Att träta med en kvinna är som att försöka läsa tidningen i storm.

Fjodor Dostojevskij

Hur berättar man för Fredrik, en sjuårig pojke att hans tvillingsyster 
och mamma har varit med om en svår bilolycka? 
Det var ingen lätt uppgift Fredriks pappa hade framför sig.

Fredrik, det har hänt en olycka.
Mamma och Cecilia har blivit påkörda av en buss och är på lasarettet. 
Vi får åka och hälsa på dom nu på en gång.

De sa ingenting under bilfärden, men till slut bröt Fredriks pappa tystnaden. Cecilia förlorade mycket blod i olyckan och blod behöver man ju för att leva, det vet du. 

Nu är det så att ni två har samma sorts blod eftersom ni är tvillingar. 
Kan du tänka dig att ge blod till din syster? 
Fredrik satt tyst en stund .
Kommer det att göra ont undrade han.
Det känns lite grann när de sticker in nålen, men inte så mycket.
Fredrik funderade en stund till och sen sa han: Okej, jag gör det.

När de kom in till sjukhuset stod läkarna bereda att ta emot dem. 
Fredrik fick ligga på en brits bredvid systern, medan läkarna gjorde i ordning apparaterna. 
Läkarna berömde honom hela tiden för att han var så duktig och så modig. 
Men när allt var färdigt var det som modet svek honom.

Kommer jag att dö på en gång frågade Fredrik medan han gjorde sitt bästa att svälja gråten. Det är inte lätt för en sjuåring att veta att han 
inte skulle behöva ge allt sitt blod till sin syster. 

Men mod har inget med ålder att göra. Det visade Fredrik.

Andersson, som är inbiten ungkarl, hade hälsat på sin syster och beskådat den nyfödde systersonen. Nästa dag bad hans arbetskamrater om en beskrivning på nykomlingen.
- Ja, sa Andersson eftertänksamt, pussiga drag, slätrakad, rödmosig, högröstad och väldigt svår på flaskan. 

En 15-årig flicka i Valdemarsvik har anmält två okända män för våldtält.

På något sätt spårar jag en misstro i artikeln som jag tycker är ganska otrevlig.

"Polisen har inte kunnat identifiera brottsplatsen" är just ett uttryck som gör att man upplever att den som skrivit vill föra fram en viss misstro mot flickan.

Det är fruktansvärt att det förekommer falska våldtäktsanmälningar men här finns ju inget namn nämnt.
Vilket jag tror det gör åtminstone i de allra flesta falska anmälningar.

Tvårtom handlar det om en liten 15-åring som helt klart bör ha chockats så svårt av det som skett att det verkligen inte är märkligt att hon inte kan redogöra för brottsplats och utseende.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/flicka-anmalde-valdtakt-i-valdemarsvik-1.890658

"Om Darwin hade haft rätt hade älgen utvecklat reflexer" säger Mackan Andersson, komiker i vårens sista "panelen" i tidningen Dagen.

Ja det ,märkliga är väl att vetenskap så lätt kan påstå saker bara utifrån att det kallas vetenskap.

Ibland kan jag nog påstå att jag tycker att vetenskapen inte är så olik tron.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172269

Massor av unga har sjungit och dansat på lastbilsflak och liknande de senaste dagarna i Sverige.

De vita mössorna har ofta suttit gott och väl på svaj...och svajigheten har också funnits med när de förflyttat sig och skvallrat om en och annan drink och ett och annat glas champagne.

Den ljusnande framtid ....ja det är inte mycket till sanning 2009.

Ungdomsarbetslösheten är 27% i vårt land
Jag gissar att vi är inne i en strukturförändring som är större än vi anar.

Kanske är det så att vi måste lära oss att lönearbete inte är det som avgör människans värde.

Vilket i och för sig är mycket bra om vi inser...

 Och att vi kan förmedla till dessa unga  att oavsett de får ett lönearbete så småningom kanske efter avslutade högskolestudier eller inte så är de lika mycket värda.

Människovärdet är ingenting som sitter i jobb och plånböcker...vi har fått för oss det...så kanske är det bra om det blir en förändring i det sättet att se...

Gäller att hoppas att priset inte blir för högt - för dagens unga.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172262

Ett ord som smakar smultron, blånande sjöar och kliande myggbett...men idag öser regnet ner.

Då behöver vi kanske påminnas.....

Någon gång i våras hamnade en Hemmets veckotidning i mina händer.

Där fanns en artikel om Kiciki Biärsjö.

En kvinna som vid 45 års ålder bestämde sig för att göra upp om myten att det är synd om den som lever ensam.

Hon gjorde det genom att skriva en bok: