Ett medelålders par från norra USA längtade en kall vinter till värmen
och bestämde sig för att åka ner till Florida och bo på hotellet där de tillbringade bröllopsnatten
20 år tidigare.
Mannen hade längre ledighet och åkte ner en dag i förväg. När han checkade in upptäckte han att hotellrummet hade dator och beslutade skicka ett mail till hustrun.
Han missade dock en bokstav i namnet.
Mailet hamnade hos en prästänka i Houston, som just hade kommit hem från makens begravning och skulle se efter om det hade kommit e-post med kondoleanser från släkt och vänner.
Sonen fann henne avsvimmad vid datorn och läste på skärmen:

"Till: Min älskade hustru
Rubrik: Jag har kommit fram

Jag vet att du är förvånad att höra ifrån mig. De har datorer här numera och man tillåts skicka mail till sina nära och kära. Jag har just checkat in. Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att få träffa dig då. Hoppas din resa blir lika problemfri som min.

PS: Det är verkligen hett härnere."

Pappa, när du var liten, saknade du mig då?
 Godvänbarn Oskar 4 år

Rebecca firade sin fyraårsdag med mässling vilken inhiberade alla barnkalas, men mormor kom och gratulerade och ömkade sig över den stackars prickiga flickan.

Och sa....men lilla vän vad fort tiden går...jag tyckte det var igår du föddes.
Rebecca tittade förundrat omväxlande på mamma och på mormor och så säger hon: Igår...snälla mamma om de går så fort att bli fyra år..kan du inte stanna tiden?
Dotter rebecca 4 år

Robert lyssnade till ett samtal mellan några vuxna en dag i treårsåldern.
Han blev intresserad avdet som de vuxna pratade om- en händelse några år tillbaka i tiden, och frågade: Var inte jag med?
"Nej" svarade mamma, "du fanns inte ännu"
Roberts ögon blev tefatsstora och han undrade förvånad.."var var jag då..när jag inte fanns?"
Mamma som ansåg att det kanske var dags med lite sexualupplysning började lite försiktigt: "Jo, förstår du, allra först var du i min mage" men hann inte prata till punkt innan Robert indignerat avbröt: "I din mage...men...va hade jag där å göra"
Son Robert

Så en historia från min egen barndom som min mamma under skratt berättade många gånger

En av favoritsysselsättningarna i min barndom för mig och min ett år yngre syster var att lägga in den ved som vuxna bar in i vedlåren och vid detta tillfälle råkade sytrarna få tag i varsin ände av samma vedträ.
Båda slet och drog vi. Lika envisa (Enligt min mor) till slut sa Kaela: "Ka ja lå dej i huve me ett vetjä va":Varpå lillassyster genmälde: "Då bil ja dö""Visst" var mitt snabba svar.
Lillasyster igen: Då kommej inte du till himmeln"
Svaret blev:_ "Nä, men du"
Hur historien slutade har jag aldrig hört.

Ulla- det var inga roliga nyheter du kommer med- att Åke Grehn lyckas få 1 maj tala i Brålanda.

Yvonne- ja klart mormor och Pixi gillar varandra.

Sissi i Norge...ja jag som är henne smormor tycker förstås hon är jättesöt.
Och skönt att ljuset lyste dig Sissi!

Tänder ett ljus för er alla sena nattvandrare innan jag slcäker ner och går i säng.

En riktigt god natt önskar jag er alla- oavsett ni tillbringar den sovande eller vakna....

Man kan faktiskt drömma både när man sover och i vaket tillstånd.

Tack för fina ord Nanna....ja mörkret är inte så gästvänligt...men utan mörker inga stjärnor - utan skuggor- ingen sol!

Ni som vill läsa Nannas fina dikt- gå in här

http://endagitaget.bloggagratis.se/

Tack Ulla. Det är underbart att få följa ett nytt litet barn.

Att än en gång få upptäcka att gräset viskar-stjärnorna blinkar och månen ler.

Vilken underbart stark kommentar och dikt om de äldres ensamhet Erika.

Våra frivilligarbetare är ju inte anställda- de gör sina besök, just som säger tar en kopp kaffe, går en promenad, följer på teater och kyrkbesök osv.

Men visst undrar man ibland var de vuxna barnen är.

Det är faktiskt fantastiskt att höra våra frivilligarbetare berätta om hur meningsfullt de upplever att ge ett par timmar i veckan eller mera för att glädja någon annan.

Brukar tänka på ett sånt här s.k kloks ord varje gång jag hör dem berätta om hur meningsfullt de upplever det:
"Man kan inte ge en ros utan att något av doften dröjer på givarens händer."

Inte heller där är upphovsmannen till detta kloka ord känd för mig.

Vi har faktiskt en och annan som ger ända upp till 16-18 timmar i veckan.

www.frivilligcentralen.se

 En stor varm kram till dig Erika!

Mormor är en riktigt kul person tror jag Pixie tycker- hon skrattar så snart hon ser mig- om hon inte är hungrig, arg, ledsen eller trött.

Eftersom Pixie är på besök hos mormor måste ni förstås få se hur hon ser ut nu- tre veckor sedan sist.

 Här trivs hon på mormors kökssoffa liggande i sin snuggle-nest