Direktlänk till inlägg 12 november 2010
När jag träder fram sådan jag är, när jag visar mig utan försvar,
utan rustning, bara jag.
När jag kan acceptera faktum att jag har många svagheter och fel,
gör många misstag.
Ofta är okunnig när jag borde veta.
Ofta fördomsfull när jag borde vara fördomsfri.
Ofta har känslor som inte kan rättfärdigas av omständigheterna.
Då kan jag vara mycket verkligare.
Och när jag kan stiga fram utan att bära min rustning.
Utan att anstränga mig att vara annorlunda än jag är, då lär jag mig
mycket mer också av kritik och fientlighet - är mycket mer
avslappnad och kommer mycket närmare människor.
Om jag är beredd att vara sårbar lockar det dessutom fram så mycket
mer av verklig känsla från andra i relation till mig, att det upplevs
som mycket givande.
Livet blir för mig mycket roligare när jag inte är på min vakt,
inte gömmer mig bakom en fasad,
utan bara försöker vara och ge uttryck åt mitt verkliga jag.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|