Hon ser på mig med allvar och sorg i blicken
Livet har satt sina spår i detta ansikte
Livskraften som alltid funnits är kvar trots allt
Men allvaret och sorgen finns där
Delar på utrymmet
Kvinnans ögon berör
De förmedlar en smärta i själens djup
Men där finns kärlek starkare än jag förstår
Ansiktet är naket, sårbart
Ögonen öppna ända in i själens innersta vrå
Det drar ihop sig i maggropen när jag ser på henne
Jag vill dra undan blicken från det här ansiktet
Vill inte se
Jag vill inte bli berörd av vad jag ser
...kvinnan i spegeln

Skrivet av en vän till mig som just går igenom svåra saker

När jag träder fram sådan jag är, när jag visar mig utan försvar,
utan rustning, bara jag.
När jag kan acceptera faktum att jag har många svagheter och fel,
gör många misstag.
Ofta är okunnig när jag borde veta.
Ofta fördomsfull när jag borde vara fördomsfri.
Ofta har känslor som inte kan rättfärdigas av omständigheterna.
Då kan jag vara mycket verkligare.
Och när jag kan stiga fram utan att bära min rustning.
Utan att anstränga mig att vara annorlunda än jag är, då lär jag mig
mycket mer också av kritik och fientlighet - är mycket mer
avslappnad och kommer mycket närmare människor.
Om jag är beredd att vara sårbar lockar det dessutom fram så mycket
mer av verklig känsla från andra i relation till mig, att det upplevs
som mycket givande.
Livet blir för mig mycket roligare när jag inte är på min vakt,
inte gömmer mig bakom en fasad,
utan bara försöker vara och ge uttryck åt mitt verkliga jag.

Din närvaro är en gåva till världen.
Du är unik och det finns bara en som du.
Ditt liv blir vad du gör det till.
Ta en dag i taget.

Se till din lycka, inte till dina bekymmer.
Du klarar allt.
I dig finns så många svar.
Var förnuftig, modig och stark.

 Sätt inga gränser för dig själv.

Många drömmar väntar på att bli verklighet.
Beslut är alltför viktiga för att utebli.
Sträva efter höjdpunkter, mål och belöningar.

  Inget tar så mycket energi som att oroa sig.
Ju längre man bär ett bekymmer, ju tyngre blir det att bära.
Ta inte saker alltför allvarligt.
Lev ett fridfullt liv, inte ett liv att ångra.

Kom ihåg, att lite kärlek räcker långt.
Kom ihåg, att mycket kärlek varar för alltid.
Kom ihåg, att vänskap är en klok investering.
Livets skatter är människor . . . tillsammans.

Förstå, att det aldrig är för sent.
Gör vardagliga saker på ett ovanligt sätt.
Må bra, ha hopp och känn glädje.
Använd din tid till att sikta mot stjärnorna.

Och glöm aldrig,
inte för någon enda dag . . .
hur oerhört speciell du är!

Ju mer vi kan älska oss själva och möta allt levande omkring oss med kärleksfullt, öppet och medkännande hjärta, desto vackrare blir vår omgivning.

Det finns en kärlek som liknar en liten lampa som slocknar när oljan är slut, eller är som en bäck som torkar när det inte regnar.

Men det finns också en annan kärlek, lik en mäktig källa som rinner upp ur jorden, den flyter fram för evigt och är outtömlig.

En dag när vi har lärt oss behärska vindarna, vågorna, tidvattnen och tyngdkraften, då ska vi utnyttja krafterna i kärleken.

En djup källa av kärlek finns inom oss, och vi kan hjälpa andra att bli lyckliga.

Ett enda ord, en enda handling, en enda liten tanke kan minska en annan människas lidande och glädja henne

Då kommer människan för andra gången i historien att upptäcka elden.

Ur boken: Smått om stort

De flesta av oss har hört och/eller läst de första raderna av sinnesrobönen.

Men få har läst den i sin helhet.

Här är den

Bilden lånad av en vän

Ge mig sinnesro att acceptera

det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total

 att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt.

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

Frigör dig från dina begränsninngar
som du har låtit andra
lägga på dig.
Du behöver inte
känna några gränser .
Det finns inget
du inte kan uppnå
Det finns ingen sorg i livet
som inte kan vändas till glädje.

Ur boken "Tänkvärt om mod"

utgiven på Pedagogförlaget

Livet är verkligen ett mirakel och jag har alltid retat mig på folk som säger att man ska "skaffa" barn precis som vilken vara som helst.

Det är en gåva att få barn och ett enormt ansvarstagande att bli förälder. Känslan av att vara mamma eller pappa är något man aldrig kan läsa sig till. Det är en djup längtan som styrs av krafter som är större än oss själva.

Tänk på  alla de par som köper ägglossningstest och lever på hoppet att mensen ska utebli, alla dem som spenderar tusentals kronor på fruktlösa IVF-försök.

Visst förstår man  de som försöker uppfylla de stränga kriterierna för att bli adoptivföräldrar, de som letar efter äggdonator eller surrogatmammor i ett sista försök för att bli föräldrar.

Kanske är det bara den som inte får det efterlängtade barnet som i sanning förstår värdet av att få barn.

Mitt namn är Fibromyalgi.
Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet.
Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig.
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.
Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.
Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul.
Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället.
Försök att ha kul nu!
Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag.
Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag,
så kan jag ta det ifrån dig med.
Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman?
Hur som helst, jag är här för att stanna.

Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig.
Jag skrattar så jag kiknar.
Försök du bara.
Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt.
Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller,
tillsagd att du lider av ångest eller depression,
rekommenderad att prova TNS, bli masserad,
tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna,
tillsagd att tänka positivt,
förnedrad, uppmanad att rycka upp dig,
och MEST AV ALLT,
aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig,
när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag.
Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är.
En del av dom kommer att säga saker som-
"Äh, du har bara en dålig dag!"
eller "Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan."
utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan,
en del kommer att börja prata bakom din rygg,
medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå.
Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst..
Avslutningsvis, ( jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det).
Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYLAGI.

 Högaktningsfullt
Din Osynliga Kroniska Sjukdom
Författare okänd..