Och lite kul är det allt med höstmodet som börjar smyga sig in lite här och där mellan sollinnen och shorts på rea-stängerna.
Inlägg publicerade under kategorin Mina funderingar
Idag känns det höst ute.
Jag tycker inte det är dåligt att hösten närmar sig - för det gör den ju - men lite vemodigt.
Ändå har ju hösten så många glädjeämnen.
För att fatta mod inför detta faktum tänkte jag tidigt i morse på olika anledningar att älska hösten.
Och det blev faktiskt en hel del.
Framför allt är ju hösten en slags nystart.
Vi börjar om....startar skolan eller jobbet.
Men vi börjar också med nya saker.
Anmäler oss till keramikkurser och språkkurser...
Fixar lite nytt hemma.
Kanske bara nya kuddar i soffan - i underbara höstfärger...men...vilken skillnad.
Snart brinner lönnarna i min trädgård - och aldrig är de så vackra som då.
Jag slipper jaga soltimmar för att bli brun.
Edith Södergren uttrycker det så vackert i sin dikt:
Kan man köpa sig lycklig?
Frågan kom upp på det morgonfika vi har här tillsammans med Byrån mot Diskriminering som än så länge bor i samma hus som oss.
Vi var ganska överens om att det kan man inte.
Och - att vi har en massa behov som vi egentligen inte har men som reklamen har fått oss att tro att vi har.
Krångligt?
Ja det är bara förnamnet som en av våra unga frivilliga säger.
Vi blir absolut inte lyckligare av att konsumera mera.
Kanske är det så att du och din granne (som du inte tycker om och inte pratar med) jämför gärna era bilar (eller något annat som betyder mycket för dig och grannen).
Att ha en nyare, bättre bil än grannen ger dig en kick, medan situationen att grannen skulle ha en bättre bil än dig är det värsta du kan tänka dig.
För att kunna köpa en ny bil måste du jobba mer.
Om det inte vore för att du fick en snyggare bil än grannen så skulle du dock inte tycka att det var värt det.
Nej, det är klart att varken du eller jag resonerar så här.
Men det finns de som gör det.
Och det händer att vi alla ramlar i fällan.
Jag har hört rykten som säger att affärerna rear ut varor och kläder upp till 70% just nu.
Jag måste ju erkänna att det känns frestande.
Men behöver jag verkligen några kläder just nu? Hinner jag använda de jag har?
Man måste stoppa sig själv annars blir man med ett modernt ord en shopalcoholik.
Man handlar tvångsmässigt!
Knappast någon som gör en lycklig.
Däremot kan man skratta sig lycklig.
Om du vill få in mer skratt i ditt liv är det första steget att umgås med andra.
Det är trettio gånger mer troligt att du skrattar om du är med andra än om du är ensam, hörde jag någon påstå att en studie visat.
Och med eller utan studie är jag övertygad om att det är så.
Vet du att när vi skrattar får vi tillgång till den kreativa högra hjärnhalvan.
– Så skratta om du har ett problem som ska lösas.
Hjärnan skiljer inte på ett äkta skratt och ett fejkat, de har samma goda effekt på
kroppen.
När du skrattar på låtsas är det dessutom stor chans att du börjar skratta på riktigt.
Ett barn har 345 skratt per dag - vi vuxna bara 15 sägs det.
Låt oss bestämma oss för att fånga i alla fall några av våra försvunna skratt.
barn är goda läromästare i skratt - vi får se till att umgås mera med våra små.
har vi inga egna ställer vi upp som barnvakt - eller hur?
Då blir vi också upptagna så vi hinner inte gå i affärer - och pengarna är kvar på kontot!
Idel glädjeämnen alltså!
Att nuet är det enda ”verkliga” vi har, någonsin har haft och någonsin kommer få, tror jag de flesta skriver under på som sant.
Och ändå är de flesta av oss betydligt oftare i vårt då eller sedan än vi är i det nu - det ögonblick som är just nu!
Jag tror att det kanske är fullständigt omöjligt för oss att alltid leva i vårt nu.
Frågan är om det ens är önskvärt.
Ibland behöver vi ju titta tillbaka för att dra lärdomar av det som varit - kanske få ett minne som lockar fram en känsla av glädje...eller kanske en känsla av vemod inför tidens gång.
Och ibland behöver vi se framåt för att nära vårt hopp.
För visst - det blir alltid bättre sedan - eller hur?
Med detta menar jag inte att vi ska sluta sträva efter att vara i nuet.
Men vi måste ha balans.
Och den får vi av att visserligen leva i det nu vi har - men också titta bakåt ibland och framåt andra gånger.
Det är ju först när vi bosätter oss i vårt DÅ som det blir problem.
Då lever vi inte längre.
Vi finns bara i det som var.
Och en annan risk är ju att börja leva i ...det blir alltid bättre sen...
Då lever vi inte heller- då springer vi....mot något okänt.
För som tur är - så är ju framtiden okänd för oss!
Det finns en bara en slags människor som alltid lever i nuet.
Det är barnen.
Så - i kampen att försöka leva vårt nu så får vi börja titta på alla fantastiska små läromästare vi har omkring oss.
Bli lika förtjusta som våra små medmänniskor över att solen skiner idag.
Inte sörja över att det regnade igår - eller att SMHI varnar för stora vattenmängder imorgon.
IDAG skiner solen - åtminstone hos mig.
Jag ska göra allt för att leva i den glädjen.....
Att vara ensam - kanske isolerad är enligt amerikanska forskarebland det mest riskfyllda liv man kan ha läste jag någonstans
Det lär ökar risken att dö i förtid med hela 50 procent!
Dessa forskare drog också slutsatsen att ensamheten är mer skadlig än ett stillasittande liv utan motion och att den sociala isoleringen är dubbelt så skadlig som fetma.
Var tredje vuxen i Sverige bor ensam.
Mest koncentrerat är detta i storstäderna.
Där lär 56 procent av invånarna bo i ensamhushåll.
Då blir det ännu viktigare med den där korta pratstunden med grannen, eller kursen på kvällen.
Människan är inte gjord för att leva ensam.
Så inte är det märkligt att det blir häslskonsekvenser när vi gör det.
Man kan ju inte hitta folk att flytta ihop med om man nu av olika anledningar är singel - bara för att slippa vara ensam.
Nej - det kan man förstås inte.
Men tänk om vi alla bestämmer oss för att se dem vi möter.
Säga hej till busschauffören, le mot kassörskan.
Kanske till och med våga oss på ett samtal med den vi väntar på bussen tillsammans med.
Visst -man riskerar att anses som koko eller kanske osvensk - men det kan det väl vara värt - för att skingra sin egen och andras ensamhet.
Du gör en livräddande instas för en ensam människa om du visar att du ser personen - och bekräftar med ett leende eller ännu hellre några ord.
Och - själv mår du oändligt mycket bättre!
Varje människa är unik och varje människa har något att ge sina medmänniskor.
Var ödmjuk och erkänn att du har mycket att lära men också att du har något att lära andra.
Varje människa kan någonting som ingen annan människa kan.
Lär dig att lyssna - verkligen lyssna.
Ofta är vi ganska dåliga på det.
Medan vår samtalspartner pratar blir det lätt så att vi sitter och tänker på vad vi ska säga när den andre tystnat istället för att verkligen lyssna.
Att lyssna är att känna.
Att lyssna är att bli delaktig av det du lyssnar till.
Att lyssna på en människa som behöver dig är den största hjälp du kan ge.
Våga ge den - även när det du får höra gör ont - då bär du verkligen andras bördor!
Skatten finns där - djuot inom varje människa - inom DIG!
Du behöver inte lämna ditt hem och ge dig av på skattsökarvandring.
Någon poet har skrivit..."evigheten bor i våra hjärtan"...
Ger vi oss tid att lyssna kommer evigheten - det allvisa att tala till oss.
Du kommer att förnimma en känsla av sammanhang - av att höra till - att vara en del av.
En känsla som bär.
En känsla av att du är ett med Gud.
Visst är du en droppe i historiens hav.
Men utan den droppen vore inte oceanen sig lik.
"Vi som mötas några korta stunder
barn av samma jord och samma under
på vår levnads stormomflutna näs.!"
skrev Verner von Heidenstam.
Vi har någonting gemensamt - du och jag och alla människor på jorden.
Vi är barn av ett under!
Tiden är en ganska märklig sak egentligen..
Tid kan inte beskrivas som något påtagligt, det kan inte jämföras med några andra upplevelser.
Kanske är det så att det är så självklart, att vi inte kan se det på ett enkelt sätt.
Naturligtvis är vi medvetna om tiden genom att klockan går, och vi inte får tid att hinna med allt vi vill göra.
Det kan verka som om det finns olika sorters tid.
Ibland går tiden alldeles för fort,
ibland när vi väntar på att något skall hända verkar den gå hemskt långsamt.
Funderar en del över detta just idag.
Dagen innan min son ska gifta sig!
Var det inte alldeles nyss som jag fick beskedet att han var på väg?
Sedan han föddes....började gå?
Jag ska läsa en dikt för dem.
Som kom till mig när jag satt och funderade över vad kärlek är.... men den får ni inte läsa än i varje fall....finns ju en risk att han kollar här:)
Ja så är det för mig med dikter-de kommer - och jag får skynda mig hitta papper och penna och skriva ner dem....
Många tankar kommer och går ikväll....
Det är en stor sak att gifta sig....att besluta sig för att dela livet med en annan människa....bli ett...
Så imorgon blir jag nog ganska fåordig här i bloggen.....
Har du någonsin hört ordet "sytlig"?
Jag hörde det för några år sedan för första gången.
I Östergötland är man sytlig när man visar omtanke och omsorg.
Men jag har förstått att i Boråstrakten använder man samma ord för att säga att något är äckligt.
Tala om språkförbistring!
Eller har du hört ordet "tabberas"?
Tabberas eller, som det i dialekterna oftast uttalas, tabb(e)rasch,är annars väl dokumenterat från framför allt Sörmland, Uppland, Västmanland, Värmland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Lappland och Ångermanland.
Ordet har flera näraliggande betydelser som uppträder om varandra: ’tumult, kalabalik; uppståndelse, rabalder’, ’oväsen, skräll, brak’, ’förödelse’ och ’rackartyg, dumhet’.
Ord är intressanta.
Även om jag tror att dessa två ord är på väg bort ur språket.
Det är nog inte så många ungdomar som använder dem!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
||||||
|