Jag önskar dig inte rikedom, inte heller ärans glans.
Men jag önskar att var du än går ska ett trött hjärta glädjas åt ditt leende, eller ett skuggliv känna solsken för en stund.
Så ska ditt liv bli ett spår av ljus, liksom änglars fotspår i natten.

Inskription på en kyrkovägg

i Uppwaltham, England

Han sa: Tänk om det varit annorlunda..tänk om vi vågat..

Det är moln framför solen  Det är sol bakom molnen 
 

Glaset är halvtomt  Glaset är halvfullt 
 

Du har missförstått mig  Jag måste ha uttryckt mig felaktigt 
 

Jag har arbetat över 20 år i branschen  Man har alltid något nytt att lära 
 

Det är inte mitt fel  Det här skall vi rätta till S

S har vi alltid gjort Vi kan kanske göra det på ett bättre sätt 

Det går inte  Vi måste försöka 

- Så du vågade dig hit idag också?
- Se så ful hon är! En riktig fulunge!

Orden är inpräntade i pannbenet med svart tusch och hånflin. Flickan i min parallellklass går med nedböjt huvud, hon går aldrig på någon. Mina protester tystas ner av hånskratt och "var inte dum tjejen, var med och ha lite kul vet ja". Jag har inte kul. Jag har fortfarande inte kul när jag ser dem.

Jag ser dig fortfarande ibland, du hette Anna och var söt. Men ingen såg det, de såg bara din tandställning och din nervositet. Jag går här tyst för mig själv, på väg till skolan och ser på dig, lyssnar till dina andetag. Ja, egentligen finns det ju ingen möjlighet till att jag skulle höra dina andetag, kanske är de mina, men det känns som om de omgärdar mig. De ligger och vibrerar, genomsyrar höstluften med nervositet. Det är så kallt Anna och det regnar. Men jag bryr mig inte. Jag ser inte regnet längre, inte heller den väg jag går på. Det enda som uppfyller mina tankar är du. Det är dig jag ser, hör och tänker på. Du går där framför mig, du är filmen som visas på regnridån framför mig. Dina andetag trummar i takt med mina.

Bilder från skolavslutningen flimrar förbi i rasande fart och jag vet att du inte kan höra mina tankar, men jag måste tänka dem för att kunna fokusera. Du är inte som andra. Men du är du. Jag vet det och kanske är det därför jag rakade av håret igår. Mamma blev vansinnig. Hon stod bara och gapade, sedan frågade hon var änglahåret tagit vägen. I skolan tittade dem på mig som om jag var sjuk.  

Jag kommer ihåg skolavslutningen, du var annorlunda den dagen. Det lyste om dig och kanske hade du bestämt dig redan då. Iklädd tomma ögon och en ogenomtränglig mask log du mot dina föräldrars kamera.

Regnridån skingras och jag tänker på den där dagen. En dag som den här. Det regnade då också. Och du hade räknat ner dagarna. Bilderna av dig blir till fragment i vinden som kastar mig över medvetandets kant, men de är för evigt inpräntade i mig. Jag vet inte varför Anna men du fick dem att sluta skratta på det där sättet, dem skrattar annorlunda nu. Det är något vemodigt i det.

Jag ser mig själv i dig. Det kunde lika gärna ha varit jag som gått där, men jag har ingen tandställning och din roll är en ödes nyck, ett slumpmässigt lotteri. Om Fredrik tittat på mig med sitt hånflin hade det kanske varit jag och inte du som blivit fulungen. Men det blev du Anna. De sa att du log när de hittade dig. Och jag tror dem. Såg du änglarna?

Martin drog ut mig på vägen och vi dansade någon dans utan namn. Han har hår till axlarna och en tant tittade på oss med nyfiken blick. Eller kanske var det förbluffning. Jag hade kajal runt ögonen som vanligt och håret låg i översta byrålådan i mammas rum. Det var jag och Martin.  

Anna kommer du ihåg den gången vi sprang på varandra inne på tjejtoaletten? Hur länge hade du hållit på? Det går rykten om att din mamma grät sönder sig när hon såg din kropp. Du var lika trasig som du var inombords. Och jag tror att det var så att du behövde få ur dig trasigheten, det vara bara det att rösten svek dig. Du behövde känslan av liv, för utan det var du så gott som död.

Lånat av Blue Moon på Poeter.se

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=653786

Jag har lärt mig att...

. . . du aldrig ska säga nej till en present från ett barn.

. . . du alltid kan be för någon annan när du själv inte har styrkan att hjälpa på något annat sätt.

. . . hur seriöst jag än förväntas se på mitt liv, så behöver alla ha en vän att skoja med.

. . . det enda en människa ibland behöver är en hand att hålla i och ett hjärta hos någon som förstår.

. . . som barn, små promenader runt kvarteret med min pappa under sommarkvällar betydde väldigt mycket för mig som vuxen.

. . . vi ska vara glada för att Gud inte ger oss allting vi ber om.

. . . man inte kan köpa allt för pengar.

. . . det är de där små dagliga händelserna som får livet att bli så speciellt.

. . . under en annan människas hårda skal döljer sig någon som vill bli älskad och uppskattad.

. . . Vår Herre inte skapade allt på en dag. Vad får mig att tro att jag kan?

. . . genom att inte bry sig om det som verkligen hänt inte förändrar det som hänt.

. . . kärlek, inte tid, läker alla sår.

. . . det lättaste sättet att få mig att växa är att omge mig med människor som är klokare än vad jag själv är.

. . . alla du möter förtjänar att hälsas med ett leende.

Andy Rooney

* Va ärlig: både mot dig själv & mot andra. Fråga dig själv vad du vill, tycker, tänker & känner. Va inte rädd för att tala om det.
* Våga uttrycka dina känslor: antingen skriva dagbok eller dikter eller prata om dom.
* Tänk/säg minst tre glada/positiva tankar om dig själv: helst både morgon & kväll, säg de högt till dig själv i spegeln. Gör det även de "deppiga" dagarna, till slut tror du på det. Ex Jag är duktig på...., Jag är söt/vacker, Jag är en bra människa därför att....., Jag tycker om/älskar mig själv
* Skriven en "bra-bok: Samma som ovan fast du skriver det. TIPS FRÅN MIA TÖRNBLOM Skriv som en dagbok vad du gjort för bra saker under dagen OCH minst 3 bra saker om dig själv VARJE kväll.
* Ge dig tid att få känna efter. Tillåt dig vara ledsen, arg, upprörd, deppig om du är det.
* Tillåt dig att INTE kunna allt, be om hjälp. Ha inte för höga krav på dig själv. Lagom är bäst!
* Ge dig tid för vila & avkoppling, tid för att göra något DU tycker om & blir glad över, något du får känna lugn & harmoni av.
* Tänk på din hälsa: Ät nyttigt huvudsakligen men unna dig gottis med, träna
* Lyssna på din favoritmusik HÖGT, läs en bra bok, se en bra film
* Klä dig i fina kläder, gör dig fin ÄVEN PÅ VARDAGARNA
* Skratta minst 10 minuter varje dag även om du måste fejka
* Köp någon present till dig själv emellanåt: en blomma, en bok, ett klädesplagg, parfym, en CD....
* Va generös med komplimanger TILL DIG SJÄLV & till andra. När du får en komplimang av någon så säg TACK! & le istället för att prata bort den eller bortförklara den
* Lär dig 3 nya saker varje dag: det ökar din självsäkerhet
* Va självmedveten: inse vad du kan & inte kan. Ingen är perfekt! Va medveten om ditt egna beteende: den ända man kan ändra är sig själv

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han: Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar.
Han var en naturliog inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för den anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av se detta
, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: Hur lyckas du?
kalle svarade: Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör.
Jag väljer att vara på gott humör.
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan ellerjag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
Säkert, men det är inte fullt så enkelt, protesterade jag.
Det är det , svrade Kalle. Det handlar om val. När dutar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situtionen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Till syvende och sisst är det ditt val hur du lever ditt liv.
jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att kalle var inblandad i allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast.
Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
jag träffade kalle ca 6 veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde svarade han: om jag mådde bättre vore jag tvilling. Vill du se ärren.
jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
Det första jag tänkte på var moi ännu ofödda dotter svarade Kalle.
Så medans jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller att dö
jag valde att leva.
var du inte rädd? blev du inte medvetslös+ frågade jag.
Kalle fortsatte:
Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: han är döende´ Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då? frgade jag.
Nå, det var en sköterska som skrek frågor till mig sa kalle.
hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja svarade jag. Läkarna och sköterskorna stannade upp medans dom vöntade på mitt svar.
jag tog ett djupt andetag och ropade "Tyngdkraften".
Igenom deras skratt sa jag till dem: jag väljer att leva operera mig som en levande inte död.
kalle överlevde tack vare tack vare läkarnas skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jah lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är trotts allt, allt.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.var dag har nog av sin egen plåga: Matteus 6:34.
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
nu har du två valmöjlighetter:
1. Radera detta
2. vidarbefordra det till människor som du bryr dig om.

I dag lägger man mer pengar på bröstoperationer och Viagra än man lägger på forskning om Alzheimers.
Det innebär att det år 2030 kommer finnas många pensionärer med stora bröst och kraftig erektion men absolut ingen kommer att komma ihåg vad man ska ha det till.

Hemska tanke!!!