Bilden lånad här

Om Facebook kan man tycka både det ena och det andra.

Men en god sak har det fört med sig.

Aldrig någonsin i historien har vi väl sagt så mycket goa saker till varandra och kallat varandra för finaste, underbara och bästa i den utsträckning som vi gör på Facebook.

Det är ett fenomen som jag tycker gör Facebook till en bra företeelse.

Men visst - ännu bättre är det ju om vi tar med oss alla dessa fina ord och uttryck ut i det verkliga livet.

Om vi vågar säga: finaste du till vännen vi möter i folkvimlet - och uttrycka vår glädje över att möta denna person så där oplanerat - ja då har Facebook åstadkommit något som knappast kan beskrivas som något annat än en revolution!

Idag är det en speciell dag - Nyårsdagen!

Första dagen på ett nytt år om vilket ingen av oss vet hur det kommer att gestalta sig - i våra liv - i världen.

Blir det fred i de krigshärdar där människor lider?
En stor fråga som ligger nära allas våra hjärtan tror jag.

Det är egentligen bara i Västvärlden som ett nytt år börjar i dag - enligt den gregorianska kalendern.

Till exempel i Indien börjar det nya året 22 mars, i Ahganistan den 20 mars, i Vietnamn 22 januari....

Förr i tiden - i det gamla bondesamhället  fanns uppfattningen att allt man gjorde på nyårsdagen kunde återverka på det kommande året.

Det betydde exempelvis otur att göra av med pengar denna dag.

Idag lär nyårsdagen vara den den dag då flesta av oss ser på film.

Enligt gamla bondepraktikan blir , blir skörden arm om januari är varm.

Det finns en kvinna i Sverige som firar sitt 109:e nyår i år.

De flesta av oss kommer aldrig att göra det!

En och annan kommer att fira 100 nyår....men inte de heller är så där otroligt många - drygt 1800 i Sverige idag har fyllt tresiffrigt.

Åtta av de hundraåringar som finns idag bor i Markaryd i Småland.

Där finns knappt 4000 invånare så där tycks det som att man har störst chans att bli så gammal.

Önskar oss alla ett gott 2014!

Ett är när klokhet och kärlek får allt större plats!

Ganska precis två dygn kvar av år 2013.

Man börjar så smått göra sig klar för att fira att ett nytt år med nytt hopp ska bryta in.

Det är som har gått har mycket fint hänt tycker jag.

Tänk bara på "matkassen" som startades av någon på Facebook och som denna jul har försett mängder av barn som annanrs inte skulle fått några julklappar med paket och godis.

Och mat på bord som annars skulle varit ganska tomma.

Det finns så mycket godhet.

Vi måste bestämma oss för att se och tala om det goda- så att det blir ännu mera av det.

Att flera under det nya år som står för dörren inspireras till att göra frivilliga insatser för sina medmänniskor och få vara med om undret att få göra skillnad i någons liv.

Du som ännu är uppe - här kommer en dikt av Holger Nilsson att ta med dig och tänka på när du kryper isäng.

Nyårsdikt

Så hastigt flydde åter ett år
med dagar som växlats till minnen,
några med klarhet som från igår
har mejslats med fasthet i sinnen.

Dagbok är tecknat blad efter blad
av hand som skrivit vad livet gav,
allt står tecknat på rad efter rad
för att ej dränkas i glömskans hav

En hel packe nya böcker kom tomten med.

Och jag som är läsoman har inte ens börjat på en enda av dem.

Där finns Tomas Sjödins: Tusen olevda liv finns inom mig....en roman av Tomas.

Det lär vara den första....jättespännande....andra böcker har han skrivit men ingen roman vad jag vet!

Så ligger där också Kristian Gidlunds bok: I kroppen min....

Känner ett djupt vemod över att Kristian nu tvingast lämna sin kropp...

"Hysteros" av helena Granlubnd som är ett nytt namn för mig....

och några till.

Jag lyfter dem ibland och njuter av känslan.

Finns det något som känns så pirrande spännande som en ny bok som väntar på att bli läst.

Jag har många fina stunder framför mig med dessa böcker....

Det är mellandag - och en riktigt grå sådan i mina trakter.

Det har regnat i natt - och trädens grenar i dagningen såg ut som att de bar diamanter.

En dag i mitt liv som inte riktigt är en ledig dag och inte riktigt en arbetsdag.

Jag har jour vilket betyder att det kan bli en del telefonsamtal.

Ja, det har redan blivit några...få se hur det fortsätter.

Morgonen har också medfört att jag fått veta att en person i min närhet drabbats av stroke.

Ett ord som känns som en slutpunkt.

Men jag tröstar mig med att jag nyss läst att forskarna har sett att kroppen kan bilda nya hjärnceller och blodkärl efter en stroke.

Jag hoppas det stämmer.

En del av min morgon har gått till att fundera över ett ord.

Ordet underbar har jag funderat på nu och då.

Sammansatt av orden under och bar....eller?

Leker man lite med ordet kan man tänka att det betyder bar under.

Alltså utan underkläder.

Men det är ju verkligen inte så man använder ordet.

Ord upphör aldrig att faschinera mig.

Hur har det blivit just det ordet - för att beskriva just det, det gör?

Nu ska jag ta tag i min mellandag och njuta av att oavsett om det blir en del arbete är jag hemma och kan njuta av det.

Med joursamtalen kommer jobbet att hälsa på ibland...och det är trevligt det också.

Nyss dukade förväntansfulla händer julbordet!

Nu reser de igen!

Alla de efterlängtade julfirarna.

Så tyst det blev när huset tömdes.

När julfirande barn och barnbarn har åkt och livet återgår till det vanliga - vi två!

Just nu sitter jag bara här och lyssnar till tystnaden.

Jag gillar tystnad.

Det händer saker med oss i tystnaden.

Tankarna hinner tänkas till slut!

Tystnaden är en smältdeg­el för tankar.

Att fly från dem är att fly från de villkor som är nödvändiga för den självrannsakan som gör livet värt att leva.

Gör man det flyr man också från den frid som man bara kan hittagenom att inrikta sitt liv på väsentligheter - vä­sentligheter som man bara kommer till full insikt om när man är stilla och lugn och öppen för dem.

Och det är det bara tystnaden som erbjuder möjligheten till!

Visst saknar jag dem som rest - men just nu är jag överfull av intryck som tystnaden håller på att förvandla till dyrbara minnen......

Den bästa doften jag någonsin har känt är doften från nyfödda barn.

Jag kommer aldrig glömma vare sig doften eller känslan och stämningen som jag känt i de ögonblick då jag blivit presenterad för en liten nyfödd person. 

 För över tvåtusen fanns den iunga flickan Maria som fick vara med om detta.

 Hon mötte den lille som sparkat i hennes mage och hon fick äntligen känna den ljuvliga doft som bara kan komma från ett litet, litet barn.

Och vi som hållit vårt lilla barn famn och känt den ljuvliga doften från detta barn kan också förstå de varma känslor som måste ha fyllt Maria när hon tog emot sitt barn.

Vi tar också emot våra barn, fulla med vetskap om att inget är bestämt, inget är givet i framtiden för våra barn.

Vi föder också våra barn i en otäck värld, med alltför mycket våld och elände.

Men ändå gör vi det.

Ändå väljer vi att ta emot barn, på olika sätt och just då, i de ögonblicken finns det inga bekymmer, just då är det som om himlen är på besök hos oss.

Just den tanken önskar jag oss alla i jul.

Insikten  - åtminstone ett ögonblick ibland - bland silldoft och paketprassel - att vi firar att världen tog emot ett litet barn - en gång för väldigt länge sedan i Betlehem.

Ögonblick  som kan fylla oss med de mest underbara känslor av frid och samhörighet!

Man säger att vi bara använder 10-15 procent av vår hjärnkapacitet.

Ändå tänker vi en förfärlig massa tankar varje dag!

Det lär finnas forskning på hur många tankar vi tänker och det rör sig om  ca 60.000 tankar på en dag.

En del av oss tänker nog mer och andra mindre , men siffran är ändå svindlande.

Särskilt när man försöker räkna ut hur många tankar det blir under ett helt liv.

Om det sedan är så att allt detta stannar kvar inom oss på ett omedvetet plan så blir det ju en oändligt massa tankar.

Hur skulle det bli om vi använde hela vår hjärnkapacitet?