Vilken överraskning.

Där jag gick på min vandring i skogen som omger vårt hus hittade jag en nästan helt igenvuxen stig.

Dofterna från mossa och barrträd nästan bedövade mig medan jag tog mod till mig och vandrade in på den gamla stigen....

Plötsligt - i en glänta....ett ödetorp...

Det skar i mitt hjärta att se hur enkelt människor en gång bodde här.

En stilla känsla - en blandning av helighet och nästan andakt intog mig medan jag vandrade runt och såg spår efter spår av ett slisamt liv.

Stengärdsgården - vacker ännu i sitt förfall.

Hur mycket möda och ryggont kostade den då den sattes upp?

En halvt  rutten gammal grind...jag rör vid den...nästan med vördnad.

Vem har mitt i kampen för brödfödan tagit sig tid att forma de snirklar som ännu gjorde grinden vacker?

Den lilla tomten----stugan som fått ryggåsbrott...

Den nästan helt nerrasade bron in mot huset...hur många gånger har en orolig mamma stått här och kikat efter sina barn...ropat...och lyssnat...

I trädet vid grinden har någon ristat in ett hjärta och med lite möda urskiljer jag namnen; Per och Karin.

Var det Per och Karin som bodde här - eller var det någon av torpets barn som växt upp till tonåring - och mött kärleken?

Jag ser att äppelträdet bakom stugan fortfarande kommer att ge frukt....om den är ätbar får jag ta reda på i höst.

Stigen till brunnen....hur många trötta steg har torparkvinnan gått och sänkt ner sin hink och på ännu tröttare fötter vandrat tillbaka till huset....

Vid varenda utsliten, halvt förstörd sak jag tar i mina händer stiger livet på torpet så som det åtminstone bitvis -  en gång var -  fram inför min inre syn...en gavel från en vagga....en gunga i en lutande ek...nu hänger kedjan rostig och sittbrädan har murknat.

Vad finns barnen som satt på den gungan och drömde....

Tingen - de kvarglömda...vittnar om en hård kamp för livets överlevnad...

Sakta stänger jag grinden bakom mig och går vidare...med frågan...var de lyckligare än vi - trots slit och släp och drag på vintern...?

 

kristina

5 juni 2011 17:35

Jag tycker också om att gå om kring och titta på gamla bygnader och fantisera om vilka som har bott där.
Jättetrevligt skrivet.
Kram och ha en trevlig kväll!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

Kaela

5 juni 2011 17:37

Ja det är underbart - det förstod jag av din utflykt till det gamla missionshuset!

Kramar om!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...