Om vi bestämmer oss för att älska gränslöst märker vi att vi gradvis släpper vårt kritiska iakttagande.

Vi märker att våra tankar ger frihet till dem som finns runt oss.

Vi låter människor ha sina åsikter - i stort sett- så länge de inte är onda.

Är de onda - måste vår kärlek bekämpa dem.

Att vara kärlek är inte bara att hålla med eller godkänna.
Gränser måste finnas- men gränser i kärlek och förståelse.

Om vi inser att vi inte gjort alla erfarenheter som finns att göra för en människa på jorden blir vi mindre benägna att döma när vi inte förstår.
Innan vi har upplevt kan vi inte döma.

Och inte ens när vi har upplevt kan vi döma.

Jag kanske upplevde en sak på ett visst sätt på grund av den jag är....någon annan upplever det på ett helt annat sätt, och har mycket svårare att klara det som inte var problem för mig - just för att han eller hon är en annan människa ...med andra tillgångar och brister än mig.

 
Oändlig  kärlek är det vi alla längtar efter, att vara accepterade för att den vi är inte för något vi uträttat eller känt oss manade att utföra för att förtjäna beröm och uppskattning.

 Det låter enkelt men det kräver en del av oss.

Till att börja med kräver det att vi älskar oss själva och tillåter oss själva att vara den vi är.

När vi älskar oss själva blir vi harmoniska och tillfreds.

Och en harmonisk och tillfredsställd människa blir generös!

Jag vet inte hur det är med dig - men jag tror att det händer ibland att jag inte säger till dem jag älskar hur mycket de betyder för mig!

Så kan vi inte ge ett gemensamt löfte - att låta våra nära och kära få veta hur mycket vi älskar

dem.

Visa det genom att vara närvarande med dem när vi träffar dem.

Har du barn hemma så låt dem få din närvaro helt och fullt en stund varje dag.

Visst händer det för den som är förälder att man kan vara fysiskt närvarande med barnen men

mentalt frånvarande.

Genom att ta en stunds total närvaro med varje barn  så slappnar de av, de känner sig sedda och älskade, och hela energin hemma förändras.

Samma sak gäller naturligtvis även vår partner!

Och vi mår själva så mycket bättre – ända in i själen – när

vi verkligen delar med oss av vår kärlek till de vi älskar så

innerligt.

 Tystnaden har sin egen musik och sin egen skönhet!

Faktiskt är det tystnaden  som gör det möjligt för oss att se oss själva och  människor och ting som omger oss på det rätta sättet.

Vi matas med ord och intryck konstant.

Vi är uppkopplade i princip alltid.

En del har till och med mobilen med sig i sängen för att inte missa ett endaste sms just när det kommer.

Tyvärr har vi under tidens gång skaffat allt fler ljudliga apparater, de flest tänker inte ens längre på det.

Men vi mår inte bra av alla dessa ljud.

Hur ofta hör vi tystnaden?

Den försvinner i vardagens ljud- och bildbrus och om det någon gång blir tyst, då infinner sig i stället - tomheten.

Vi är så ovana vid tystnaden att vi blivit rädda för den!

Det är den goda tystnaden jag avser här.

Inte tysnaden där vi borde tala istället  för att lösa upp oro och göra upp oavklarade saker emellan oss.

Den tystnaden är dålig.

En stunds tystnad blir till ett mellanrum mellan alla ljud.

Ljuden och orden stressar oss.

 Är du stressad kan du prova att utforska tystnaden.

Stäng av, logga ut, varva ner, ta en time out och öppna dig för tystnaden.

Låt den omsluta dig, omfamna dig och läka dig.

Tystnaden läker - och mellanrummet ger utrymme att smälta allt det som ljuden fört till oss.

Med sorgen stämmer man aldrig möte!

Den är en oväntad besökare.

Och den är en besökare som aldrig mera lämnar.

Du orkar i början bara prata  med människor som du inte kan undvika.

Kanske blir dina vänner, din vanliga omgivning skrämda..

Det som du  upplever som det värsta iär egentligen bara början.

För sorgen över en älskad som lämnat kommer aldrig att lämna dig.

Ni kommer att vandra tillsammans framöver - du och sorgen.

Den kommer att förändras och vara ganska tyst ibland - men den kommer aldrig att överge dig helt!

Men den har presenter i sina mörka fickor.

Den kommer att ge dig perspektiv.

Följa dig på en resa in i dig själv.

Kanske kommer du att få en alldeles särskild gåva - tacksamhet!

Tacksamhet över det som var.

Och försoning - försoning med det som skedde...

Men du är aldrig ensam mer.

Sorgen går med dig!

Du ÄR en betydelsefull människa med massor av betydelse ge till dem du möter. 

Vi  är dåliga på att tala om för varandra hur oerhört betydelsefulla vi är.

Först i dödsannonserna kommer de vackra orden...men då kan den vi talar om  - som vi mycket tidigare borde ha talat TILL - och berättat för -  vilken tindrande glädje personen ger oss bara genom att finnas till - inte höra det längre!

Idag - medan vi har varandra- vill jag komma ihåg att säga till dig hur betydelsefull just DU är för mig!

Ibland är det kanske nyttigt att utsätta sig för den lilla saknaden innan vi får sakna för alltid- så att vi blir påmindra om vad vi betyder för varandra.

Hur glad jag blir att se min arbetskamrat- min granne- och förstås min familj!

Du ÄR betydelsefull och viktig för en hel rad människor- och många är det för dig!

Glöm inte idag hur viktig du är - bara för att du är du!

Precis som jag- har helt säkert du också otaliga gånger både hört, sagt och tänkt: "Livet är en gåva"

Och det är det!

En underbar gåva.

Tänk vilket mirakel du är.

Du andas, går och springer, tänker och längtar.

Och om du skulle få ett sår på handen idag så ser du inte skymten av det om fjorton dagar eller så.

Då har kroppen lagat sig själv.

Byggt ny hud över det skadade stället.

Är såret tillräckligt djupt kommer det att synas ett är - liksom en söm.

Men du besväras inte av det.

Så lätt att vi då tänker att en dag - när allt tar slut - mina dagar är räknade - tas den här gåvan ifrån mig.

Är du säker på det?

Kan det inte vara så att också döden är en gåva?

Även om Livets gåva är ofattbar och mirakulös så tror jag att dödens gåva är minst lika fantastisk.

Om vi verkligen kunde veta det - se det - tror jag att all vår rädsla för döden skulle försvinna.

Denne Någon som jag kallar Gud har givit oss en så fantastisk gåva som livet.

Inte tror jag nästa gåva är sämre.

Men innan dess ska vi njuta av miraklet livet.

Jag menar ju absolut inte att vi ska längta efter döden.

Men se fram emot den med en viss spänning...och en tillit om att den är något bra.

I gryningen av första dagen på en ny arbetsvecka och ett nytt år känns det nästan lite högtidligt!

Det är så fantastiskt härligt med starter av saker.

Ett nytt år.

En ny bok.

En ny relation. 

Man vet inte alls vad som ska hända.

Men har en hel del förväntningar!

Det som var bra i det nyss avslutade året ska få mer tid.

Blomma ut och växa.

Nästan använd almanacka väntar på att fyllas i.

De oskrivna bladen känns spännande..

Nu gäller det att fylla den med viktiga saker - både under arbetstimmarna och de timmar som kallas fritid.

Idag är en ny dag - en dag att fylla med möten med människor - samtal - glädje.

För det är ju så att när jag ger glädje - då får jag glädje!

Till oss alla önskar jag en riktigt bra ny dag!

Jag brinner för att upptäcka guldkornen i vardagen.

Du vet, de där små händelserna som blir stora saker varje dag.

Jag vet inte vad som är guldkorn för dig - men jag har upptäckt att varje dag har många gyllene stunder.

Morgonduschen-som gör mig redo för den nya dagen med sitt varma vatten och den goda doften från tvålen.

Det stora badlakanet jag sveper in mig i efteråt....

Ett annat av dagens första guldkorn för mig är kaffet vid frukosten.

Jag njuter med både kropp och själ.

En bra början på en bra dag.

Lönnen på baksidan av vårt hus som på hösten fullständigt brinner av färger lockar fram både glädje och vemod, även nu när den när den står bar.

Möten mellan människor - såna där man verkligen vågar mötas är en riktig höjdare och jag är lycklig nog att ha arbetsdagar som är fulla med möten.

Det gäller att se till att det blir ett möte - och inte bara att man ses.

En liten unge som ler mot mig från sin vagn i snabbköpskön kan få mig att bli så hjärtinnerligt glad.

Ett vänligt hej av grannen.....

Ett telefonsamtal...ett sms...

Ja faktiskt så är varje dag full av små guldkorn - om vi bara ser dem!