Inlägg publicerade under kategorin Andras dikter

Av Kaela - 29 juni 2008 09:22



jag önskar er alla god morgon med en dikt


En ny morgon att vakna upp till
känslan inom mig är glädjen,
glädjen att jag äntligen bestämt
mig, att lita på mig själv,mina
känslor inga energitjuvar ska
förstöra för mig

Jag ser ut genom mitt fönster,det
är mulet men solen försöker tränga
fram genom molnen

Nedanför för mitt fönster,i kanten på
gräsmattan har rosenbuskens vackra
vita blommor börjat slå ut,den är säkert
glad för regnet som kom igår och gav
den ny energi

Glädjen att se när morgonen vaknar,
får liv hur allt kommer i rörelse efter
nattens vila,en underbar gåva

Nu börjar människorna vakna,sätta
sig i sina bilar,på väg till det som väntar
dom denna dag

Hundarna får komma ut på den första
promenaden denna morgon

Mannen som bor vägg i vägg med mig,
hörs vaknat på fel sida,han ryter åt
hunden,dunkar och smäller men det
är inget ovanligt,lyhört som det är hörs
det mesta han gör in till mig

Glad jag är att få vakna ta det lugnt,
inte stessa jäkta,jag kan börja min
morgon i lugn och ro,ingen som tjatar
jäktar på mig,till stor glädje och lycka
för mig

skriven av anits som har många flera dikter du kan läsa här:

http://www.poeter.se/poetHome.php?writerId=21162

Av Kaela - 28 juni 2008 10:10


Vi ska vara rädda
om varandra -
om vår vänskap
våra möten i visor
i ord och tankar
även de outtalade
det knappt medvetna
i ett stråkdrag
i ett hjärteslag
i en trasig värld

Vi ska vara rädda
om varanda -
rädda om livet
det icke födda
det sköra livet
som ska blomma
en sommarmorgon
och lägga sin krans
på vår längtans
dolda gravar

Vi ska vara rädda
om varandra -

Birger Franzen

Av Kaela - 26 juni 2008 08:17


Att vara människa
Som ett värdshus
Varje morgon nya ankomster

En glädje, ett bryderi, en stilla eftertanke

Ögonblick av medvetenhet på oväntat besök
Välkomna och ta hand om dem alla

Den nattsvarta tanken, stråket av lycka, ovissheten
Möt dem i dörren med ett leende
Var öppen för vem som än kommer
Varje gäst bär på en gåva
Okänd poet

Av Kaela - 26 juni 2008 06:48


Morgonguld
på slott
och koja

Inramas
av frisk
lummighet

Smeks
och inandas
lätt bris

Energi
till dagen
ny
"Skogsstjärna"


Här kan du läsa mera av henne
http://www.poeter.se/poetHome.php?writerId=6727



Av Kaela - 25 juni 2008 20:53


Ej längre med tillbringaren du går, så rädd att spilla,
och aldrig mer du frågar efter oxköttets pris,
och aldrig mer din äkta man skall göra dig illa
och rödbrusig törna mot dig vid vagga eller spis.

Och aldrig mer behöver du i husen gå och tvätta
tills i hajande svindel du hjälplöst segnar ner,
och du har icke längre någon barnkull att mätta
och behöver icke gruva dig för hyran mer.

De minsta skreko till, när du sänktes ner i gropen.
Så rasslade bland blommorna de trenne skovlar sand.
Din man klev upp på graven och glodde, blek och snopen,
och konvaljbuketten höll han med grov och ovan hand.

Och därhemma vid din leriga och fula förstadsgata
går livet lika vanligt som om döden ej fanns.
Blott samma farstus fruar än ett par gånger prata
om hur du blev hämtad en dag av ambulans.

II

Men går du nu i himlens sal på guldgolv som skina
—— och ej behöva skuras — och har det lugnt och bra,
du längtar ändå därifrån till jorden och de dina
och plågar dig med grubbel om hur barnen kan det ha.

Visst är det skönt och härligt att i evigt solsken blunda,
att riktigt sova ut ifrån barnskrik och gräl.
Här är så ljust och luftigt, och man själv så annorlunda,
och här blir man bemött som om man ägde en själ.

Men i den blanka friden ett bekymmer ändå bränner:
Hur står det till därhemma, och vilken ser nu åt
att icke Andrea ut om kvällarna ränner
och att icke lille Torsten om föttema blir våt?

Du vill ej sitta vacker och ung i himlasalen,
från hemmet över gården du ville icke dö.
Du ville gå i jordens rusk i gamla fula schalen
och släpa hop till hyra och mat och stå i kö.

Du ville icke skiljas, ville vara hos de dina
och styra och ställa med skurning och byk.
Du längtar ifrån detta främmande och fina
till gubben och ungarna, till fattigdom och stryk.
Erik Lindorm

__________________

Av Kaela - 24 juni 2008 08:54


Hon går under namnet fru Sladder
en kafferepstant av format.
till varje intrig står hon fadder,
med elakt och lögnaktigt prat.

Om allting hon vet att berätta,
en levande nyhetscentral,
och alltid finns öron att mätta,
med simpelt och giftigt förtal.

Så fortsätter människojakten,
var dag av en vit kannibal,
och sen följer människoslakten,
då pratkvarnar gnisslar och mal.

Men även Guds kvarnar de mala,
på sådd följer skördar till slut.
En dag skall "Fru Sladder" betala,
den räkning hon själv skrivit ut".
Okänd poet

Av Kaela - 19 juni 2008 11:49




Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förbländning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.
Erik Lindegren

Av Kaela - 19 juni 2008 11:44


  



Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir
gryningstimme
varken tidig eller sen.


Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.


Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
Och bärs bort på ljusa hav
Harry Martinsson

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Ovido - Quiz & Flashcards