Just nu

är det din stund
på jorden

du bär ett arv

som du en gång
ska ge vidare
till framtiden

Så handskas varsamt

med din stund
på jorden

Kaela

Små pojkar
kan man stöta på
i olika storlekar

hängande
mellan himmel och jord
klängande
springande
cyklande
hoppande
visslande

smutsiga händer
och trasiga jeans

Busiga -

med tuggummi i håret
en fläck på näsan
och en groda i fickan

Mödrar älskar dem,
små flickor avskyr dem
andra rynkar på näsan

Himlen beskyddar dem
och änglarna ler

Kaela

Möter den genomskinliga gryningen

i otålig väntan.

med trötta ögon

vet att
ljuset kommer
att tränga igenom


Natten
har aldrig sett

morgonens genomskinliga
ljus


men jag tror den anar
att jag är på väg
dit solen glittrar

genom regnet

jag lyfter ansiktet
mot himlen

och ler

Kaela

Som skör spets
gulnad av tiden
ser jag ditt ansikte
i lampans sken.

Allt annat i rummet
ligger i dunkel



"Man ser bäst i mörker
när tanken söker
en svunnen tid
och en kärlek som låtit sig sövas
av tiden och åren

Min längtan ska leda mig
bakåt
genom åren

då kärleken
andades i mina rum

leta stigarna vi gick

Oceanen har ett fastställt djup
men mina tårars källa
saknar botten

och ändå
står han där så plötsligt
i mitt dunkel och lyser
i förklarad glans

våra möten bortom liv och död
har bara kärleken som orsak

sorgens saknad kan inget trösta
förutom sorgen själv
och den man sörjer

så låt lampan vara
och lämna oss ifred

stör inte kärleken....."
Kaela

I din hand
lägger jag mitt brev

brevet jag måste sända
till någon som väntar

dag efter dag
har jag skrivit

om möda
och glädje

om sorg
och ljus

dag efter dag
av mitt liv.

Brevet

om något
som var skönare
än allt det svåra

om hur värdefullt
det är att få
skriva
sitt livs brev
dag efter dag


om hur livet
ibland sätter gränser
av taggtråd

och murar

av hårdaste sten



och ändå





är utan gräns

Kaela

Jovisst ser jag -

jag ser skuggan i dina ögon
som bara låter mig ana
hur plågan sliter i dig

suddar ut ditt jag

rör tafatt vid din kind
och säger
- du har klarat mer än de flesta -

mina ord
kan inte fylla

dina svarta hål

men - du - jag lovar

jag ska måla spegeln svart

innan jag går

Kaela

Orden har jag använt
som mynt
på livets marknad

blickarna mötte jag
i skräck
medan jag parerade slagen

Tårarna som aldrig rann
nitar fast det osagda
i mitt inres dolda rum
Kaela