Sorg och glädje båda
bodde i mitt hjerta,
Sorg i ena kammarn,
glädje i den andra.
Oförsonligt skilda,
rådde än den ena,
än den andra ensam.
Se’n den enda kom dit,
lär hon öppnat dörren
och förenat båda,
ty min sorg är sällhet,
och min glädje vemod.

Johan Ludvig Runeberg

När Lyckeliten kom till världen
Så tändes stjärnor en och en
De blinka "Lycka till på färden"
Som till en allra bästa vän
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg

Så kom Lyckeliten
Till ett av världens minsta land
Och fast han ej var stora biten
Så var han dock en liten man
Att han fått ögon blå förstod man
Och hår med doft av sommarvind
Han låg och skrek, men plötsligt log han
Och fick en grop i varje kind

Han har så starka, fasta händer
Och mjuk som sammet är hans kind
Hans säng är fylld av leksaksvänner
Där har han också skallran sin

Här finns det allt som han behöver
Det allra första år han har
Han saknar inget därutöver
Tills han det allra första steget tar

Till livets ära sker ett under
I varje land som var dag som går
I var och en av de sekunder
Som mänsklighetens klocka slår!
Men ingen vet och ingen känner
Den väg som ditt lilla barn ska gå
Vi tar ett ögonblick i sänder
Av ljusa dagar och av grå

Men Lyckeliten kom till världen
Och stjärnor tändes när han kom
Det bådar gott för framtidsfärden
Som vi har fått ett tecken om
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg

Poeten är inte längre okänd - en läsare hörde av sig som visste att det är Alf Pröysen som skrivit denna bedårande dikt

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,

Vi plockade murklor

varenda vår.

Det är skadligt i dag

men var nyttigt i går.

Aluminium smakade

riktigt gott

kokt i kastrull

med rabarberkompott.

Vi solade oss

så huden blev bränd

långt innan nån skadlig

effekt var känd.

Vi sprutade flugor

med DDT,

som dog meddetsamma –

det var succé.

Men nu skyr jag solen,

jag joggar runt,

sorterar sopor

och lever sunt.

Ulla Sirén

Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Gunnar Ekelöf

Större än behovet av gemenskap
är behovet av de rätta ensamheterna
de rätta viloställena
i själ och hjärta belägna.

Liksom när ett hjärta
vilar sig mellan slagen
så måste i världspulsen
någonting på hjärtats plats
leda all vila och gång.

Friden måste vara i världen
mitt ibland oss.
Ingenting får göras
till ett påskyndande mål
dit envar tvingas skynda
snubblande över sig själv.

Din yttersta framtid är given.
Den är din död och din grav.
Men livet har spång till en evighet.
Den är spänd inom dig
mellan inre stjärnor.
På den stiger din tanke
in till omvänt riktad resa.

Harry Martinson