Nattvinden
sjunger med gråt i rösten

medan flickan med facklan
närmar sig
över berget

räcker mig handen
leder mig tyst in i mörkret
för att jag ska lära känna ljuset

skogen håller andan
och vindens gråt överröstar

mina frågor

Kaela

Nyheternas
svarta bokstäver
solkar min längtan
och min dröm

någon har mördat
övergivna barn gråter
kvinna med fem barn
vräks från sin bostad

------

för att orka leva
måste jag minnas

att just idag utförs

kärleksfulla och
modiga handlingar
varje sekund på planeten.

tusentals
bra idéer kläcktes.


miljarder kvinnor och män,
rör med ömhet vid varandra,
älskar livet och
varandra

glada skratt
stiger jublande
mot skyn

tusentals
efterlängtade barn
ser dagens ljus

medan fåglarna sjunger
om våren

den som alltid kommer
och lossar
vinterns isgrepp

Kaela

Döden
är inte slutet....

det finns en fortsättning

Befriad kan du fälla ut dina vingar
och sjunga
som du aldrig sjungit förut

I oändlighetens kristallhav
ser du din spegelbild
bilden som säger
vem du verkligen är....

Döden är inte slutet
vår väg genom livet
skriver brev  till dem som
kommer efter...

Trampa jorden med kärlek och ömhet
så stegen lämnar dina spår
fyllda av kärlek och hopp

Kaela

Om vi överger vår trohet
förlorar vi alla våra vägar
och går vilse i den öde öknen
under främlingsskapets
och rädslans piska
under ångestens storm....

utslungade i ensamhet
får vi då leva i mörker och köld

vår tid är fylld av släckta stjärnor
av skövlad tro och ideal
som fallit

den kunskaps dryck
som måste betalas
med vårt hjärtas frid
har smak av galla.

Låt oss aldrig intas
av de brustna idealen
aldrig någonsin
så länge vi lever

för liv är kamp för ljus
och strid mot mörkret
utom oss -

och inom oss.


Kaela

Jag minns bara

att det regnade

den dagen

de våta dropparna
studsade mot asfalten
glimmade en sekund
i gatlyktans ljus

förenade sig sedan
med den grå rännil som
trängde in
genom mina skor

jag blinkade bort
mina tårar

hängde drömmen
på en gren


och gick vidare......

Jag ser

det jag inte vill se

de små förändringarna

men slår undan sanningen
som tränger sig på

orensade trädgårdsland
okammat hår

nutiden som får vika
för dåtiden

du letar

ständigt letar du
men har glömt

vad du letar efter

jag tvingar minnet
att bli nutid

försöker få
mig själv att tro på

att din släpande gång
är tillfällig

imorgon

ska du gå
som om du går i takt
med en sång

som bara du hör

så som du alltid gjort...

Kaela

Den lilla flickan
står vid busshållplatsen
med nytvättat hår

oro och förväntan skimrar
i hennes blick

handen kramar
den röda rosen

och hon ler
i förväntan

buss efter buss
stannar

rosen slokar

hennes lockar
har prytts
med diamanter
av kvällsfrosten

han kom inte

inte heller idag
hennes pappa

fast han lovat....

Kaela

Kom och vaka
med mig i natten
tala med mig
i tysta timmar

när dagens lykta
är släckt

Låt oss känna oss
lite starka
och kloka

och prata om allt
som var

Kom
sitt vid min sida
håll min hand i din

medan vi talar om
kärlek som ingen
kan döda

om tiden som
gärna går vill

om att dö
är detsamma
som att födas

att vi mänskor
är mer än den jord
vi bor på

att vi bär en gnista
av eld
och av luft

Kom och vaka
med mig i natten
en stund av en evighet

 Kaela