Sitter här och tänker över det möte jag nyss hade med en frivillig hos oss.

Hon började sitt samtal med att säga att idag har jag en skugg-dag.

Skuggdagar är ju verkligen inte lätta - och kan kosta på att hantera.

Men hon fortsatte...."jag vet ju att ljuset alltid finns där-väntar bara på att få lysa in i mitt hjärta."

Mina tankar vandrar efter vårt möte.....

Skugg-dagar - ett bra uttryck.

Men de måste ju finnas med för att framhäva vitheten och ljuset i de andra - de ljusa dagarna.

Livet är ju som en saga, hämtad ur verkligheten.

Det är både ljus och mörker - och skuggor.

Kanske är det lättare om man inser det.

Då vet man att skuggorna beror på att det finns ljus - och att vid tunnelns slut skiner solen.

Slutar de här lite ostrukturerade tankarna med en dikt:

En tavla är livet

med ljus och med dager

där sorgen ger skugga

och glädjen ger glans.

Tro ej att den ena

det andra förtager

Vad vore väl livet

om skuggan ej fanns.

Josef Brännborn

I bland möter man människor utan att riktigt mötas.

En del personer är som öppna böcker medan andra är som stängda böcker.
När man verkligen får möta en annan människa berikas man på djupet.

Alla har sina livshistorier värda att lyssna på.

Det människor varit med om i livet och berättar för mig upplever jag som gåvor.

Gåvor att kupa händerna omkring - och varsamt bära vidare

Det finns något som jag aldrig vill glömma, något jag alltid vill minnas.

Vikten av att möta varje människa med öppna sinnen och med välvilja.

Jag vill få varje människa jag möter att känna sig sig fullständigt accepterad som man är.

Jag vill möta den andre utan att begära att bli mött och stödja honom/henne i nuet, vilken nivå det än må vara på.

Jag vet ju att det jag gör en annan människa - det  gör jag också mig själv.

Jag vill verkligen ta mig tid att lyssna - möta den som är i behov av att få berätta, få tröst eller vill ha goda råd som att den är den viktigaste personen i mitt liv i just det ögonblicket.

Detta är ord som jag har på första sidan i min almanacka.

För att påminna mig - varje ny dags morgon - att bemöta var och en jag möter den dagen på rätt sätt.

Min största fiende i detta är stressen.

Jag tror du känner igen dig.

Vi vill göra rätt, men det blir så lätt att stressen förblindar oss, hindrar oss från att verkligen möta den vi möter just nu.

 Telefonerna ringer, tankarna far och oväntade, helt normala, saker inträffar.

Så svårt att hantera många saker samtidigt på ett bra sätt.

Ändå vill jag tro att om jag har detta som varje dags mål så kommer jag att lyckas oftare än jag misslyckas.

Jag fortsätter att läsa orden varje morgon - och satsa allt för att leva upp till dem - oavsett hur stressig den väntande arbetsdagen blir.

När jag vaknar idag är det nästan mörkt ute.

Så otroligt fort det går.

Nyss var det ju sol redan denna tiden på morgonen.

Det är utan tvekan så att hösten väntar bortom hörnet.

Oavsett om man läser i kvällstidningen att värmen kommer tillbaka - så inte blir det den där härliga värmen som juli bjöd på!

Höstkatalogerna börjar ramla ner i brevlådan - morgnarna blir mörkare nästan för varje dag.

Lite vemodigt känns det allt!

 Men snart brinner våra skogar i underbara färger som mättar vår skönhetslängtan!

Så visst är hösten vacker den också - även om den är mörkare och svalare.

Och om det vore ständig sommar fick vi ju aldrig längta!

Och längtan är något gott.

Den gör oss förväntansfulla.

Det gäller att leva i den dag vi har - men också låta längtan leva.

Inte den där heta brinnande längtan som utplånar allting annat - utan den stilla förväntan som ger oss hopp!

Önskar DIG idag en dag när du känner att du är här och nu - med en stilla förväntan inför det som kommer!

Så här skrev Stig Dagerman:

Mitt liv är kort endast om jag placerar det på tideräkningens stupstock.

Mina livsmöjligheter är begränsade endast om jag räknar antalet ord eller antalet böcker jag kommer att hinna prestera innan jag dör.

Men vem ber mig räkna?

Tid är ett falskt mått för liv-

Den sista meningen dyker ofta upp i mina tankar.

Tid är ett falskt mått för liv.

För en tid sedan var jag på en ung människas begravning.

När en människa dör ung säger vi att det skedde för tidigt.

Och så ser det ut från vår horisont.

Men hur kan vi veta det!

Tid är ju ett falskt mått för liv.

Kanske har den som levt mycket kort i minuter och timmar räknat levt ett längre liv än den som kan räkna till nittio ljus på födelsedagstårtatn.

Inte kan vi veta hur det är med det!

Varje morgon är en ny början.

Låter det klyschigt tycker du.

Eller - kanske tänker du - det där har jag läst på hennes blogg förut-

Ja det har du alldeles säkert gjort.

Lä'st inlägg inom samma ämne - men vi läcker vi människor- vi glömmer.

Jag gör det också - men när jag påminner dig - så påminner jag också mig själv.

Det handlar om att kunna börja om och att inte ta med sig de negativa tankarna från gårdagen.

Se dagen som ligger framför dig som ett helt nytt vitt ark.

Ta ett djupt andetag innan du börjar skriva på den nya dagen - och känn tacksamheten för att du är den du är och för att du har det du har!

Låta ditt ljus skina, kliva fram och gå vidare med det som får ditt hjärta att sjunga av glädje.

Dela med dig av den du är, och få mångfalt tillbaks.

Fira denna dag - för den är din och den kommer aldrig någonsin igen!

Finns det något som kan få oss människor att inse hur små vi är emot naturens krafter som just åska.

Den låter ju - och den blixtrar.

Och vi vet att den kan ställa till det ordentligt.

Morgonpromenaden som jag gärna startar lördagen med blev inställd idag just på grund av att Tor visade humör.

Regn kan jag ta - det behöver vi.

Men åskan....

Nej den gillar jag inte!

Hittade faktiskt en grupp häromdagen på Facebook som heter "Vi som gillar åska"

Den kommer jag definitivt inte att gå med i.

Men kan du tänka dig - att när jag sökte - så hittade jag faktiskt också en grupp som heter "Vi som gillar regn av hela vårt hjärta"

Kommer jag att gå med i den då?

Njaaa.tiden är lite för knapp för ytterligare engagemang.

Och - av hela mitt hjärta....det är nog att ta i.

Facebook tycks ha grupper för precis allt.

Jag har inte haft varken tid eller lust att göra en ordentlig undersökning - men jag har upptäckt många lustiga grupper där.

Ibland undrar jag vad Facebook gör med oss?

Kommer vi snart att umgås bara per Facebok - eller kommer möten mellan människor istället att så småningom ta överhanden.

Det kan ingen av oss veta.

Men jag vet vad jag hoppas.

Inget slår möten med människor i verkligheten!

När jag ser ut genom mitt fönster mot skogen och naturen ser den så fullkomligt perfekt ut!

Många gröna toner som blir till ett härligt färgspel.

Men jag vet att när jag går ut i skogen upptäcker jag att att det inte är riktigt så.

Naturen är inte riktigt fullkomlig.

Det finns snedväxta träd och det finns blommor som dör i knopp.

Men på något sätt är det ju just dessa ofullkomligheter som stryker under skönheten.

Och även om det ofullkomliga finns där är det en fullkomlig och fantastisk upplevelse att komma nära naturen.

Sitter här och tänker att på håll kan även en människa se fullkomlig ut.

Men ingen av oss är det om man kommer närmare.

Det finns snedväxt och blommor i oss också som inte fått slå ut.

Vi måste få ha  samma överseende sinför oss själva och varandra om vi har inför naturen.

Det ofullkomliga stryker under skönheten - även i en människa!

Och det är nog  just svagheterna - ofullkomligheten  - som gör det till en fantastisk upplevelse att få komma nära en människa också!

Den här dagen kanske inte blir fullkomlig den heller.

Saker kan gå på tok.

Något blir inte som vi tänkt oss.

Men - ta ändå emot den som den fullkomliga gåva den är till dig!

Bilden lånad av en vän

Visste du att vår glädje styrs till 50 % av våra gener, 10 % av yttre omständigheter som jobb, boende, pengar etc och vi kan påverka vår egen glädje till 40 %!

Hur gör då jag för att vara glad även när det är tufft?

För så är det ju ibalnd för oss alla!

Jag tänker på indianhistorien, där den gamla kloke indianen förklarade för sitt barnbarn att ”vi har en god glad varg och en ond arg varg inom oss och att de två bråkar och slåss hela tiden.

Vilken varg vinner då? frågade barnbarnet. Den du matar, svarade mannen.

Det ligger mycket livsvisdom i det svaret!

Matar du och jag vår glädje?

Så är stor del av vårt samhälle där många mår dåligt -  styrt av nyheter av skandal och misslyckanden världen över. Lätt att mina egna tankar blir missmodiga då och att ledsamheten och kanske till och med hopplösheten tar över.

Då gäller det att hitta de små glädjeämne som tillvaron faktiskt ändå alltid bjuder på.

Ett sätt att bli glad är - har jag märkt - . att våga ge andra beröm och verkligen mena det.

När jag ser att de blir glada blir jag glad också.

Så - kära vänner - idag går vi ut och berömmer våra barn, vår partner, våra arbetskamrater - och jag lovar att vi innan kvällen kommer att ha ett stort mått av glädje inombords!

På tal om det käre läsare - du vet väl om att du är oändligt värdefull - en unik människa som många älskar....