När jag använt

alla orden

utan att något

blivit sagt

öppnar jag

mina händer

och mitt hjärta

och låter anden

tala fritt

i det ögonblicket

känner jag

hur mitt hjärta

rör vid Ditt

När all min kraft

tagit slut

och mitt inre

är en öken

ber jag om Ditt vatten

som gör mig

till lera i Din hand

och du formar

mitt hjärta nytt

Kaela

Redan telefonsignalen ljöd
olycksbådande

rösten i andra änden:
"ja hon hämtades just

av ambulansen

men du hinner nog

om du skyndar dig"

Snabba steg
genom huset

ren skjorta
nycklar
körkort

gasen i botten
tankarna
springer före

där- nu-
hemstadens välbekanta
sjukhussilhuett

Långa steg mot porten

Andas ut

sköterskans beklagande
röst:

"Hon väntade så
men tyvärr -

du hann inte

hon somnade just in"

så som hon väntat

i sitt fönster - på mig

söndag efter söndag.....

Kaela

Just detta
kom att för alltid
stanna inom mig

hur vi matade
de frusna änderna
som simmade
mellan isflaken i Fyrisån

medan vi huttrande
viskade med varandra
om kärleken
under vinterlyktans
isblå sken

djupt inne i mig
bor känslan kvar

av hur du snuddade
min kind
med din Lovikavante

 Kaela

Det vore inte dumt

om jag hade
fötts

som en

snöboll

Jag hade fötts

genom kramar

flugit

genom livet

landat
hos den

jag

smälter för

Kaela

Ibland sker det

att man får en hälsning

på ett färgrikt  kort

från en plats

som skrivaren

redan lämnat

........

och nu och då
ser man ett ljus
från ett stjärna

som redan slocknat

Kaela

Trött på alla gulliga Betlehemsidyller
gör jag en resa i tanken
en tidsresa

tvåtusen år

en liten stad som plötsligt fylldes med folk
trötta och smutsiga
efter svåra resor
med såriga fötter
efter mil på sandiga vägar.

Där föddes Guds Son
i ett uthus
bland dunsterna från djuren
och andra husvilla

i en ockuperad stad
i ett ockuperat land

Glöm de leende Mariabilderna
och se vem hon var

en uttröttad ung flicka
femton år
nyförlöst
blek och trött

som efter en femtonmilavandring
på obanade stigar
lindar sitt barn i det hon råkar
ha till hands

men glöm inte änglasången....

Kaela

Bara ett svindlande

ögonblick

möter jag din blick

Du ler

men dina ögon

bor i sorgens land

Jag skulle vilja
trösta dig

men vet
det finns ingen tröst

sorgen
måste få ta sin tid

En morgon vaknar du
och möter

ditt eget leende

Den svarta stora sorgen
har klingat av

men bor kvar
som en djupnande

vishet

i leende och blick

Kaela

Du har klappat
på många portar
och vandrat på
törniga stigar

nu sitter du här
tandlös
smutsig och trött

Du

som kom som en gåva
ett skört paket

gåvans mottagare
insåg inte
vilket dyrbart paket
som lagts i hennes famn

Du sändes
genast vidare
till ny adress
eftersändes
och eftersändes,

återsändes
och eftersändes.

Hårda händer
slet i det som var ömtåligt
utan att upptäcka
gåvan

Nu sitter du här
trasig
uppgiven
på samlingsadressen
för gåvopaket

utan adress

Kaela