Släpp dina förtöjningar

dra upp ditt ankare

hissa dina segel

låt kärleken leda dig

glöm alla måste och ska

låt vinden föra dig

in i insikten:

Du får!!!

Så bister, kall sveper nordanvinden
om stuguknuten den sena kväll.
I stugan sitter så blek om kinden
en liten flicka vid spisens häll.
Den bleka hyn och de tärda dragen
de vittna tydligt om sjukdom, nöd,
och hennes pappa har hela dagen
för krogen glömt skaffa barnen bröd.

I kalla stugan vid fönstret sitter
bror Axel skådande upp mot skyn,
och minnets  hägring, än ljuv än bitter
omväxlar snabbt för hans inre syn.
Fast tåren skymmer hans blick han sjunger:
Gråt icke Ester, min syster snäll.
Snart kommer pappa och då vår hunger
skall fly sin kos, vi få mat i kväll.

Men minns du Axel när mamma levde
hur annorlunda det var mot nu.
I kalla stugan vi ej behövde
på pappa vänta, men kära du
lyft upp mig sätt mig vid fönstret neder,
jag vill så gärna mot himlen se.
Där aftonstjärnan hon blickar neder
kanhända mamma vill mot mig le.

Så mamma gjorde, jag minns så gärna
när hon om kvällen mig sjöng till sömns.
Men titta Axel där föll en stjärna,
hon sade ofta min mamma ömt,
att när en stjärna från himlen faller
en själ får flytta till himlen opp.
När jag till slutet går hem då faller
väl ock en stjärna utur sitt lopp.

Men låt mig bror i din famn få vila,
det är så kallt och jag är så trött.
Och Axel tager sin syster lilla,
uti hans armar hon slumrar ren,
Han sitter tyst liksom för att vakta
och gungar syster som slumrar ren,
mot himlen blickar, då faller sakta
en stjärna ner ifrån himmelen.

En liten stjärna, så sade Ester,
skall falla när jag går hem till Gud.
Så tänkte Axel och skådar efter,
och lilla syster har ren fått bud.
Se ögat brustet och bleka kinden
ej mera fåras av sorgens tår.
Ej mera isas av kalla vinden,
förklarad Ester för tronen står.

Den grymme fadern från krogen kommer,
får se sin älskling ren kall och död.
Då i hans själ väcktes verklig ånger,
till Jesus flydde han i sin nöd.
Nu aldrig mer han på krogen sitter
men ofta böjd mot sin vandrinsstav,
av ånger fäller han tåren bitter
vid enkla korset på Esters grav.

Hon, omedveten därom, fick vara
en missionär som från syndens stig
den arme drinkarn fick återföra.
Men kära, vem skall få föra dig?
Du som i lustarnas land vill dröja,
se Jesus klappar på hjärtats dörr.
Ack öppna, skynda för Gud dig böja,
du ångra skall att det ej skett förr.

Äldre och sjuka i Stockholm som ringer för att beställa färdtjänst har fått stora problem att göra sig förstådda. Samtalen kopplas numera till Estland och Lettland.

Framöver kommer färdtjänstkunderna även att kopplas till – Moldavien.
Underbart eller hur.

Fruktansvärt för våra funktionshindrade och åldringar.
Och dessutom utnyttjar vi ett annat lands låga löner.

Läs mera här:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1800343.ab

En annan av "mormorns" sånger:

i en djup oändlig skog

svarta moln där åskan slog

gick ett litet barn en gång

dagen lång

ja den dagen var så lång

himlen mörk och skogen trång

barnet i sin ensamhet

gick och grät

grät och tänkte

aldrig mer

jag min faders boning ser

här i mörker köld och nöd

blir jag död

just då så förtvivlad var

molnen vek

och solen klar

stråla fram och i dess ljus

 faderns hus

Allt var nu på stunden gott

allt stod ju som förr det stått

samma hem och samma far

allt fanns kvar.

Så min vän går ofta du

djupt i mörker kanske nu

vet ej vart du kommen är

vart det bär

Men så visst som Gud är kvar

och en evig trofast far

skall och du få hjälp och tröst

vid hans bröst

Nu har jag köpt Snuggle-nest.barnet kan ju komma när som helst nu...drygt tre veckor kvar till beräknad dag!

Du som varit med en stund i min blogg vet vad jag menar.

För dig som inte varit det kommer här en bild och en förklaring.

Den lilla babyn sover trygg även hos sin mamma eller föräldrar.

Dessutom kan man använda den som insats i spjälsängen!

Kan köpas här

http://www.babyland.se/

Tack Ulla för dina härliga kommentarer...både till dikten "När ödmjukheten hinner ifatt oss" och jubeldag och lille John Blund visst är han söt.

Med tanke på jubeldag!

Gissa om jag kommer att vara rädd när jag ska sätta på larmet nästa gång.

Kram till dig!

Nu har redan morgonen grytt för länge sedan och det är dags att säga godmorgon till er alla härliga bloggvänner.

Cecilila och barnhemsbarn tack för era kommentarer om John Blund-visan.
Cecilia, du skriver att du tror att du är den enda som inte känner igen den.

Och av Barnhemsbarns kommentar läser jag ut att inte du heller hört den förut.

I min barndom fanns en mormor som sjöng gamla sånger. Bland annat denna.

och det märkliga är att den fortfarande sitter ordagrant i min hjärna.

Så är det med en del andra sånger hon sjöng också.

Så ni går inte säkra-rätt vad det är kanske jag plågar er med någon av dem.

Ha en riktigt bra dag!

önskar jag alla kära bloggvänner

 med en liten sång som nog en del av er känner igen:

John Blund den lille

med paraplyen

han känner alla små barn

i byen

Var liten pojke

var flicka snäll

han kommer hem till

varenda kväll

I praplyen han gömmer drömmar

en saga ut ur dess inre strömmar

när blott du somnat och sover gott

John Blund dig visar ett sagoslott

Av diamnater lär slottet vara

en liten prins och prinsessor rara

bor däruti med en liten fe

som är det vackraste man kan se

men - för att få se det

du måste lova

att hela natten beskedligt sova

och hela dagen mot mor och far

sen vara lydig och snäll och rar!