Att lyssna innebär, förutom att vi tar emot orden, att vi tolkar allt det som vi uppfattar med flera sinnen.

Det som vi ser, hör, känner med känseln och upplever i form av känslor och dofter.   

Att lyssna är faktiskt att se bortom orden.

Att verkligen lyssna - vara närvarande- medvetet och fullt ut!

Man möts, samtalar och umgås.
Ofta har tanken slagit mig: Hur mycket lyssnar jag egentligen?

Att verkligen lyssna kräver  tid, och närvaro.

Ger jag mig tid - är jag närvarande?

Använder jag alla mina sinnen.?

Ibland är det  nödvändigt att lyssna till det som sägs bakom orden.

Att höra mellan raderna skulle man kunna säga.

Det är riktigt svårt att verkligen lyssna.

Men när man lyckas uppstår något som nästan känns magiskt när du känner det som den som talar  känner bortom orden, lever med så som deras värld ser ut, går i deras skor ett stycke av vägen........

Har du tänkt på att vi människor har en oerhörd kapacitet inom oss som alltför sällan kommer fram.

Till exempel din hjärna har en enorm kapacitet.

Visste du att hjärnan kan skapa närmast oändligt många kombinationer, så mycket som: Siffran 1 följt av 10 miljoner kilometer maskinskrivna nollor i vanlig storlek.

Jag vågar påstå att ingen människa har någonsin varit ens i närheten av att utnyttja sin hjärnkapacitet fullt ut. Men kanske i framtiden...

Varje dag slår  ditt hjärta slår cirka 100 000 slag ,ditt hjärta slår 100 000 slag, du drar 25 000 andetag, den muskel som hjälper ditt öga att fokusera rör sig 100 000 gånger.

Dina njurar renar och omsätter 220 liter blod varje dag.

Din hud gör sig av med 50 miljoner döda hudceller.

Du tillverkar upp till tre miljoner röda blodkroppar varje sekund.

Du har väldigt många svar inombords om du bara  vill lyssna.

Du har stora fonder sunt förnuft.

Med alla dina tvivel, tillkortakommanden, skavanker och rädslor, med alla dina brister, ärr och farhågor är du en helt underbar, perfekt person!

Ingen - aldrig någonsin - kommer att vara som du - du är fullständigt unik.

När du ser dig i spegeln så ser du en person som aldrig vandrat på jorden förut - och inte heller kommer att göra det efter dig.

Le mot spegelbilden ska du se hur strålande vacker du är!

Har du tänkt på att små barn ber om kärlek på ett rakt och direkt sätt.

När den lilla bebisen skriker och gråter förstår vi att det är kärlek, tröst och omtanke som behövs.

Men - märkligt nog - ju äldre vi blir, ju mer snedvridna blir sätten vi ber om kärlek på.

Tänk på alla utagerande tonåringar - de kan spraya ner väggar, vara stökiga i skolan, ha uppseendeväckande kläder och frisyrer.

Ja i värsta fall begå brott.

Kanske att de flesta av oss inser och förstår detta de ungas rop på kärlek.

Faktum är att vi fortsätter att ropa hela livet.

Men ju äldre vi blir desto mer svårbegripliga blir våra rop.

Det finns framför allt tre sätt som vi som fullvuxna använder oss av för att berätta att vi behöver kärlek:

Att skaffa sig en hög position på jobbet och att ha en massa prylar och bo i det bästa området.

Kanske för att mamma och pappa premierade lyckade skolresultat och bra beteende.

Medan det lilla barnet bor kvar inom oss - och gråter.

En del av oss gör sig själva osynliga.

Kanske för att deras föräldrar tyckte om dem när de var tysta, inte ställde några krav och gjorde som de blev tillsagda.

Att bli ett offer, martyr och tycka synd om sig själv

Kanske var det bara när vi var sjuka eller ledsna som föräldrarna gav oss uppmärksamhet .

Hur ska vi göra då?
Ska vi helt enkelt gå runt och säga: Älska mig!

Det skulle kanske vara svårt för omgivningen att svara på det...

Men vi kan öppna dörrarna in i oss själva på vid gavel.

Släppa in människor - det finns så mycket kärlek bland oss människor - men vi kan bara möta den när vi möter varandra och accepterar varandra oavsett olikheter.

Och inser att vi alla behöver kärlek..

Min mor tillbringade sin sista tid i livet på ett hospice.

Personalen var alla utan undantag, helt underbara människor.

Jag funderade ibland över detta- och - över deras val av arbetsplats.

Vad är det som gör att man väljer att arbeta, finnas varje dag i dödens närhet?

En av sköterskorna jag frågade sa:  "Samtalen med dessa svårt sjuka har givit mig helt nya perspektiv."
Kan det vara så att närheten till döden ger ett nytt perspektiv på livet?

En annan sköterska svarade: "Jag som varit rädd för att flyga, rädd för att dö själv kunde plötsligt inte känna någon rädsla alls."

Många av oss går omkring i en knuten rädsla för döden.

Vi vidtar en massa mått och steg för att skydda oss mot den.

Vi vill helst inte tala om det.

Det mest förbjudna samtalsämnet har någon sagt.

Kan det vara så att i flykten från tanken på döden accumulerar rädslan och i närheten av döden försvinner rädslan?

Kan det till och med vara så att rädslan för döden kan hindra oss från att leva?

Rädsla, generellt sett, hindrar oss ju från att uppleva och leva fullt ut.

Jag tror att när vi ska dö behöver vi närheten till livet. 

Allt omkring oss som tyder på liv får betydelse. . 
Det som lever blir viktigt, en nyfödd kattunge, ett nyutsprucket löv För där finns livet.

Det är nog något som många av oss konstaterat när vi följt en älskad människas sista steg.

Kanske kan vara så att livet blir mera liv i dödens närhet.

Vi kan förstås inte gå omkring och tänka på döden varenda dag.

Men jag tror att om vi integrerar döden i vårt liv - accepterar insikten att det är något vi alla ska göra - dö - då kommer livet att bli mera levande.
Vi kommer att leva mera intensivt.

Verkligen vara i nuet.

Och det är ju i nuet som livet bor.

Njuta av duschstvålens doft, maten vi äter, människorna vi möter....

Livet är bräckligt, vi tror att vi är skyddade, men det enda som faktiskt skyddar oss är hur osjälviska vi kan vara som människor, hur medkännande vårt hjärta kan vara, eftersom alla goda gärningar kommer tillbaka till den som utför sådana.

Låter det som en motsägelse tycker du?

För mig är det en av de största sanningar som sagts.

Av någon för mig fullständigt outgrundlig anledning har många fått för sig att goda tankar och handlingar, omsorg om andra - ja helt enkelt att vara en snäll människa är lite mesigt.

Ingenting kan väl vara mer fel!

Att vara snäll kräver mod.

Tänk bara om du skulle upptäcka att en av dina arbetskamrater mobbas av de andra

Det allra enklaste är väl egentligen att låtsas vara döv eller blind, dra sig tillbaka - eller i allra värsta fall-delta i mobbningen.
Att påpeka att man ser vad som sker och påtala hur fel det är - nog kräver det mod!

Dessutom - jag är helt säker på att det lönar sig att vara snäll, på ett eller annat sätt.
Oavsett om vi gör det för vår egen skull eller inte.

För effekten blir som ringar på vattnet, det goda sprider sig, vi får andra att må bättre och mår därmed bättre själva.
Vi bidrar faktiskt på det sättet till att skapa ett bättre samhälle för andra - för oss själva - ja för alla!

Och vet du - den som är snäll behöver aldrig bli sysslolös!

Det finns så många snälla handlingar som bara väntar på att utföras!

Alla har behov av att ha något att:

·    leva av

·    leva med

·    leva för

Ändå är det många människor som känner sig utanför.

Och som påtagligt är utanför.

Den som är arbetslös och inget hellre vill än att arbeta.

Den som är sjuk och längtar efter besök.
Den som är gammal och sitter ensam, förhindrad att gå ut på grund av sina krämpor.
Den som är lite annorlunda.

Det är lätt att hamna i utanförskap - men svårt att bryta det!

Vi behöver göra portarna vida- så alla kan känna delaktighet och gemenskap!

"Jag drömde en gång om att...."

Så hör man ofta människor säga.

Och ibland undrar jag var de tar vägen - alla de där drömmarna som inte blev något av.

Bor de kvar i vårt inre som en stilla besvikelse - som vi inte riktigt vill se.

Och när vi ser den klär vi den kanske i andra ord.

Eller....är det så att vissa drömmar bara är ämnade att bära oss ett visst stycke av vägen och när vi sedan inte behöver dem-så införlivas de med det som varit,

Vissa drömmar följer oss genom livet.

Tydligare ibland och mera diffusa under andra perioder.

Kanske är det just det livet handlar om. 

Att vara vaken ha ögonen  öppna - och drömma.

Att drömma om att vi alla ska inse det fantastiska i varje möte. 

Lita på de möjligheter som liver skänker.

Att se allt som gåvor som leder en vidare.

En dröm som ger tilltro till att det vi drömmer ska ske - på något plan - någonstans - någon gång.

Vår värld är den vi ser i vårt sinne.

 Kanske du tycker det är ett märkligt påstående - men tänk efter visst är det så att via våra fem sinnen strömmar intrycken in i oss

Tolkningen avgör vad vi ser och visar oss världen så som vi ser den.

Din värld är därför en återspegling av ditt sinne .

Tolkningen avgör vad vi ser och visar oss världen så som vi upplever den.

Vad du än riktar dina tankar mot så växer det till sig.

Om du koncentrerar dig på din trötthet, alltid talar om den, alltid beklagar dig inför alla du möter om hur avslagen, energilös och nedstämd du känner dig så ökar du tröttheten och nedstämdheten.

Det vill säga, du låter resterna av din energi strömma till din utmattning och på så vis förstärka den.

Prova nästa gång att koncentrera dig på den del av dig själv som mår fint och fungerar bra, så märker du skillnaden.

Den delen behöver inte vara stor och omfattande, den behöver bara finnas där.

Du gör en vandring i tanken från det du inte önskar i ditt liv till det du vill ha mer av.

Du blir möjlighets orienterad istället för att vara problemfixerad. .och världen står öppen för dig!