Birger Franzèn finns inte längre bland oss här på jorden.

Men han har lämnat efter sig en underbar stor skörd av dikter.

23 diktsamlingar har han givit ut.

Han föddes 1917 och växte upp, i en syskonskara av fem, i byn Ödevata, utanför Emmaboda.

Jag vet att han arbetade som plåtslagare - och att han sent 40-tal -tidigt 50- tal arbetade som fritidsledare på kvinnofängelset i Växjö.

Vem var han - denne man som verkar ha varit en slags godhetens apostel?

Jag vet inte så mycket mera - och jag tror det är hans dikter som får vara hans presentation.

Du som har läst mig lite nu och då har nog hittat en och annan dikt av hans hand.

Och helt säkert kommer det flera.

Jag låter honom avsluta den här tråden - Dagens dikt - men det innebär inte att jag kommer att sluta ha inlägg med andras dikter.

Bara utan pressen att hitta en som har ett budskap på något sätt till varje dag!

Ha ett gott slut på 2014 kära bloggvän och besökare - det är du verkligen värd!

Jag bär på en sång -
den spränger alla gränser
en sång om lycka
given alla folk

Jag ber i min bön
att alla krig ska sluta
min längtan är stark
få vara Livets tolk.

Jag bär på en dröm
att alla ska bli vänner
att ingen längre
hatar och förstör

Jag ber i min bön -
så barnslig kan den tyckas
att inte en själ
av svält och armod dör.

Jag bär på en sång
i djupet av mitt hjärta
att bara goda
tankar ska bestå
- att allt som är gott
ska sprida sig på jorden
föröka sig snabbt
och himmelriket nå.

Birger Franzén

Barfot och kråkhacka,
stött loss stortånageln mot en sten,
metkroken i tummen,
mygg-, knott- och getingstucken,
mat - korngröt och meseväta vid kväll,
hårfästet sved efter luskammen
och kråkhackan brände vid Lysol-badet.

Mot natt,
klättra upp på sängbotten,
kvällsbönen,
örstyngen,
loppor och tandvärk,

och godnattmusiken,
mamma rostade kaffe i öppenspisen,
och pappa satt på stappbänken
och sjöng:
"Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer."

Rickard Sjödin

Det är så mycket jag vill hinna

på minsta möjliga tid

plötsligt ser jag timmarna försvinna

och så tar nästa morgon vid.

Tiden går och klockan slår

imorgon gör jag det som skulle gjorts igår

idag räcker inte tiden till.

Eva Rawling

Det är sent
och den sista sommarbrisen
lyfter sitt draperande hösttäcke över
landskapet.
Man anar en färgrik
tavla av skymning -
sedan mörker som sjunker
som letar i famlande mörker och
söker det ljus man har tänt
för att hitta en mening att leva – att
uthärda och finna sitt gryt
för att vila
och vänta vid dörren
på gryning.

Står man bara ut –
är det aldrig för sent.

Aldrig för sent för att
hoppas.

Göran Hansson

Det är orätt att ljuga för unga människor.
Det är orätt att försöka övertyga dem om
att lögner är sanning.

Att påstå att vi lever i den bästa av världar
är orätt.

De unga vet vad vi menar, de genomskådar oss.

De unga är människor.
Säg dem att svårigheterna är oräkneliga.

Låt dem se, inte bara vad som komma skall,
utan också klart inse
sakernas nuvarande tillstånd.

Säg dem att hinder väntar, oundvikliga,
att sorg och vedermöda kommer att drabba dem-
än sen! Den som inte vet vad glädje kostar,
vet heller inte vad glädje är.

Släta inte över era misstag,
då upprepas de, och förökas.

Det vi översåg med hos er
kommer de aldrig att förlåta oss.

Jevgenij Jevtusjenko

Jag kryper ihop i Din famn som ett barn i sin moders sköte

Din natt är ett hav utan strand där var våg är ett farligt möte.

Men det är som om händerna lyfte mig upp och varsamt sig slöte.

Jag klär av mig i min bädd ängslan och sorger svåra.

Jag är inte längre rädd: de är inte mina men våra.

Du går i ett mörkt sorl men ditt mantelsläp drar en lysande fåra.

Jag sover lugnt i mitt bo fast stormen och natten det gungar.

Det finns bara ett: att tro.

Inte fasan som vågorna slungar.

Men detta: att fågel mänska och gud förblir när sina ungar.

Du känner min morgondag. Du vet när mitt yttersta kräves.

Jag lyss till ditt hjärtas slag, i slummer jag sänkes och häves.

Väck mig när gryning blir blodröd, och jag drack ej Guds mod förgäves.

Solveig von Schultz

Genom grå olivträd gick en vintervind,
trängde samman fåren bet i herdens kind.

Det låg is på bäcken, snö på bergen låg.
Mörkt det var i Juda, vart än ögat såg.

Plötsligt tändes himlen, det  blev varmt med ens.
Sången ljöd, och ljuset lyste utan gräns.

Men så släcktes ljuset, stängd blev himlens dörr.
Sången ljöd ej mera, allting var som förr.

Nej - en nyfödd gosse låg på bädd av strå.
Så var änglasynen ingen dröm ändå!

Britt G. Hallqvist

Bilden lånad från Google

Maria syr åt sin lille son,
Hon lappar den gråa filten,
och Josef skär i det vita trä,
han snickrar en säng åt pilten.

Maria tvättar åt barnet sitt,
hon sköljer i bäckens vatten,
och Josef skär i det vita trä
en skallra åt lilla skatten.

Och Josef rider på åsnan grå
att köpa sin hustru honung,
Maria vaggar ett litet barn,
som en gång blir världens konung.

En ängel flyger till jorden ner,
han flyger i nattens timmar
att vaka över Guds egen son.
och Betlehems stjärna glimmar.

Britt G. Hallqvist