, en tärande."

Och alla blir vi gamla en dag....en del av oss har kanske kortare väg än andra dit - men det är där vi alla hamnar - förr eller senare.

Tycker du detta är en svartmålning?
Jag möter dem varje dag - dessa glömda- nästan gömda vars enda brott är hög ålder.

Nu börjar kvällen mörkna och jag är ganska trött efter tre kvarts dag på jobbet.

Så semester till trots blir det nog ett ganska tidigt sänggående.

Jag önskar DIG en skön kväll ich en god natt!

Och här kommer kvällens citat:

"^{De gamla tror allting, De medlålders misstänker, De unga vet allting."}

Vet ej ursprngsmannen/kvinnan till detta visdomsord.

Nu är vi hemma igen.

Lämnat barn och barnbarn bakom oss - för denna gången.

Det kommer mycket tankar när man sitter där mittemot en dottetdotter som i minspel och annat påminner så mycket om sin mor att tiden liksom drar undan en ri¨å - och man befinner sig i ett annat hus, vid ett annat bord-med en annan liten sjuåring framför sig.

Denna lilla flickas mor - min sotter.

Livet vänder många gånger under vår livstid.

Första gången i trotsåldern, så i puberteten, när man blir förälskad första gången, när man blir vuxen.

När man får barn, när man förlorar någon som stod en nära...

När man blivit gammal. 

Ibland är man alls inte medveten om att man har gått runt ett livshörn, förrän långt senare.

Att få barn är att i ett ögonblick hamna mitt in i en kärleksexplosion. 

Aldrig har man älskat så starkt – och aldrig känt sig så älskad och så behövd.

Och så plötsligt byter livsscenen utseende.

Allt man gör är fel.

Man är pinsam och man borde ha vett att hålla sig undan när kompisar dyker upp.

Med mera...med mera....

Man är helt övertygad om att man gjort allting fel under hela denna unges livstid.

 Åren går - barnen - ungdomarna - blir unga vunxa....

Åren -  plötsligt så många

Ett nytt år att fira i medelåldern är något helt annat än nyår i ungdomen då nyårsnätterna var fyllda av förväntningar– naturligtvis dramatiserade på fullt varvtal – 

Nu handlar nyåren mera om reflektion och förlust.

Plötsliga insikter.

Vad har då hänt?

Tiden, åren har hänt.

Främlingen i spegeln - ska det vara jag?

Och åren går...snabbare och snabbare....

Det lär ju inte vara möjligt - men det är så man upplever det.

Någon har sagt att det enda man vet om framtiden är att det för varje dag blir allt mindre av den--och när denna främling i spegeln dyker upp - ja då börjar man inse sanningen i det talesättet.

Livet är i högsta grad ändligt....så det gäller att vi lever nu - idag!

Vi är ordentligt trötta och kommer snart att söka vilan i sängen.

Men först vill jag säga godnatt till DIG!

Och du - ett citat ska jag inte glömma!

"

"Kärlek vid första ögonkastet är lätt att förstå.
Det är först när man tittat på varann i 

åratal som det blir ett mirakel".
Daniella Gordon