Direktlänk till inlägg 4 februari 2008
Tack Vita för din uppsattande kommentar om dikten "Jag behöver dig".
Det är så uppmuntrande när någon lämnar en liten rad av uppskattning.
En stor kram till dig för detta!
Det är märkligt med detta med cubervänskap.
Man har inte sett varandra, undantagsvis på foto, men inte i verkliga livet.
Och ändå blommar vänskapen.
Har funderat en del över detta med olika slags vänskap.
Jag träffade för en tid sedan en barndomsvän. Sådana vänner kan ingenting ersätta.Särskilt som jag bor långt ifrån där jag växte upp var mötet speciellt.
Studiekamrater och vänner jag fått senare kommer mig aldrig lika nära. Men med barndomsvännen har jag växt upp, hoppat i från bryggan på sommarstället, blivit en del av den andra familjens liv. Min barndomsvän vet precis hurdan jag är, inga framgångar eller motgångar förändrar bandet mellan oss båda.
När man är vuxen tar det tid att bli vän med någon, men när det sker blir vänskapen bestående.
Vänner ger kontinuitet i livet. Gemensamma resor och fester ger minnen som förenar för årtionden framåt. För den som bor ensam blir vännerna en familj, desto rikare ju större och mer mångskiftande den är.
Så hur påverkas vi av cybervänskapen?
Det vore kul om vi fick till stånd ett samtal här om det.
Har du vänner som du nu träffat som först var cybervänner till exempel?
Är vänskap lika viktigt som kärlek och sambo/äktenskap?
Ja du har säkert helt andra funderingar så om vi tar tag i detta kan vi nog få ett givande online-samtal.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||||
|