Inte ett ord
hade vi bytt
med varandra

när vi bara visste

visste

och rymden
rodnade
av förundran

jag kände din sorg
och din styrka

slå trumslag
inne i mitt hjärta

själsfränder

försiktiga steg

för att mötas

någonstans
var allt bestämt

om tid att mötas

långt, långt innan
vi visste om

varandras existens....

Kaela

Kanske måste vi leva
nära gränsen till det omöjliga


om nya drömmar ska födas
nya tankar springa fram


måhända måste vi lämna
det givna - det förutsägbara


så att livet blir ett torg
där människor kan mötas


utan det förflutnas
gråa skuggor
över sina ansikte
och framtiden ta emot oss
bara några andetag bort

Kaela

Just detta
kom att för alltid
stanna inom mig

hur vi matade
de frusna änderna
som simmade
mellan isflaken i Fyrisån

medan vi huttrande
viskade med varandra
om kärleken
under vinterlyktans
isblå sken

djupt inne i mig
bor känslan kvar

av hur du snuddade
min kind
med din snövåta
Lovikavante

Kaela

Som i förväntan
ligger markerna
bundna av vinterkyla

med en vårsång
darrande
under sitt vita täcke

den som vandrar
i skymningen
anar dess toner....

Kaela

.......

med ögonen mjuka

av stjärneljus

barnen sover

och gungorna i parken

är tomma

låt oss flyga

som vi gjorde en gång

låta fötterna nudda himlen

kasta oss mot horisonten

precis som barn

och jag ska rita vingar

med frusna fingrar

på din rygg

medan flyttfåglarna

återvänder

över våra huvuden.......
Kaela

Medan skuggorna stod vakt
såg jag ditt ansikte
fyllas av ljus
och frid

jag höll din hand
och nynnade
en vaggvisa

en sång
som bar dig hem
mot gryningen

När morgonen första ljus
målade fönstret i guld

fällde du ut dina vingar

och jag anade

änglasången...

 
Kaela

närvaro
i varje sekund

att verkligen se

vara mitt i

stunder av stillhet
och sysslolöshet

våga lita på den process
livet kastar mig in i

mod i förändringen
rubbade cirklar
invasion i det invanda

uppförsbackar

mörkerdagar

möjlighetsstunder

att ta vara på

inse att alla stunder

i mitt liv

ökar mitt fokus

och min
närvaro

Kaela

Mina steg
på den bortglömda vägen
tas emot
av den mjuka mossan

.....medan skogen sjunger om dem
som gick här
för längesen

.....om ett älskande par
som ristade namn
och hjärta i trädets bark

.....om räven
och rådjuret
som strövade
i dimma och morgonluft



.....om sorgetåget
och vagnen
med den enkla träkistan
med några ängsblommor
vilande
på locket

.....om den rodnande bruden
och den stilige brudgummen
de sjungande bröllopsgästerna
insvepta
i midsommarnattens magi

.....om gumman som samlade pinnar
för att kunna värma sitt hus
och baka sitt bröd

då - i en annan tid
kunde de inte ana
att jag skulle gå här idag
med mina drömmar
på stigen


som en gång
var deras väg


och jag undrar

....om de som ska använda vägen
om hundra år eller så

kommer att höra träden sjunga
om de drömmar vi drömde

- vi som går här idag....

Kaela