Bilden lånad från Google

Dom Helder Camera föddes 7 februari 1909 i Fortaleza, Ceará i Brasilien, och dog 27 augusti 1999 i Recife var en romersk-katolsk präst verksam i Brasilien. Blev så småningom både biskop och ärlkebiiskop.

Han blev den förste biskopen på generationer som inte ville flytta in i ärkebiskopsresidenset.
Det är ett stort palats byggt i kolonial stil.
Dom Hélder valde istället att flytta in i prästbostället intill en av kyrkorna i centrala staden.
Residenset förvandlades till stiftskansli och till ett jättelikt allaktivitetshus.
Dit kom människor för att lära sig läsa och skriva, för att gå i katekesundervisning, för att måla plakat inför demonstrationer, för att spela bordtennis eller bara för att ta en fika.
Det borde inte ha varit så märkligt tycker man, men då var det ett brott mot den gamla traditionen.
Då var det en markering som hade stark laddning både kyrkligt och politiskt. 

Han har skrivit en hel del dikter.Bland annat den du kan läsa här nedanför.Jag tror det är den jag tycker allra mest om av alla hans fantastiska verk. 

"Du har lärt dig av livet,

säger du.

Menar du då,

att du kryper ihop

och försvarar dig,

att du ångrar din spontanitet,

att du blivit försiktig nu

av alla dåliga erfarenheter,

att du förlorat din värme

och låtit den heliga elden slockna?

I så fall ber jag dig

att hellre fortsätta genom livet

som analfabet,

inför människor naiv,

som ett barn inför Gud.”

Snart är du död och vet ej att du glider på livets båt bort mot de andra landen
där morgon väntar dig på dolda stränder.

En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel
som för dig bort från kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner i strandens tystnad,
den mjuka stigen genom skymningsgräset.

Innan du går isäng - läs Bo bBrgmans fina dikt...."Bön till natten!

Med den dikten önskar dig DIG en god natt!

Slut är dagens lust som larmar
vild och kort.
Djupa natt, i dina armar
bär oss bort.

Vid dit bröst det nådefulla
skylvår skam,
medan glömskans timmar rulla
smärtlöst fram,

som en flod, där allt får drunkna,
glider all
över dolda brott och sjunkna
syndafall.

Du som ensam dig förbarmar
och ger svar,
milda natt, i dina armar
håll oss kvar.

Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.

Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.

Verner Aspenström

Gråsparven är en sällsynt fågel.

En dikt att läsa innan du somnar.

Kanske är den lite grå - men läser du sakta kommer du att finna ro mellan raderna....

Så ödsligt gråa finns väl inga vintrar
som vintrarna därhemma. Gråa ligga bergen,
och molnen hänga snyftningstunga,
och landsvägen är isgrå,
och gräset grått.

Så ödsligt bara finns väl inga vintrar -
Gud förbarme.
Enen står där risig och ljungen bar,
och ormbunkarna knastra
i den råa vinden.

Vart skall vi gå, var skall vi gömma oss?
Som döda ögon stirra
snöns vita fläckar,
och havets järnhand griper oss om strupen.
Vart skall vi gå?

Ebba Lindqvist

Trött
och ensam
Trött
så sinnet värker.
Nedanför hällarna
silar smältvattnet.
Fingrarna är stumma,
knäna skälver,
det är nu,
nu, du inte får släppa.

Andras väg
har rastplatser
i solen
där de mötas.
Men detta
är din väg,
och det är nu,
nu, du inte får svika.

Gråt
om du kan,
gråt
men klaga inte.

Vägen valde dig-
och du ska tacka.

Dag Hammarskjöld