Att ha någonstans att längta.

Att ha någonstans att komma,

självklart, utan att knacka,

rakt in i öppna armar ...

Från detta måste du avstå.

Och nu har du avstått och vunnit -

men kvällen är bräddad av uppbrott

och hemlängtans tonande vingsus.

Det dunkla och bittra är borta,

och kvar är ljuset och smärtan.

Det klara ärliga ljuset.

Den klara ärliga smärtan

Anna Greta Wide

Här är jag – som den jag är

och känns vid min verklighet

utan att förstora eller förminska

utan att försköna eller förfula.

Inför dig, min Gud

döljer jag ingenting

låter ditt läkande ljus falla in

över skam och skuggor.

Din nåd och ömhet är oändlig.

Du låter ditt ansikte lysa över oss

med läkedom, upprättelse och liv.

Margareta Melin

Det finns ord
som aldrig blir sagda
och känslor som aldrig släpps fram

Det finns barn
som aldrig får kärlek
och sagor utan ett slut

Det finns sånger
som ingen vill sjunga
och ansikten med lånad fasad

Det finns hjärtan
som ingen saknar
och tusentals oskrivna blad


Marianne Wikblad

Större än behovet av gemenskap
är behovet av de rätta ensamheterna
de rätta viloställena
i själ och hjärta belägna.
Liksom när ett hjärta
vilar sig mellan slagen
så måste i världspulsen
någonting på hjärtats plats
leda all vila och gång.
Friden måste vara i världen
mitt ibland oss.
Ingenting får göras
till ett påskyndande mål
dit envar tvingas skynda
snubblande över sig själv.
Din yttersta framtid är given.
Den är din död och din grav.
Men livet har spång till en evighet.
Den är spänd inom dig
mellan inre stjärnor.
På den stiger din tanke
in till omvänt riktad resa.

Harry Martinsson

För den vinande nordan och vintern, broder,
för den grånande morgonens stjärna klar,
för vårt hem och vårt land och vår bedjande moder,
för myllrande städer och istunga floder
vi höja vårt stop – och för kommande dagar
och för kärlek och lycka som var.

När sjöarna ligga här frusna och döda,
och yrvädren dansa i moar och slog,
vi dricka och drömma om bäckar som flöda,
och minna oss Terrvalaks solnedgång röda
och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja
och skuggor som dansa i skog.

För den hårdaste skaren och bittraste vinden
för det fattiga folket som slåss för sitt bröd,
för dem som i armod bli hårda om kinden –
för dukade bord och för slädar vid grinden,
för sårfyllda kroppar och läkande död.

Försonta och glada i stjärnans timma
vi glömma att jorden blev bräddad av hat.
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma –
omkring oss de heligas natt vi förnimma –
för dem och för jorden, för himlen och oss
våra stop vi höja, kamrat.

Dan Andersson

Denna dikt av Dan Andersson är också tonsatt

Säj visst är det väl konstigt att sommarens blomma

bara ler fast hon vet att hon snart måste dö,

för att rätt som det är ligger ängarna tomma

och sen är det nära till vinter och snö,

ja hur kan man väl tro på ett mål och en mening

när en sommar så hastigt försvinner sin kos,

och när hösten med mörker och frost i förening

alltför tidigt får ta både blåklint och ros?

Kanske står det nåt hemligt och osynligt skrivet

i syrenens och liljekonvaljens doft,

kanske vet både maskros och hästhov att livet

bara skenbart tar slut när en blomma blir stoft,

kanske gullregn och krokus i färger beskriver

det som påskliljan visar med form och gestalt

att det finns nåt som varit och är och förbliver

och är större än sommar och blommor och allt.

Kanske gullviva, vallmo och kattfot kan vara

liksom blåsippa, hägg och viol varje vår,

ett slags budskap som ingen behöver förklara

om nu blommornas språk är nånting man förstår,

men då är man nog själv lite släkt med en blomma

som kan tro på en sommar som aldrig tar slut

och kan ana dom ängar som aldrig blir tomma

för att där finns det blommor som aldrig dör ut.

Atle Burman

En stillhet vidgades mjuk som soliga vinterskogar.
Hur blev min vilja viss och min väg mig underdånig?
Jag bar i min hand en etsad skål av klingande glas.

Då blev min fot så varsam och kommer inte att snava.
Då blev min hand så aktsam och kommer inte att darra.
Då blev jag överflödad och buren av styrkan ur sköra ting.

Karin Boye

Börja aldrig utanför dig själv,
när du vill skapa ordning i din värld,
i det som du uppfattar som din värld.
Börja i dig själv; någon har sagt:
Börja med det exakta ordet!
Jag säger: Börja i tystnaden – inom dig

 Ola Person