Alla särskilda boenden försöker skapa en så hemlik miljö som möjligt.

Ofta blir resultatet bra med empatisk och kunnig personal,med lite  egna möbler, och familjemedlemmar som besöker  Trots det kan den boende känna sig som en främling och hemlös på boendet. Hur ofta hör inte de som arbetar i vården: Jag vill hem! Jag bor inte här!

Jag undrar om vi alls kan tänka oss in i hur det är att bli gammal och inte klara sig själv hemma.

Och tvingas flytta!

Tyvärr finns det ibland ingen annan utväg.

Men hur ska vi göra så att flytten blir så bra som möjligt?
Jag tror många har funderat på den frågan - och jag vet att det görs mycket.

Men det är klart att inget är så bra som att få bo kvar i sitt eget hem!

Jag läste i Veteranen en artikel om Hans Pettersson 74 år som med stöd av sina grannar kan bo kvar hemma.

Familjen som hyr ovanpå Hans lägenhet hjälper till med diverse saker som underlättar för honom.

Så glad man blir av att läsa sånt.

En glädjande nyhet läser jag i Svenska Dagbladet.

Antalet utannonserade jobb i restaurangbranschen har ökat med 16-17%

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson ger den sänkta momsen äran för detta!

Om det är så eller inte är jag inte kvinna att veta.

Men visst ser det så ut.

Fel är fel, även om alla gör det.
Rätt är rätt, även om ingen gör det. 

 William Penn

Finns det något viktigare för oss människor än att bli sedd och bekräftad?

Det kan låta enkelt, men ändå är det en bristvara för många människor; att träffa en annan person som är intresserad av vem jag är.

En klok person som jobbar med missbrukare har berättat för mig att den starkaste inverkan på en missbrukare - när det gäller att få denne att bryta med sitt missbruk - är att få perosnen att inse att han/hon är viktig för andra.

Jag tror att det är ett botemedel mot mycket mera.

Ångest och dålig självkänsla, ensamhet och isolering.

Den som blir sedd och blir bekräftad som viktig och bra växer!

Vi har alla - var och en av oss- allt efter förmåga och möjligheter -  ett ansvar för att skapa goda spiraler och växtmöjligheter för våra medmänniskor genom att skapa eller vara sådana att det är tillåtet att säga att jag är bra, eller få berätta att jag tycker det är roligt att du är bra!

Läste en gång en bok som hette: "I am okay - you´re okay" av Thomas M. Harris.

Kanske en av de böcker som i det skede då den kom in i mitt liv blivit en av de mest betydelsefulla böcker jag läst.

Idag tror jag den är oerhört svår att få tag i.

Men jag har hittad den här och här

Bara titeln har mycket att lära oss.

Om vi kan skriva den titeln som överskrift över våra liv - ja då har vi kommit långt på vägen att må bättre och att vara med om att få andra att må bättre.

Att Google är en kunskapskälla av stora mått - det visste jag redan.

Idag säger vi ju inte: "Det ska jag slå upp" utan "Det ska jag googla på"

Men kan ändå inte undgå att bli förvånad när jag läser i Svenska Dagbladet om den amerikanske 15-åringen som googlade sig till kunskap om ett cancertest!

Det gäller bukspottkörtelcancer som bland annat en farbror i hans familj drabbats av.

Hans metod är dessutom 168 gånger snabbare och rejält mycket billigare än dagens standardmetoder.

Att 15 åringen genom sin upptäckt och uppmärksamheten kring den fått ltillgång till ett laboratorium vid John Hopkins-universitetet i Baltimore är knappast förvånande.

Läser i Dagens Nyheter att det finns risk för lärarstrejk enligt Lärarförbundet.

Detta pga lärarnas krav på höjda löner.

Ett krav som jag mer än väl kan förstå och stödja - med flera lärare i vänkretsen och i familjen.

Men - 10 000 kronor i månaden i löneökningen är nog orealistiskt.

Bättre att ta en bit i taget och klättra uppåt undan för undan.

Kanske börja med att höja ingångslönerna - men utan att förändra den individuella lönesättningen - och det tror jag ingen vill.

Den här tiden på året drabbas jag ofta av något jag skulle vilja kalla höstvemod.

Det formar mina tankar och reflektioner, men ändå låter jag mig villigt förföras av höstens väldighet.

Det är ju egentligen inte hösten jag känner vemod över.

Denna första delen av hösten är ju fantastiskt vacker.

Kanske är det så att det vilar ett vemod över tillvaron så här i brytningstid.

Eller är det kanske insikten - att ännu en sommar är tillända.

Och kanske en sommar som var lite väl blöt....men dock en sommar

Den som jag och många andra längtade till hela långa kalla vintern.

Nu är den snart bara ett sprött minne.

Och jag inser allt starkare, för varje höst, att det inte bara är sommaren som är kort utan att hela livet går fort.

Alldeles för fort.

Det är inte svårt att ge Vilhelm Moberg rätt i valet av titel på den bok som jag tror blev hans sista: "Min stund på jorden"

Medan löven glöder och så småningom faller vill jag hinna med att fundera över och förhålla mig till den insikt som vemodet ger om att livet är begränsat, och att jag behöver försonas med detta.

Livet är ständigt på väg - det stannar aldrig vid igår.

Men just nu ska jag fånga stunden - just den här stunden - när solen slösar sin värme över oss så man skulle tro det att det mitt i brinnande sommar !

Egentligen kan inte livet vara bättre!

Det här ögonblicket är en möjlighet

Urban Gatzén