När jag ser alla trådarna
i min ofärdiga livsväv

frapperas jag
av att glädjen
har övertaget

trots att både botten och inslag
är hårda och svarta


inte ens den
grymmaste mörka botten
eller den djupaste smärtans inslag

kan förringa
glädjen i att få leva

förakta aldrig
skuggorna

de ger ljuset skärpa


och livet fortsätter

att möta

ur framtidsdimman

som döljer både
överraskningar
och besvikelser


allt medan glädjen
lugnt rotar sig

Kaela

Det var otroligt tråkigt att poliser vid kravallerna i Rosengård 2008 använde rasistiska tillmälen om den de upplevde som ledare av kravallerna.

Men jag undrar om inte denne person nu försöker utnyttja det ibland ganska flata svenska systemet genom att begära 75 000 för sitt lidande och tiden som frihetsberövad.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kallades-apajavel-av-malmopolisen-soker-ersattning-hos-jk-1.1064353

Kristina hoppas innerligt att du slipper nya biverkningar.

Ja sorgen är ju precis sådan...en smärtsam ädelstensskapare.

Hoppas att du får gå mot ljusare tider i hälsan och att våren kommer som vi alla längtar efter.

Inte lätt för solen att få bort detta tjocka snötäcke.

http://kaela.bloggplatsen.se/2010/03/16/2690802-vad-sorgen-gor-med-oss/

"Det går att förändra världen.

Om en människa som får hjälp fortsätter hjälpa andra, sprids godhet som ringar på vattnet."

Läs om hur Margaretas goda hjärta har förändrat en del av världen.

http://www.hemmetsjournal.se/Reportage/reportage/Margaretas-goda-hjarta-forandrar-mangas-liv/

Har barn och ungdomar för stora "duktighetskrav" på sig idag?

Paulina var en duktig tjej - både hemma och i skolan.

Men en dag när hon skulle stiga ur sängen vägrade hennes kropp att vara med.

Hon kräktes och mamma lät henne ligga kvar.

Hon var ju magsjuk.

Men det skulle visa sig att det skulle ta lång tid för Paulina att komma igen.

Det är tre år sedan kollapsen idag - och nu försöker hon ta gymnasiekompetens på folkhögskola.

Läs Paulinas historia här:

http://www.dn.se/insidan/paulina-blev-kallsvettig-varje-gang-hon-kom-i-narheten-av-skolan-1.1059349

De angår oss alla!

Vi måste se dem som våra systrar - våra döttrar!

Idag på kvinnodagen vill jag särskilt lyfta upp den grupp kvinnor som tvingas fly från sitt eget hem.

För att undgå psykisk terror- hugg och slag - och som yttersta konsekvens - för att rädda sitt liv.

Kvinnor som kämpar för att få leva i lugn och ro med sina barn, bygga upp ett nytt nätverk - ge sina söner andra förebilder och sina döttrar insikten att de är oslagbara.

Skapa en tillvaro utan våld - utan förnedring.

Dessa kvinnor vill jag lyfta upp och synliggöra idag.

Ofta har de blivit gjorda osynliga- av mannen och av skräcken.

Men låt oss se dem - hedra dem och ta emot dem i vår vänkrets- stödja och göra vad vi kan för att förstå!

Jag vet inte om någon annan av er kära läsare och besökare såg TV-programmet - Messaure- staden som försvann.

1957 byggdes en stad i Norrland...för att ge arbetskraft till byggandet av  Sveriges största vattenkraftverk med en 101m hög och 1800m lång damm samt ett vattenmagasin.

Och inte nog med det - när dammen skulle byggas dränktes en välmående by....

En kvinna som var född där - men borta nu, hade tagit det hårt.

hennes son berättade.

Och många människor är ju födda i Messaure- en utplånad stad där det idag växer sly....

Hela TV-programmet igenom satt jag och funderade på en fråga som i varje fall programmet inte gav svar på.

Varifrån fick staden sitt långt ifrån svensk-klingande namn?

Någon som kan berätta?

Här finns en hemsida om Messaure:

http://www.messaure.se/

Jag är helt faschinerad över att det byggts en stad och att den utplånats - och jag har aldrig hört namnet.