Direktlänk till inlägg 1 juni 2017
Livet upphör aldrig att lära oss nya saker bara man öppnar ögonen
Det fick jag uppleva när jag nyligen träffade en väninna som har gröna fingrar.
Hon visade mig att hon hade planterat flera krukor med blomsterlökar som skulle drivas fram under våren.
I ett par krukor hade hon planterat gloxinia och visade mig hur det i en av dem hade skjutit upp en rosett av gröna blad.
Och nu kommer det märkliga.
Hon talade om för mig att hon vid planteringen hade funderat mycket på vilken sida av löken som var rotsidan.
När bladen började skjuta upp visade det sig – att de kom underifrån i krukan och liksom ”rundade” löken för att komma fram.
I den andra krukan hade löken kommit rätt – men där syntes ännu bara några små bleka bladämnen.
Det är inte så svårt att föra över denna lektion från växtriket till det mänskliga livet. H
ur många av oss är det inte som – liksom den skrovliga löken –redan från början kommer in i tillvaron ”upp och ner”?
Ja, synar vi människors liv i sömmarna så hittar vi många missanpassningar, så många förträngningar sedan unga år, kanske sedan barndomen.
Livet har hamnat upp och ner.
Så många miljöskador, så mycken bitter ensamhet, så mycken felaktig uppfostran.
Det sätter sina spår. Saker och ting som borde ske i livet kanske inte sker....
Om vi har hamnat i livet från början eller senare lite upp och ner - så kan vi så att säga "runda löken" och sträcka oss mot det ljus vår växt till människa behöver.
Jag tror till och med att att livets olika svårigheter vill någonting med oss.
De vill tvinga fram vår egen inneboende styrka.
Den där fantastiska styrkan som gör att vi kan vinna mot alla odds!
Men man måste vända sig mot ljuset - inte se tillbaka med anklagelser eller bitterhet.
Svårigheterna, och människorna som kanske kom med dem, var ju där för att de skulle så vara.
Det enda som verkligen betyder någonting är att vi accepterar att svårigheterna kom till oss för att ge vår ande styrka.
Och med den styrkan sträcker vi oss vidare mot ljuset.
Vem vet – en vacker dag kanske vi får bära fram en vacker blomma som kan göra någon riktigt glad – fastän vi kom hit till världen, eller blev på resan - mer eller mindre ”upp och ner”.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|