När någon i vår närhet förlorar ett barn upplever vi och kanske också säger: ”det är det värsta som kan hända”.

För den drabbade föräldern känns det absolut så.

Vad kan vara värre än att mista ett barn...

Värre kan det vara - när barnet vi älskar växer upp och omfattar tänkande som vi inte kan förena oss med.

När detta tänkande driver vårt älskade barn till onda handlingar.

Att vara mördarens mor eller far är det absolut värsta som kan drabba en förälder.

Den oerhörda skuld och skam, som blir resultatet då det mest förbjudna händer.

Hur bär man det?

Och var får den föräldern stöd?

I en omgivning som tänker: Ja men det beror på föräldrarna hur barnen beter sig.

Ibland gör det faktiskt inte det!

Våra barn är det viktigaste vi har!

Och inget gör så ont i oss som om det har det svårt - mer än möjligen när de handlar på ett sätt som skadar någon annan.

Nu börjar vi snart räkna dan före dan före dan - före dopparedan.

Kanske har många redan börjat räkna.

Tiden går ju så oerhört fort nu.

Så mycket vi vill ha gjort.

På tal om dopparedagen...visst kan man undra över var traditionen med att doppa i grytan kommer ifrån.

Att kalla julafton för dopparedagen lär vara unikt för Sverige.

Däremot är inte seden att doppa i grytan unik för oss.

Förr i tiden då man doppade i grytan var det något man gjorde  i samband med förberedelserna inför julfirandet.

Kött av olika slag (skinka och korv t.ex.) kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad.

I den sänkte man ner bröd (förr var brödet ofta hårt och mörkt) och tog upp det med sleven.

 Framför allt var det förr i norra Sverige man doppade i grytan.

Många skåningar hade knappt hört talas om det.

Hur seden att doppa bröd i skinkspadet kom till vet man inte med säkerhet, men i bondesamhället skulle allt tas till vara och även torrt gammalt bröd.

Att få doppa det torra brödet och samtidigt få nytta av skinkspadet  - det var ju ett utmärkt sätt att göra det.

Bästa doppebrödet är lite hårdare, kompakt bröd.
Många doppar vört .

Medan andra tycker att vörtbrödet blir för vått.

Har du inte prövat på att doppa i grytan och vill ta upp en av dina förfäders traditioner (visste du förresten att ordet tradition är latin och betyder överlämnande) så finns det recept här

 En god nattsömn kan betraktas som kroppens naturliga skönhetsmedel och fungerar säkert bättre än mycket av det som skönhetsindustrin har att erbjuda, säger forskaren John Axelsson.

Nu ska jag ta hans råd ad notam och bege mig till sängen.

Du som läser det här får skynda dig att göra detsamma om du ska hinna med skönhetssömnen.

Njut gärna av Viktor Rydbergs dikt tomten innan du strämmer träff med han med paraplyet - fastna bara inte i att försöka besvara tomtens undran....

Och inte heller varför snön stannade bara i två dagar....kanske kommer den igen....kanske inte - men julen blir i varje fall grön säger SMHI

Midvinternattens köld är hård,
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 djupt under midnattstimma.
 Månen vandrar sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
 grå mot den vita driva,
 tittar, som många vintrar förr,
 upp emot månens skiva,
 tittar mot skogen, där gran och fur
 drar kring gården sin dunkla mur,
 grubblar, fast ej det lär båta,
 över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår,
 skakar på huvud och hätta --
 "nej, den gåtan är alltför svår,
 nej, jag gissar ej detta" --
 slår som han plägar, inom kort
 slika spörjande tankar bort,
 går att ordna och pyssla,
 går att sköta sin syssla

Går till visthus och redskapshus,
 känner på alla låsen --
 korna drömma vid månens ljus
 sommardrömmar vid båsen

Glömsk av sele och pisk och töm
 Pålle i stallet har ock en dröm:
 krubban han lutar över
 fylls av doftande klöver

Går till stängslet för lamm och får,
 ser, hur de sova där inne

Går till hönsen, där tuppen står
 stolt på sin högsta pinne

Karo i hundbots halm mår gott,
 vaknar och viftar svansen smått,
 Karo sin tomte känner,
 de äro goda vänner

Tomten smyger sig sist att se
 husbondfolket det kära,
 länge och väl han märkt, att de
 hålla hans flit i ära;
 barnens kammar han sen på tå
 nalkas att se de söta små,
 inget må det förtrycka:
 det är hans största lycka

Så har han sett dem, far och son,
 ren genom många leder
 slumra som barn; men varifrån
 kommo de väl hit neder?
 Släkte följde på släkte snart,
 blomstrade, åldrades, gick - men vart?
 Gåtan, som icke låter
 gissa sig, kom så åter

Tomten vandrar till ladans loft:
 där han har bo och fäste
 högt på skullen i höets doft,
 nära vid svalans näste;
 nu är väl svalans boning tom,
 men till våren med blad och blom
 kommer hon nog tillbaka,
 följd av sin näpna maka

Då har hon alltid att kvittra om
 månget ett färdeminne,
 intet likväl om gåtan, som
 rör sig i tomtens sinne.
 Genom en springa i ladans vägg,
 lyser månen på gubbens skägg,
 strimman på skägget blänker,
 tomten grubblar och tänker

Tyst är skogen och nejden all,
 livet där ute är fruset,
 blott från fjärran av forsens fall
 höres helt sakta bruset.
 Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
 tycker sig höra tidens ström,
 undrar, varthän den skall fara,
 undrar, var källan må vara

Midvinternattens köld är hård,
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 gott intill morgontimma.
 Månen sänker sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken

När jag var bebis och småbarnsmamma upplevde jag att jag som förälder/mamma ofta fick kommentarer från olika håll.

Kommentarer som faktiskt var kritik och tillrättavisningar.

Utan att jag bett om det.

Typ:  Familjemedlem  påpekar att jag nog skämmer bort min bebis genom att amma hela tiden eller lyfta upp barnet så fort det piper till eller även helt okända...tant på bussen till exempel som säger att jag nog klätt på mitt barn för varmt eller: "fryser hon inte utan vantar....eller kan hon andas när hon ligger så där (bebis i sele).

Det gjorde förstås att jag lovade mig själv att aldrig någonsin göra detsamma mot framtidens bebis och småbarnsmammor - och det gör jag inte heller.

Minns alltför väl.

Men hur är det.

Du som är ung babis/småbarnsmamma idag...får du såna här kommentarer?

Det skulle vara kul att veta tycker jag!

Juletid - stresstid - fullt av förberedelser.

Stilla tankefylld advent blir det inte mycket av-

Vi säger det till varandra i många sammanhang.

Vi borde stressa mindre och ta det mera lugnt.

Och likväl så springer vi omkring   - hit och dit - som om vi inte trodde på ett liv efter jul.

Vad jagar vi?

Julfriden?

(Vet du förresten vad ordet julfrid kommer ifrån?
Jo julfrid ingick i den svenska medeltida fridslagstiftningen och innebar bland annat. att vissa våldsbrott under julhelgen straffades med "tveböter".

Utsträcktes ofta att gälla även jakt.

Julfriden ingick antingen på Tomasdagen eller på julafton, räckte t.o.m trettondedagen och kunde i städerna "blåsas in" genom en offentlig ceremoni.

Så sker alltjämt i obruten tradition i t.ex Åbo)

Jag tror att vi skulle nå friden betydligt lättare om vi tog bort en del "måsten" i tro att allt som alltid varit alltid måste vara med om det verkligen ska bli jul.

Och allt handlar om materiella saker.

Det viktigaste av allt är ju ändå att få möta dem vi älskar.

Att verkligen hinna vara tillsammans.

Där - tillsammans - tror jag vi hittar julfriden - även utan sju sorters kakor och alla de olika sillinläggningar som tänkas kan.

Bara vi inte glömmer att säga: Jag är så glad att få möta dig, jag älskar dig.

Det är viktigare än allt annat!

Bilden lånad här

Vilken färg associerar du till jul?

Jag gissar att de flesta av oss tänker på rött när vi tänker på Jul – den röda färgen har kommit att bli julfärgen framför andra.

Vi ser det i julskyltningen, reklamen och inte minst i form av alla röda tomtar som omgett oss hela december.

Häromdagen när jag undrade över varför rött blivit julens färg kom jag osäkt att tänka på vad som skedde några dagar efter Jesusbarnets födelse....hans föräldrar uppmanades att fly till Egypten med det nyfödda barnet.

Och den grymme Kejsare Herodes lät döda alla små pojkar under två år.

Detta för att vara säker på att den pojke som stjärnan visat vägen till för de vise männen skulle dö.

För att minnas dessa barnamord har den 28 december ända fram till kallats Menlösa barns dag...På äldre svenska betydde menlös helt enkelt oskyldig, utan skada eller fel.

Alltså bode det istället ha hetat Oskyldiga barns dag.

Om detta kan man läsa i Bibeln i  Matteus evangelium 2:16-18

Kanske är det inte konstigt att julens färg är röd - blodröd!

Hur ofta har du inte den senaste tiden sagt: Oj vad tiden går fort.

Men GÅR tiden verkligen....eller är det vi som går.

 Vi kan inte se tiden, inte höra den och heller inte ta på den. 

Albert Einstein hade ju sina relativitetsteorier.

Han menade ju att tid och rum inte är två skilda saker. 

Hans teorier visade att tiden inte är absolut eller universell.

Den kan förändras av rörelse, och varje iakttagare har sin egen tid, som inte stämmer riktigt överens med någon annans.

Visst är det lätt att hålla med om de teorierna.

Ibland upplever vi att tiden går långsamt och ibland tycker vi den går alldeles för snabbt.

Dagarna går - en efter en, tillsammans bildar de veckor, månader och år och det är inte enkelt att förstå sig på det här som kallas tid.

Den går fort och långsamt på samma gång.

Eller hur?

Minuter hit och timmar dit.

Klockan tickar och ibland kan det faktiskt upplevas som att vi är jagade av tiden.

Och ibland som om den står alldeles stilla.

Inte lätt att förstå det hr med tid.

En minut på klockan är alltid en minut.....men i vårt dagliga liv ilar en minut vanligen förbi helt obemärkt.

Även om vi ibland kan vara i en situation där dennna enda minut blir evighetslång.

Så vem har rätt - du och jag - eller den lilla visaren som tickar fram minuterna av vårt liv?

Bilden lånad av en stickande vän

Man lyssnar ju på den musik som förstärker de känslor man har, är man glad lyssnar man på glad musik.

Är man deppig gillar man att lyssna på deppig musik. Det är känt.

Kan det vara likadant med de kläder vi tar på oss och de färger vi bär?
Kan det vara så att man tar på sig de kläder som förstärker de känslor man har för tillfället?
Bra för kvinnor som kan klä sig i alla färger och därmed använda sig av alla känslor. 
Men vad hindrar egentligen en man att ha röd, orange, gula skjortor.

Jag kände en gång en man - som ibland bar en röd kavaj.

Den var en signal till omgivningen att han den dagen var på bra humör.

Har du märkt att du väljer färger på de kläder du köper - och på de kläder du bär efter humör?