Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.

Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara.

Jessica Marie Nilsson

Att hålla hand med napalm

Du satte gardinen i brand
med en tändare någon glömt kvar.
Bilden av dig framför flammorna
gör dig allt mer rättvisa
nu när jag tittar bakåt.
På den tiden såg jag bara ditt rufsiga hår
och blicken du alltid tar till för att få det du vill.
Dina läppar skrev historia.
En osann sådan.

Jag pressar nageln mot märket,
och drar den fram och tillbaks
tills ärret du en gång försåg mig med träder fram
i sin forna, fruktade glans.
Dessa vassa tingestar var ett kapitel
jag inte tordes läsa.

Att opiumsomna intill dig
var att hålla hand med Napalm;
när som helst kunde glaset rinna över.
De gånger jag vaknade orörd
utan värk i sköte och mun
var så få att jag inte ens kan placera känslan.

Jag vet att jag blev lite rädd för att du hade dött under natten.

Strax innan du slog mig slog tanken mig
att jag inte förtjänade flata händer,
så jag bad dig att fortsätta slå fast med knutna nävar.
Jag ville väl inte att du skulle göra det självmant.
Ville tro att du inte var i stånd till det.
Ditt temperament skrev historia
som ingen läst förrän nu.

Att hålla hand med Napalm.

Hans tanke var långsam

hans ord var få

och aldrig de kom oss att hisna

men för vännerna var han en fröjd ändå

-ni skulle ha hört honom lyssna.
Magne Machen

Vill bara lägga ut ett citat från Nelson Mandela som jag tycker är så underbart!
Vi är alldeles för rädda för att visa någon slags styrka och ljus, just för att någon ska kalla det för högmod....

Så här sa den gode Mandela - och han har allt levat som han lärde

"Vår djupaste rädsla är inte

att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är

att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker

som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag

som tror mig vara briljant,

storslagen och talangfull?

Egentligen, om Du inte är det

vad är Du då?

Du är ett barn av Gud.

Att Du leker liten

förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst

med att förminska Dig,

så att andra inte ska känna sig

osäkra omkring Dig.

Vi föddes till att manifestera

Guds härlighet som är i oss.

Den är inte i bara några av oss,

den är i oss alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina

ger vi omedvetet andra människor

tillåtelse att göra detsamma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla,

frigör vår närvaro automatiskt andra.

När vi är små och våra leksaker är sönder, byter vi ut dem

När vi är större och våra skor går sönder byter vi ut dem

När vår tvättmaskin kastat in handduken byter vi ut den.

När vi tröttnat på våra gardiner byter vi ut dem.

När vi hittat en ny fin soffa byter vi ut den gamla

När jag var lite fanns det en serie som hette ”Trasdockorna”

Den handlade om leksaker som blev utbytta för de var inte perfekta

De var en egen lite grupp som hade varandra och var glada.

De var underbara individer men de var inte perfekta.

Därav ville ingen ha dem.

Jag vet hur de känner sig.

Jag har blivit utbytt.

Jag är en trasdocka.

Dock får jag inte vara med i en grupp

Utan jag är själv.

Fakta säger en sak, känslor en annan

Känslor är sällan logiska eller rationella

Men de är min livsvärld, hur jag upplever något

En känsla kan aldrig vara fel.

Min känsla är att jag är en trasdocka.
Johan

Ingen fågel förflyger sig hit i min undanskymda vrå,
ingen svart svala som bringar längtan,
ingen vit mås som bebådar storm...
I klippors skugga håller min vildhet vakt,
färdig att fly för minsta rassel, för nalkande steg...
Ljudlös och blånande är min värld, den saliga...
Jag har en port mot alla fyra vindar.
Jag har en gyllene port mot öster - för kärleken som aldrig kommer,
jag har en port för dagen och en annan för vemodet,
jag har en port för döden - den står alltid öppen.

Edith Södergran

Jag har alltid känt ,
att de ögonblick
då man just vaknat på morgonen
är det underbaraste
av dygnets tjugofyra timmar.
Det spelar ingen roll
hur nedstämd och modlös
man känner sig -
man är ändå säker på
att absolut vad som helst
kan hända
Det faktum att praktiskt taget
aldrig händer något
bekymrar inte ett dugg
Möjligheten finns där alltid

Monica Baldwin

Får jag gömma några drömmar hos dej?
Några naiva och vackra
som andra kanske skrattar åt.
Jag vill låta dom bo
längst inne i dej.                       

Får jag dansa klumpigt
och sjunga falskt för dej
en solig dag
när hjärtat spränger i bröstet?
Se inte till reflexerna,
upplev källan!                       

Får jag vara i din värme
och långsamt mjukna
när själen blivit lite frostbiten
Håll om mej
tills jag ler igen!                       

Får jag slösa min kärlek på dej?
Får jag skratta, krama, sjunga, gråta
och dansa av kärlek
utan att du blir rädd?
Jag vill se dej i ögonen
och låta ett leende
berätta att jag älskar dej!                       

Sigrid Renklint