Just hemkommen från ett möte med en kvinna som är född 1919.

Ja då är man verkligen inte född igår!

En förmån att få möta någon som gått så lång väg och är helt klar i sin tankevärld!

Hon sa en del saker som jag tänkte dela med er.

"Tänk att man en gång trodde livet var obegränsat - man trodde att man skulle leva för evigt. 

Numera är jag hela tiden medveten om att det finns en gräns.

Det är svårt att beskriva… att jag tycker att folk ser så kortsynt på saker och ting.

Jag kanske ser lite djupare på saker och ting.

Jag ser en dimension till.

Och då… ser man ju på saker och ting lite rakt igenom , och ingenting blir så väldigt viktigt."

Jag bar med mig hennes ord hem och försöker återge så rätt jag kan minnas här vid skrivbordet en timme efteratt vi skilts åt.

Jag har hört andra riktigt gamla människor säga liknande saker.

Att man ser en dimension till.

Att allt inte är så viktigt.

Nuförtiden kallas det visst för gerotranscendens.

Gerotranscendens uttrycker ett nytt och mer hoppingivande sätt att förstå utvecklingen som vi människor går igenom.

Många av riktigt gamla jag pratat med tycks ha en förmåga att överskrida onödiga sociala

konventioner och agera nästan som ett barn.

Inte så att man tappar vuxenheten utan mera som att man lägger till en slags naivitet.

En gammal kvinna sa när hennes dotter tyckte att hon var för frispråkig att "jag är så gammal nu så jag säger precis vad jag vill"

Kanske är det så att varje ålder i våra liv - till och med den allra sista - beskriver någon slags utveckling.

Jag har hört någon säga någon gång att utvecklingen mot gerotranscendensen är  universell och

gäller alla människor oberoende av kulturell bakgrund.

Kanske blir det riktigt spännande att en gång bli riktigt gammal.

För dem av oss som får vara med så länge förstås...

Skulle uträtta ett par snabba ärenden i en affär idag

På den vägen passerade jag en äldre kvinna som satt på sin rollator.

Den lilla kvinnan har stannat en bit ifrån affären  - sitter på sin blå rullator och  försöker få kontroll över andningen.

Ett litet rynkigt ansikte med ledsna ögon.

När jag går förbi en stund senare efter att ha uträttat mina inköp är hon borta.
Men denna lilla kvinna vill inte lämna mina tankar…minns hur hon andas tungt och håller hårt i sin väska.
En gång var hon en ung söt tjej – skönheten fanns kvar bakom rynkorna….

Säkert omsvärmad av både vänner och pojkvänner.

En av dem gifte hon sig kanske med…fick några barn som hon gav all sin kärlek och engagemang.
Var finns de nu?
Barnen?

Var finns vännerna….'

Kanske p0å kyrkogården....så är det ofta...eller de är ännu sämre än henne och kan inte ta sig från sina hem...

Tankarna placerar en klump i halsen som inte släpper….den jag såg….hon är du eller jag…en dag…….

Men än har vi tid....tid att tro att åldern inte ska övervinna oss.

Att vi ska klara oss på något sätt....

Och det vill vi ju hoppas och tro.

Nu är det söndagkväll och imorgonbitti ska jag möa en ny mottagare som jag vet längtar efter en vän som besöker ibland...som kan hjälpa när det behövs.

Just nu vet  jag ingen som är ledig - och det gär lite ont.

Men - nu är det dags att sova- och jag ska somna i hoppet att  med morgon kommer råd och ljus!

Ta nu hand om de sista minuterna av DIN söndag.

Och sov sedan jättegott....imorgon är det en ny dag!

Här kommer förstås också kvällens citat:

"Även en gammal ek har frisk rot."

Ryskt ordsspråk

Läste orden "Omskola dej själv till att börja tänka positivt" i någon tidning för en tid sedan.

Omskola - det låter tråkigt - men också lite hurtfriskt och klämkäckt som min mor skulle ha sagt!

Kan vi omskola oss till att tänka positivt istället för negativt?

Ja det är jag övertygad om - även om jag hellre skulle formulera det så här: "VÄLJ de goda tankarna"

Vi har alla problem av olika slag.

Vi har kanske sjukdomar och vi har kanske ekonomiska bekymmer osv. 
Men trots bekymren och trots det svåra  har vi möjlighet att välja glädjen.

Som människa har du och jag en fri vilja att välja! 
Vi kan välja hur vi  förhåller oss till vissa situationer som uppstår, hur vi ska tolka det vi möter.

Jag gissar att det är för dig som för mig - att det finns alldeles för många gånger som jag kommer på mig själv att fastna i mindre bra, ja till och med dåliga  tankar om mig själv.  

Många gånger då min tanke verkligen pekat ut riktningen in i depression och mörker : "det här är undergången, jag kommer aldrig…. det här va det värsta som kan hända….. ingen är så ….. bara jag som …… att jag alltid ska ……"

Visst känner du igen dig?

Då och där gäller det att stoppa den negativa spiral man startat med de där dumma och felaktiga tankarna.

Att istället tänka:" Ja det här var svårt och det kommer att bli tufft, men jag klarar det för jag är stark!"

Just idag klarar vi det - eller hur?

Lyssna på sången Just idag är jag stark!

Och så är det förstås dags för ett morgoncitat:

Frihet är inte värt att ha, om den inte omfattar friheten att göra fel

Mahathma Gandhi

I varje människa finns mycket fruktan, oro, ensamhet och lidande.
En människa för en ständig kamp för sin egen lycka gentemot en omild och hotande värld.

Så är det för oss alla.
Vi delar dessa livets förutsättningar.

Men vi kan göra livet annorlunda.
Vi kan stanna upp och inse att oavsett allt detta så finns det em ro, en frid och en stillhet!

I inre stillhet och total uppmärksamhet kan vi se klart.

Där kan den känslighet födas som berättar för oss om det fantastiska under som livet är.

Denna stillhet kan bara finnas där det begränsade egot inte finns, där all strävan upphört och där vi bara är en del av helheten -  iakttagande.

I det tillståndet finns kärlek och förståelse och en känsla av samhörighet med allt.

Vill du uppnå en inre klarhet?
Skaffa dig vanan att alltid lyssna inåt och sträva efter att bli medveten om vad du tror på och varför.
Var öppen och lär dig att vara uppmärksam på när hjärnan "stänger" ute information.

Sträva efter att släppa tankar som leder till självömkan eller ilska eller som lägger skulden på någon annan för det somhänder dig

Öva dig att vara objektiv.

Svårt? Ja jag vet! Jag kämpar med det varje dag!

Avstå från att döma och bedöma, inte bara i fråga om människor och situationer utan också när det gäller värdet och betydelsen av olika aktiviteter.

Påminn dig istället ständigt  att du omöjligt kan se alla faktorer eller detaljer i en situation och inte heller föreställa dig de långsiktiga konsekvenserna av dina handlingar.

Lär dig att se när du styrs av rädsla.

Försök omedelbart att se objektivt på rädslan genom att observera hur den påverkar dina tankar och känslor, fatta sedan beslut som försvagar effekten av rädslan.

Gör dig av med alla livslögner som säger att framgång i livet innebär att vi uppnår vissa mål.

Se istället framgång i livet som en process där vi uppnår självinsikt och förmår möta de svårigheter som livet ställer oss inför. Se framgång som något som uppnås på det inre planet snarare än i den yttre verkligheten.

Lär dig förlita dig på det du inte kan se mer än det du ser.

Kärleken är både vägen och målet .

I allt som sker och allt som skapas så finns kärleken som en bärande ingrediens.

Världen väntar på att du ska göra din del, att du ska ta ditt ansvar.

Världen väntar på att du ska göra det som du kom för att göra och som du vet att du kan göra.

Världen behöver dig, för du är betydelsefull.

Du hade inte varit här om inte just din insats vore betydelsefull.

Vi är inte här för att föra krig mot det onda utan vi är här för att visa kärlekens kraft.

Bilden från Google 

Migrationsverket bedömer att det kommer att saknas mellan 25.000 och 45.000 boendeplatser för asylsökande vid slutet av året.

Med andra ord - krisen är ganska total..

Läget är akut och övergår när som helst i desperat.

Åtminstone om det bränns fler och fler asylboenden.

I högsta grad en samhällsfientlig verksamhet!

Vad ska vi göra?

Vad kan vi göra?

Ska vi snabb-bygga typ evakueringshus eller byggbaracker?

Eller kan vi inventera alla tomma platser - skolor, ödehus med mera, med mera -  som finns!

Jag vet inte.

Men jag vet att vi inte kan stänga ute desperata människor som flyr från krigshärdar och terror!
Vi kommer att få betala ett pris säger många.

Ja självklart.

Men de flesta av oss klarar en skattehöjning för att rädda livet på medmänniskor - eller hur?

Det är inget Grand Hotell vi erbjuder de nyanlända.

Och det ska det förstås inte heller vara!

Men tak över huvudet, kläder på kroppen och enkel mat i magen!

Det måste vi bara ku7nna klara!

Nu är det kväll - söndagkväll.

Och jag är inte avundsjuk på våra politiker som ska försöka lösa denna situation.

Vi andra går mot en ny arbetsvecka med något så när vettiga arbetstider, medan poliiker får jobba många sena kvällar.

Nog behöver de vårt tack!

Tacksam över alla gränser att jag inte behöver fly för mitt liv!

Att jag har en säng att sova i som är både varm och skön!

För att jag kan duscha och ta på mig kläder- garderoben är full!

Tacksam för kvällsmaten som gör att jag kommer att somna gott!

Önskar DIG en bra kväll och en skön nattsömn.

Här kommer kivällens citat:

"Det är bara med medkänsla och förståelse från hjärta och sinne som vi kan göra förändringar i världen."

"Vårt behov av tröst är omättligt”
Så lyder ett välbekant citat av Stig Dagerman,

Jag tror vi alla har hört det.

Gissar att det föder en mängd olika tankar och känslor inom oss.

Beroende på den livssituation vi är i när det aktiveras - som nu....av mig....därför att jag gått med orden inom mig några dagar!

Lyriken har alltid varit en tillflykt i livets svåra stunder för mig.

Jag har känt igen mig - och jag har hittat strån att hålla fast i genom stormen.

Givetvis är min tro på en kärleksfull Gud som faktiskt bryr sig om - en ständig tröst.

Men just i de där allra mörkaste stunderna får man kanske inte riktigt tag i Gud.

Han känns avlägsen - stående över allt mänskligt i alla dess former.

Då kan en annan människas ord bli otroligt betydelsefulla.

När budet om skoldåden i Trollhättan ropades ut från Media och jag kände det där hugget i hjärtat - i magen.... då var det några ord från en kvinna för länge sedan som kom till mig: "När du möter sorgen, glöm inte vad du kan göra med dina händer"

De orden fick mig att sätta igång och städa på min arbetsplats.

Och det är sant- att göra någon med händerna lättade.

Idag - när jag läste de vackra orden som familj och omgivning säger om den unge elevassistenten som faktiskt offrade sitt liv för att hindra att flera barn föll offer tänkte jag: . Världen kommer aldrig att sluta vara en farlig plats.

Det kommer alltid att hända igen - detta fruktansvärda meningslösa våld!

I den smärtan som den tanken framkallade råkade jag slå upp en av Margareta Melins dikter - och ikväll blev den min tröst:

Jag tror på en kärlek
utan plikt och skuld
utan försäkringar
och konkurrens.

Ett livets flöde
som inifrån förnyas
av sin egen kraft.

Jag tror på en kärlek
som dansar och sjunger
utan tanke på nytta –
och lika självklart
stannar upp
inför den som plågas
och delar smärtan.

Den här dikten får utesluta citatet ikväll- men DU ska veta att jag av hela mitt hjärta önskar DIG en skön kväll och en god natts säömn.

Och jag önskar att DU ska hitta tröst när livet är svårt!

.

En intensiv dag ligger bakom.

Fyra samtal med nya frivlliga som vill arbeta på språkcafe för att stötta våra nya svenskar i deras knaggliga väg till att bli svenskar.

Det sista -samtalet -  tre goa tjejer på 18 år!

Vilken kontrast mot det som hänt i Trollhättan idag!

En ung man tar sig in på en skola med ett svärd och andra vassa föremål.Tre döda, flera allvarligt skadade.

Varför väljer en del ondskan.

När man mår så mycket bättre av att vara god.

Jag tror inte att vissa barn föds onda, att vissa människor faktiskt är omänskliga redan från ´början.
Jag tror att vi väljer.

Men vad får en människa att välja denna oerhörda ondska?

Jag tror ett svar om än bara ett är att den som gör onda handlingar inte har någon glädje och därför ska ingen annan heller få det

Jag tror det finns tusen svar!

Ikväll är vi i8 vårt land - de allra flesta av oss - klistrade vid TV och andra media för att få veta mera - för att kunna förstå.

Men jag tror inte vi kan förstå.

På samma sätt som det finns ett klokt ord som säger att mörker bekämpas med ljus tror jag att ondska bara kan bekämpas med godhet.

Så låt oss sprida godheten.

Möta varandra med omsorg och verkligen se varandra.

Precis som alla andra känner jag starkt med de som drabbats, offren och deras anhöriga.
Visst kan vi komma överens om att antingen knäppa händerna och be för dem ikväll - om vi brukar be.

Eller sända dem all den värme och omtanke och ljus som vår tanke kan uppbringa:

Sorgsen och ledsen - liksom de flesta andra ikväll - går jag till nattens vila.

Och jag önskar DIG en god kväll och natt - trots allt!

Och så ett citat:

"Det man inte förstår, får man lämna bakom sig.

Greta Pettersson.

Det ligger nästan ett slags sorgflor över ordet "endamhet"!

Vi ser verkligen varandra dunkelt som i en spegel. Det är inte möjligt att i allt förstå och dela.

Även den bästa tvåsamhet har sina begränsningar.

Innerst inne är vi alltid ensamma.

Visst kan ensamheten bero på  att vi försöker att leva i en bild av hur vi tycker att vi själva eller vår partner borde vara. Det är klart att det gör oss till främlingar både för oss själva och den vi lever med.

Vi kan känna oss ensamma i tvåsamheten men det har inget med ensamhet att göra.

Runt om oss finns det ensamma människor.

Människor som inte har någon att somna bredvid, ingen som kommer på besök, ingen som ringer och ingen som sänder dem en tanke.

Ensam i sitt hem, ensam med sina tankar, sina funderingar.
Överallt sitter människor i sin ensamhet.
De sitter fast i sina hem, kanske av ålder, funktionshinder, rädsla -med sina tankar, sina funderingar, med sin ensamma kopp av nybryggt kaffe

Jag minns den gamla kvinnan som på frågan om vad gemenskap var för henne svarade: "Att någon gång få sätta fram två kaffekoppar."

Var och en av oss, var och en flyr ensamheten.

Kanske lyckas vi, kanske inte.

I ensamhetens lägenhet väntar tystnaden, väntar just väntan.

Väntan på , att något skall hända, kanske på att allt skall ta slut.

Hur ska vi kunna bryta allas ensamhet.

Kanske kan vi det inte!

Men vi kommer en bit på väg om vi börjar SE varandra.

Upptäcka att det inte bara är jag själv som upplever ensamhet.

Låt  detta bli en måndag då vi verkligen SER varandra.

I ljuset från varandras blickar ligger den enda boten mot ensamhet!

Le mot din spegelbild när du gör dig i ordning för dagen!

Och låt leendet följa med dig under dagens mångahanda!

Här kommer morgonens citat:

"Tänk om alla ensamma kom tillsammans - så ensam ensamheten då skulle bli!"

Okänd tänkare