Direktlänk till inlägg 11 juni 2016
I morse vaknade jag efter en orolig natt.
Kände mig så ledsen när jag somnade att det faktiskt störde sömnen hela natten.
En och annan av er som läser mig har kanske sett att jag nämnt en konstaterad synskada.
Ja - det är mer än så- det är en tilltagande synskada och jag vet inte var det
kommer att stanna....
Visst har ordet blind flugit förbi i mitt huvud strax innan jag somnat på kvällen även förut.
Men inte med sådan kraft som igår.
Ordet gav mig panik och rädsla.
Allt det där vi inte vill ha.
Jag har tänt lampan många gånger inatt och konstaterat att jag ser allt men inga detaljer.
Jag ser allt som finns i rummet när jag tittar åt olika håll, men jag ser inte allt på en gång.
Jag vet att det som händer med min syn kommer att påverka arbetsliv, fritid, familjeliv-ja allt.
Hur ska jag göra med det?
Ska jag låta hoppet fara - nej absolut inte - då vore det inte jag...jag klamrar mig fast vid mer eller mindre hoppfulla hopp.
Hoppas måste man - annars är risken att man slutar leva.
När ska forskningen komma så långt att den kan ta bort dimman....var och när kommer den begåvade ögonkirurgen som närmast kan göra under?
Men om forskningen aldrig når dit - om den begåvade kirurgen inte kommer, inte finns, om ingen kan.... inte kommer, om boten inte finns? Vilket ju faktiskt är det mest verklighetstrogna scenarriot för allas vår framtid. vi som håller på att tappa synen. Då kommer jag ju att vara synskadad resten av mitt liv.
Går det att försonas med den tanken?
Ja det måste gå....men just nu är jag i en fas av sorg - och även sorgen vill bli uttryckt.
Och det är bara om jag lyckas göra det som det kommer att finnas plats för att försonas även med den mest fruktade framtidsbilden.
Att mina ögon inte längre kan se någonting annat än i bästa fall skillnad på dag och natt.
Jag vet att det finns inre ögon - och skulle mitt ögonljus gå den väg som det nu ser ut som att det kommer att göra - ja då är det kanske för att min inre syn ska bli klarare.
Jag vill inte tänka den tanken än.
Klarar det inte - vill hoppas ett tag till....
Öch just nu är jag bara ledsen.......
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|