Den fjärde mars jag räknar år,
då trillar lätt en saknads tår.
En övergång i tid känns svår.
Har abstinens från tuttflaskår.

Ack, åren de så snabbt förgår
de ristar djupa ansiktsspår.
Men män kan färga tinningshår
så storken tror en prima mår.

På rynkor Yves Rocher ej rår
hans puder känns som salt i sår.
Nåt nytt rekord ej mer jag slår.
Har viss balans - på ben jag står.

Men reuman retar stela lår,
ej tänder mer behöver fluor.
Av minnet lite återstår
då barn i Jeopardy mig klår.

Nu irrar jag bland livets snår
och hoppas vintern blir till vår.
Pensionens lyx jag redan trår.
Vart månne “Hemlig resa” går?

Elof Granholm

Ett vänligt ord kan göra gott.

Ett bittert ord ibland vi sått.

Ett felsagt ord kan skapa sorg

i hem, på jobb, på väg, på torg.

En moders ord blir barnets tröst.

Kan lyfta upp på ålderns höst.

Ett ord kan fela, även hela.

Samtal är att ord rätt dela.

Allt fick sin början med ett Ord.

För oss blev talets gåva gjord.

Så Fader lär oss nu envar

med kärlek krydda varje svar.
 

Elof Granholm

När alla drömmar slocknat och kraften sinat ut

och svanesånger ljuda över fjärden

säg skola vi försonas vid Jordeaftons slut

och vandra samman på den sista färden

När solen stilla dalat vid evighetens rand

och ögonblicket viskar oss sin smärta

säg vill du mig då giva din tröstefulla hand

och lyfta alla skuggor ur mitt hjärta

När stormarna bedarrat och vindarna har vänt

och livets sista timma är förliden

säg vill du då befria den vrede som du känt

och låta mig gå värdig ut ur tiden

Jag ville aldrig strida - min vän jag säger dig

jag ville aldrig nånsin se dig gråta

vad bitterheten lämnat i spåren efter mig

jag önskar att du en dag kan förlåta

Bodil Sandberg

Gräsen snärjde sig samman
föll i varandras armar,
började sammanflätas till valv som dolde bäcken.
Nedsänkt i sommarens klädnad
flöt den utan att höras,
glimmade bara fram likt en silverkedja.

I sommarens mitt var blomman sig själv,
hennes vingslag var sommar.
Från grodd till frö var hon på flykt
med röda vallmovingar.
Harry Martinsson

Större än behovet av gemenskap
är behovet av de rätta ensamheterna
de rätta viloställena
i själ och hjärta belägna.
Liksom när ett hjärta
vilar sig mellan slagen
så måste i världspulsen
någonting på hjärtats plats
leda all vila och gång.
Friden måste vara i världen
mitt ibland oss.
Ingenting får göras
till ett påskyndande mål
dit envar tvingas skynda
snubblande över sig själv.
Din yttersta framtid är given.
Den är din död och din grav.
Men livet har spång till en evighet.
Den är spänd inom dig
mellan inre stjärnor.
På den stiger din tanke
in till omvänt riktad resa.
Harry Martinsson

Jag sätter mig och läser dagens tidning, tänker att nu ska jag få mig en bild
- men ingen orkar längre räkna liken, det handlar mest om vem som bli'tt skild.
Jag bäddrar som en galning, men mitt sinne fylls av skräp!
Det är formen hit och formen dit
och en massa annan skit
- och reportage om hur man onanerar!
Det är naket här och naket där,
nån artist blir kysst av Per och silicon i bröst som exploderar.
Förvirrat läser jag om Britney's killar och återtåg som kallas rockenroll,
Kicki har visst börjat pillertrilla och några har haft sex vid nån atoll!
Att The Hives är bäst är sanningen idag!
När dom hänger folk och sticker dolk i ryggarna
och knäcker dom som någon gång tar ton och reagerar.
Det är innelistor, utelistor, "han är cool" och "han är trist"
- när sanningen av pressen får regera!
När jag sen till slut har tappat kollen och avtrubbningen blivit helt total
så sitter jag i soffan med kontrollen som ett fån, den  nya tidens slav.
Jag zappar som en galning, är förlorad, jag är död!
Det är bingo hit pch bingo dit - Gunde ler!
Kom hit och vinn en bil när lyckan kablas ut ur apparaten.
Gör om mig här, gör om mig där, glöm bort vem du egentligen är
- när sanning sponsras av kapitalet!

okänd poet

Ingen stund är såsom denna,
kvällens sista, tysta timma.
Inga sorger längre bränna,
inga stämmor mera stimma.

Tag då nu i dina händer
denna dagen som förflutit.

Visst jag vet: i gott du vänder
vad jag hållit eller brutit.

Ont jag tänker, ont jag handlar,
men du läker allt och renar.

Mina dagar du förvandlar
så från grus till ädla stenar.

Du får lyfta, du får bära,
jag kan bara allting lämna.

Tag mig, led mig, var mig nära!
Ske mig vad du sen må ämna!

Med den aftonbönen av Karin Boye önskar jag er alla en god natt!

En liten ängel lämnar jag kvar - som strör guld i dina drömmar!

När jag blir gammal ska jag klä mig i illblått
med en röd hatt som inte passar till och inte klär mig.
Och för pensionen ska jag köpa konjak och sommarhandskar
och sidenskor och säga att vi inte har pengar till smör.

Jag tänker sätta mig på trottoaren när jag är trött
och vräka i mig när det är provsmakning i butikerna
och trycka på nödsignaler
och dra med käppen utmed kommunens staket
och ta igen för min ungdoms skötsamhet.

Jag tänker gå ut i tofflor när det regnar
och plocka blommor i andras trädgårdar
och lära mig spotta.

Man kan ha gräsliga blusar och lägga på hullet
och äta ett kilo korv i ett svep
eller bara bröd och ättiksgurka en hel vecka
och samla pennor och kritor och glasunderlägg och sånt
i kartonger.

Men fram till dess måste vi förbli respektabla
så barnen slipper skämmas; de tar vid sig
ännu mer än vi, om man skiljer sig från mängden.
Vi ska vara torra och propert klädda och hushålla
med pengarna och göra det som är riktigt
och tänka på vårt eget och barnens bästa.

Men kanske jag skulle ta och öva mig lite nu?
Så att de som känner mig inte blir alltför skakade och
häpna när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i illblått.
Dorothy Parker