... om man som föräldrarna och familjemedlemmarna i den israelisk-palestinska föreningen "The parents circle - families forum": Bereaved families supporting peace, reconciliation and tolerance (ung.: Föräldracirkeln - familjers forum: sörjande familjer som stödjer fred, försoning och tolerans) sträcker ut sin hand till "fienden" för att mötas i den gemensamma sorgen över att ha mist någon nära i en blodig och meningslös konflikt, hellre än att låta sorgen leda till hämndtankar som eldar på kriget och ökar dödandet. 

Den Israeliska pappan, Aaron, som förlorat en son och som startade den här föreningen sa i en TV-intervju att om hans sons död kunde leda till att dödandet minskade, att färre familjer drabbades av samma förlust, så kunde den kanske ha en mening. Men om den skulle användas som motivation för hämnd, om den skulle driva på hämndspiralen och leda till att ytterligare familjer, på båda sidor, förlorade nära och kära, då hade han verkligen dött förgäves. Och Ali, palestinier vars bror dog i konflikten och som också arbetar i föreningen, säger i tidningen Dagen "om vi som har förlorat mest av allt kan jobba för försoning, så kan alla det" och "En del anklagar oss för att vara drömmare. Och jag har en dröm. Men den sortens dröm som inte tillåter oss att sova". 

Tystnaden beblandas med den ström av droppar

som kunde fylla en bägare utan en blinkning

genom en liten smekande vinkning

var droppe innehåller ett moment

handlingar som satt spår i dess inre så spänt

droppar som skänkt livet upplevelse av karaktär

 i skilda mått utan begränsningar

av negationer som bär

ljudlösheten av spåren

ger nya dimensioner av de blödande såren

Lyfter blicken upp mot en rodnad i öst

Tar ett djupt andetag

Ser vad som i stunden ger styrkan

skänker livet tröst

Ouppnåeligt kan stunden tyckas vara

Förefaller ändå bejaka allmänhetens skara

Av fördom

Illojalitet och smärtsamhet

Döms det tunga ut

Mötet med ljuset sker ibland i all hemlighet

Glimmande visar en stråle så stark

Öppnar vägen till insikt

Bjuder ny levnadsglad mark
Lena Jansson

 Undrar hur många fel det är på oss som föddes och växte upp innan barnsäkerhet ens var en tanke.

Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. 
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt 
åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.
 
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en 
rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på 
medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen 
hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade. Som 
spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol , bilkudde , säkerhetsbälte 
eller airbag.
 
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas 
eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur 
flaskan och INGEN dog av detta. Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, 
riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev 
vi överviktiga för det!! För att VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE! Vi 
kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var 
tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ! I timmar kunde 
vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då 
upptäcka att vi glömt bromsarna. Efter att vi åkt in i träd och buskar 
ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
 
Vi hade inga Playstation, Nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler På TV,n inget 
surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller 
MSN Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!! Vi föll från träd och tak, 
skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder! Och inte blev någon stämd 
eller anmäld för det!
 
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord 
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!! Vi fick luftgevär vid 10 
års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en 
tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många 
som fick sina ögon utpetade av pinnar.
 
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara
in och pratade med dem. Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom 
som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen . OTROLIGT 
ELLER HUR?
 
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt 
mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!
 
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och 
investerarna någonsin. Dom senaste 50 åren har varit en explosion av 
uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och 
ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!

"Det som gör stress så skrämmande är inte att den tar livet av oss, utan att den hindrar oss från att njuta av livet!"
Jean-Louis Servan-Schreiber

Alla kloka tankar har redan tänkts tusentals gånger, men för att göra dem till vår verkliga egendom måste vi noggrant tänka dem om igen, tills de slår fasta rötter i vår egen erfarenhet.

Det har ju blivit populärt bland Hollywoods kändisar att adoptera barn från u-land.

Nu visar det sig att det leder till att fler fattiga familjer lämnar sina barn på barnhem i de länderna i hopp om att någon rik ska adoptera barnet.
Om det är så att kändisarna har en sund och riktig barnlängtan då är det ju ok.
De ska ju ha samma rätt som andra att adoptera ett barn.

Men ibland kan det ju kännas lite som att det finns inslag av PR-grej i dessa adoptioner.
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/adoption/article2216884.ab

 En riktigt god början på en bra dag önskar jag dig.

Jag skulle helst vilja göra som hunden här...dra upp täcket till näsan och sova vidare.

Men det är bara nu i den gråkalla första stunden på benen.

Snart tar dagen fatt i mig och jag glömmer att vara trött.
En ny dag är alltid en gåva- ett spännande paket att öppna.

Tack Klara för din kommentar till "har vi tid"

Du gör mig glad.

Ha en bra dag!