Ibland förändras livet på ett ögonblick.

Vårt eget liv - eller vi ser någon annans liv ta en helt annan vändning än vad det nyss såg ut att göra.

Även om vi så att säga är åskådare och inte den det drabbar så berörs vi.

Vi vet ju att vi alla kan råka ut för precis vad som helst.

Vi vet att det vi har idag kan vara borta imorgon....ja till och med att kanske imorgon aldrig kommer - för just mig.

Enda sättet att hantera insikter som dessa är att leva intensivt i nuet.

Nuet är redan framtiden och det bär fröet till framtiden med sig. 

Många vill ”ta en dag i taget” i sina liv. 

Det är en toppenbra tanke -  under förutsättning att man redan - mer eller mindre undermedvetet har bestämt vad man är på väg åt för håll.

Om jag inte vet vart vägen bär då kommer stressen och oron att ta över.

Och jag kan inte alls leva i det nu som är - den sekund som är just nu.

Ofta är vi bara närvarande med kroppen inte med ”knoppen”, tankarna är någon
annan stans.

Jag har också ibland problem med att leva i ”nuet”.

Dels tycker jag att det är så svårt att hinna innan det där korta ”nuet” bara har försvunnit och blivit ett då.

Dels hör jag många andra säga samma sak.

Så detta med att fånga ögonblicket är ganska svårt- men underbart när man lyckas.

Oktober - och julskyltning.
Är det inte lite väl desperat?

Vill vi verkligen möta skränande tomtar och adventsljusstakar i butikerna innan vi ens har tagit fram vinterjackan?

Helsingborgs Dagblads artikel berättar att handeln går strålande.

Jag vill i varje fall inte ha jul någonstans ännu.

Och jag tror inte att det är så många som verkligen vill det.

Jag tar mig friheten att klippa in en text från Stadsmissonen som berör in i hjärtegrunden!

"Har du någonstans att sova i natt?” Katarina från Nattjouren lägger varsamt handen på Björns axel. Han nickar. Björn sitter på ett liggunderlag på marken. Hans ansikte är blåslaget och sorgset. Kläderna otvättade. Platsen är Stureplan i centrala Stockholm. Klockan har just slagit nio. Musik och skratt hörs från barerna runt omkring. Välklädda människor skyndar förbi. Ovetandes om att Björn en gång var framgångsrik egenföretagare. Han säger att han inte vill ha kontakt med socialen med rädsla för att förlora kontakten med sin son. Katarina ger honom en adress till en läkare. Hon får en kram som tack. "

   Obs. Fotot föreställer inte person som förekommer i texten

För att kunna hjälpa Björn och många andra behöver Stadsmissionen din och min hjälp.

Om du klickar på Stadsmissionen häruppe i inlägget kommer du direkt dit och kan se vad det är man behöver just nu.

Kanske kan du göra iordning ett paket till en behövande medmänniska.

Eller sätt in en penninggåva på 90 03 51 – 8.

Du kan också läsa här om Stadsmissionens gåvopolicy

En av människans djupaste behov är att ha någon som undrar var man är när man inte kommer hem på kvällen.

Okänd tänkare