Läser i Dagens Nyheter att det kommit ut en bok av Hannes Råstam (postumt, eftersom Hannes Råstam dog i januari i år)

Den boken har ett mycket viktigt ärende.

Den handlar om det svenska rättsväsendet - och hur det kunde vara möjligt att få Thomas Quick dömd för flera mord som han bevisligen inte begått.

Att Thomas både bekände och berättade ingående om morden -  är ju något som vi ska ha instrument att avgöra om det är sant eller inte.

Eller har vi inte det?

Både polis, rättsmedicin och psykiatrin måste ta sitt ansvar och gå till botten med frågorna om hur det kunde hända.

Poliserna kan ju inte vara ovana vid att psykiskt sjuka människor gör bekännelser som inte stämmer - och psykiatrin borde ha möjlighet att skilja på fantasier och verklighet.

Om vi inte går till botten med detta blir det en varböld som växer och som i framtiden ger en misstro mot berörda myndigheter som de verkligen inte är betjänta av!

Boken heter: ”Thomas Quick – att skapa en seriemördare”,

Här kan du läsa mera om boken - och också köpa den.

Min sista semesterbok blev "Skynda att älska" av Alex Schulman.

Den har legat på mitt nattduksbord ett par månader, och det förstår jag inte efter att ha läst den.

Kanske berodde det på att jag inte var odelat förtjust i Alex blogg.

Men hans bok gillar jag verkligen!

Det är en rörande skildring - en sorgens resa tillbaka till en lite annorlunda barndom med en pappa som redan var lite till åten när Alex föddes.

En lganska lycklig barndom - men ändå en barndom med en pappa med hetsiga vredesutbrott, humörsvängningar och sen ålderskrämpor.

Alex var 27 år när hans pappa Allan Schulman dog, 84 år gammal.

Berättelsen är lättläst. Det är en bladvändare, jag ville veta hur det skulle gå - och läste i ett sträck.

Pappan ( som boken mer eller mindre helt handlar om - är rakt igenom hela boken sedd genom kärleksfulla glasögon.)

Det är svårt att skriva rättvist om någon man levt så nära som en förälder.

Det vet jag efter att ha skrivit en bok om min mor.

Men jag tycker att Alex lyckas bra.

Och rekommenderar verkligen denna bok!

Di kan köpa boken här för 39:-

"Lyckan är en sällsam fågel" av Anna Gavalda är den bok jag senast läst.

Liksom i den förra boken jag läste av henne: "Tillsammans är man mindre ensam" handlar också denna boken om människor som vandrat svåra vägar och fått en och annan smäll av livet hittar trösten hos varandra.

Huvudpersonen Charles som närmar sig sin 50-årsdag lever i ett ganska kallt och slentrianmässigt förhållande med Laurense.

Ett brev med bidskapet ”Anouk är död" får honom att minnas och försöka ta sig tillbaka till sin ungdoms mä  möten och människor.

På den vägen möter han Kate....

Om det ska jag inte berätta mera....

Detta är en bok som bitvis når riktigt svindlande höjder - men bitvis är lite tuff att ta sig igenom.

Den är en riktigt lång historia - över femhundra sidor - och eventuellt hade den vunnit på att kortas ner något....

Men - Charles är en bekantskap som man känner en hel del inför....väl värd att lära känna genom romanen.

Du kan köpa den som pocket här för 42:- frakten är gratis om du kan vänta ett par extra dagar

Att finnas till hands är det allra mest centrala när det gäller kärleken. liksom i livet och i döendet.

För många år sedan upptäckte jag något intressant på ett sjukhus där jag arbetade.

Många av de döende patienterna hade börjat må så bra, inte fysiskt men psykiskt.

Det berodde inte på mig som var läkaren, utan på städerskan.

Varje gång hon gick in till någon av de döende patienterna hände det någonting.

Jag kunde ha gett en miljon dollar för att få veta hennes hemlighet.

En dag träffade jag henne i korridoren och sa ganska tvärt: "Vad gör du med mina patienter."

Jag städar bara rummen sa hon i defensiv ton.

Fasr besluten att förstå hur hon gjorde för att få människor att må bra, följde jag efter henne.

Men jag kunde ändå inte räkna ut vad det var för speciellt som hon gjorde.

När jag hade spionerat på henne i ett par veckor tog hon tag i mig och drog in mig på ett rum innanför sköterskornas expedition.

Där berättade hon att en av hennes barn blivit svårt sjuk en vinter.

Mitt i natten tog hon sin treåring till akuten där hon satt med honom i knäet och väntade på att en läkare skulle komma.

Men det kom ingen och hon satt där och såg sin sin lille pojke dö i lunginflammation.

Hon beskrev all sin smärta och förtvivlan utan negativism.

"Varför berättar du det här# undrade jag. "Vad har det att göra med mina patienter."

"Döden är ingen främling för mig längre" svarade hon. "Den är som en gammal bekant. Ibland när jag kommer in till någon av de döende ser de så rädda ut. Jag kan inte låta bli att gå fram till dem och klappa om dem. Jag berättar att jag sett döden och när den kommer så går det bra.

Sedan stannar jag bara där hos dem. Jag kanske vill springa därifrån, men det gör jag inte. Jag försöker finnas till för en annan människa. Det är kärleken.

Utan någon psykologisk eller medicinsk utbildning visste den här kvinnan ändå en av livets största hemligheter: kärlek är att finnas där, och bry sig om.

Semester - och då hinner man läsa de olästa böckerna som ligger i hög.

"Ögonblick som förändrar livet" av Annika Östberg som dömdes till 25 års fängelse i USA för mord - men tillbringade 28 år där innan hon fick komma hem till Sverige var en omvälvande och intensiv upplevelse att dela några timmar med.

Annika tar hela vägen fullt ansvar för de val hon gjort i livet.
Hon skyller inte på någon annan.

Men skriver om den förtvivlade ånger hon känt och kanske känner över att hon valde drogerna framför sonen Sven, som under hennes fängelsetid omkommer i en bilolycka.

Boken är ett personligt dokument - men den är också en skildring av de förhållanden som dömda fångar lever under i USA:s fängelser.

Den gudstro hon hittar under fängelsetiden, lyser upp även de mörkaste delarna av Annikas historia.

Hennes livsglädje och förmåga att njuta intensivt av ögonblicken är förunderlig och svår att inte beröras av.

Hon skriver om den tuffa miljön och hierarkierna bland fångarna men även om den vänskap som hon mötte bland de kvinnliga medfångarna.

När Annika Östberg nästan övergivit hoppet om att få se sitt hemland igen händer det ofattbara att 

hon får komma hem och år 2009 sätter hon åter sin fot på svensk mark.

Sedan 2011 är hon helt fri från kriminalvården - att fatta sina egna val och bestämma över sig själv.

En bok jag starkt rekommenderar.

Inte bara för att det är en dokumentär om ett ovanligt livsöde, och en otrolig uppvisning i den styrka vi alla har när den behövs, någonstans inom oss.

Hennes resning som människa imponerar och faschinerar.

Hur klarar man det hon har gjort med självaktningen i behåll.

Och sist men inte minst -  för hennes sätt att behandla det svenska språket.

Det är en njutning att läsa.

Boken går att låna på bibliotek.

Man kan köpa den här för bara 46:- som pocket

Har just läst boken"Att växa upp med fostersyskon" av Ingrid Höjer och Monica Nordenfors,

En bok man önskar att alla familjer som tar emot andras barn för vård och fostran under en tid eller kanske för livet, skulle läsa.

I många fall får fosterföräldrarnas egna barn finna sig i att få mindre uppmärksamhet och mindre tid med sina föräldrar.

I tidigare forskning har fosterföräldrar och fosterbarn stått i centrum men om fosterföräldrarnas gna barn – och vad det innebär att växa upp med fostersyskon – är kunskapen begränsad.
Dessa barn och unga har inte tidigare varit tillfrågade om sina upplevelser.

Men i denna boken får de komma till tals.

Genom sin relation till ett barn som har farit illa har de fått kännedom om missförhållanden som barn i allmän inte får ta del av. De har tillägnat sig kunskap som bidragit till att de reflekterar över andra människors situation i högre grad än vad de gjorde tidigare.

Man kan se att en del av dem tar på sitt ett slags eget ansvar för fostersyskonet.

Även om de flesta är positiva och tycker att det har tillfört dem livskunskap att ha fostersyskon bär några av dem idag på känslor av förlust och vissa är kritiska till sina erfarenheter.

Som sagt en bok att rekommendera för dig som fungerar som familjehem eller som står i begrepp att öppna ditt hem för ett annat barn än ditt eget.

Boken är för närvarande slutsåld och slut hos förlaget.

Men kan säkert gå att låna på bibliotek.

Själv lånade jag den av en väninna.

Lånat bilden här

Har just avslutat läsningen av en meningsfull deckare.

Box 21 av Roslund och Hellström., svensk kriminalförfattarduo, bestående av journalisten Anders Roslund, och krinminalvårdsdebattören Börje Hellström .

Det ger en märklig känsla av att ha läst en i grunden sann berättelse – inte en historia där något förbättrats och spätts på för att uppnå större litterära effekter

Samtidigt som boken är fiction och har ett vanligt deckarstuk - är den lika mycket - om inte mer - en starkt samhälsskritisk skildring om ett problem som vi borde göra mycket mera för att lösa.

Knivskarp och otäck.

En bok som gör en både upprörd, äcklad och förtvivlad.

Ebn bok om människohandel.

I form av unga kvinnors kroppar.

I den här boken får vi lära känna två unga kvinnor från andra sidan Östersjön som lurats av en svensk man (som senare visade sig vara polis) in i träsket där förnedring blir vardag.

En av dem hittas några år senare i envanlig  lägenhet i Stockholm med elektronlås, med 35 piskrapp över ryggen......

Hon förs till Södersjukhuset som är den plats där det mesta utspelar sig.

Du kan köpa den här 

Jag lånade bilden här

Jag borde ha sovit, det känner jag idag.

Me jag hittade en bok när vi köpt ny bokhyla dit det tog ett bra tag att förflytta hela bokförrådet.

Boken "Berget har inga rötter" hade tydligen satts in lite för tidigt - innan den blivit läst.

Började läsa på eftermiddagen igår - ch fortsatte när jag hamnat i säng.

Kunde inte slita mig förrän boken var utläst.

Vilen tur att vi måste skaffa en ny bokhylla så att jag inte gick miste om denna läsupplevelse!

Det är den absolut mest intressanta bok jag läst om Alzheimer.

Jag har läst anhörigas berättelser - men aldrig den drabbades egn - innan boken om "Lasse" som tänkte skriva en deckare - av Manne Fagerlind.

Efter skilsmässan lever Lasse ensam i sin lägenhet.
Av två söner kommer den ene oftare och hälsar på honom.

Han bestämmer sig för att skriva en deckare  kanske som en slags revansch efter sitt misslyckade arbetsliv och även ett misslyckat liv som far och make.

Så smånignom kommer minnesluckorna och Las sefår svårt att skriva på sin deckare.

Han  besöker en läkare som ger honomr diagnosen Alzheimers.

Hans reaktion vid den upplysningen kommer länge att stanna inom mig.
Som läsare får man följa Lasse genom den försämring som sker, från när  han själv uppfattar sin glömska tills
han inte minns något alls eller känner igen sina söner.

Den grep tag i mig den här boken.

Och jag kan verkligen varmt rekommendera den till alla.

Och särskilt mycket till dig som har någon i din närhet som drabbats av Alzheimer.

Du kan köpas boken här