Alla inlägg den 6 december 2011
I ett samtal häromdagen (jag tror att det är så många av mina funderingar börjar) sa någon: "Hur beter man sig mot en människa i kris"
Vi var fyra stycken i sofforna och det nyss så livliga samtalet förbyttes omedelbart i en total tystnad.
Ja hur gör man när en vän fått veta att hennes man ska lämna henne.
Säger man: "Men du, jag har egentligen aldrig tyckt att ni passat ihop" eller något i den vägen.
Eller när kollegan gråtande berättar att hennes mor är allvarligt sjuk....vad säger man?
Försöker man komma med hurtfriska råd eller kanske säger man: "det händer oss alla förr eller senare att våra föräldrar går bort"
Jag tror att man ska låta den som sörjer vara så ledsen som den är.
Sorg ska nog inte tröstas bort utan tröstas ut.
Så den som sörjer känner att det är ok att känna så här.
Det vi ofta glömmer är att sorg botar sorg.
Bara genom att låta vännen vara i sorgen tror jag att sorgen på sikt kan botas.
Men varför i allsin dagar handlar vi så lätt bakvänt i dessa ömtåliga situationer?
Är det inte av rädsla?
Det känns svårt att se någon som är sorgsen och man vill kunna göra allting bra.
Och det kan man faktiskt.
Det är jag övertygad om.
Genom att låta sorgen få ta plats.
Se sorgen som en naturlig del av livet.
Visst 'är det så at tsorgearbete är ett väldigt tungt arbete, kanske det tyngsta arbete vi någonsin utför.
All den kraft som går till sorgen gör självklart att den sörjande inte är den han eller hon brukar vara.
Man rör sig långsammare och man kanske lever kanske som i en slags bubbla.
Och det här måste få ta tid.
att våga släppa taget
låta greppet om det välkända
lossna
att våga förlora
sig själv
en stund
våga virvla som ett löv
i vinden
för att en dag
till slut
åter landa
i verkligheten
i det som blev
mitt liv
efter sorgen
Har just avslutat läsningen av en rörande bok om föräldrar som får ett annorlunda barn.
"Det räcker inte med kärlek" av Jenny Lexhed
När lille Lucas är i tvåårsåldern börjar mamma ana att något är fel.
Hon får genom en talpedagog så småningom bekräftelse på sina misstankar att hennes son är autistisk.
Mamman,Jenny, föresätter sig att göra allt som står i hennes makt för att hitta rätt behandlingsform, och påbörjar en intensiv kamp för att hjälpa sonen till ett självständigt liv.
Priset för den kampen blev högt.
Högre än det någonsin skulle behöva bli om samhällets instanser fungerade.
Det för in Jenny i en psykos och hon tvångsintas på sjukhus.
Men - hon kommer igen - hon har en älskad son att kämpa för!
En tung bok som jag ofta varit tvungen att göra uppehåll i för att orka fortsätta.
Men en bok som jag för allt i världen inte skulle vilja ha oläst!
jag köpte boken här
Riktigt ledsen och arg blir jag när jag läser i Dagens Nyheter att Stockholms stad stoppar utbildning av romer.
Efter den tidigare kursen till behandlingsassistent på Sundbybergs folkhögskola fick 80% jobb.
Detta goda resultat gjorde att folkhögskolan ville starta en kurs till.
Europeiska socialfonden har gått in med elva miljoner för att ge 40 elever möjligheten till yrkesutbildning.
Men eftersom eleverna måste ha något att leva på har man från Stockholms stad begärt att de ska få läsa på försörjningsstöd eller aktivitetsersättning.
Men det blev kalla handen på grund av stelbenta regler om maxilängd på kurs som får läsas på försörjningsstöd eller aktivitetsersättning.
Och reglerna går inte att ändra.
Vet inte Stockholms stad att reglerna är till för att underlätta livet för människor!
Och inte tvärtom!
Lyckliga är endast de som har sitt sinne inriktat på något annat mål än egen lycka.
John Stuart Mill
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|