En dikt om små barn som blivit stora......

Nyss var du i min famn
tre år
med tårade kinder
över skrubbade knän

blås..mamma..blås
sa du
och jag blåste
och tårarna torkade

nu får jag sitta vid ringside
och se
hur livet ger dig magkippare

och mitt blås har förlorat sin magiska kraft....

En dikt ur byrålådorna

En dikt om förväntan inför ett möte med en vän som jag delat mycket med.

Runt omkring mig sjuder livet
min förväntan darrar i luften
snart snart....

Att få träffa dig räknar jag utan tvekan
till de speciella ögonblicken.
En förväntan, följd av uppfyllelse.
Lycka!

Jag andas in nattluftens
syrliga dofter av sommar
Ser ner i i det svarta vattnet
Nattkylan smyger sig på
och jag huttrar till
men vill stanna
här ute i den tysta
mörka natten
Där tystnaden spelar melodier
och livet är kristallklart

Stilla slår de mörka vågorna
mot mina bara fötter
jag badar i det månglitter
som strömmar över vattnet
Stillheten omger mig
och himlen är oändligt nära

I Din stora orkester

Gud

vill jag vara
en dov klang

Jag vill låta lovsången till Dig
ljuda av fullhet

strömma genom mina händer
ut till den som är sårad

låt mig vara en ton
som förbinder sår

fyll mina handlingar
med kärlekens fullhet

låt mig vara en ton Gud
som öppnar en dörr

som möter den
som är ensam

med kärlekens språk
och öppna händer

Framtiden ska visa

sägs det

men

Framtiden

når vi aldrig

eftersom i morgon

blir idag i morgon

Omsluten

av livsvattnet

små lemmar

rör sig

ännu bara

instikter

reflexer

till hälften väckta

livssträngen

fylld av liv

vars märke

din kropp en gång

ska bära  för alltid

Ibland tar livet

liksom ett steg åt sidan
en dag
bland andra dagar
när något sker
som gör att ingen dag mera blir
en dag bland andra dagar

en stol står tom
någon som fanns
och var självklar
är borta


en låga har slocknat

och långsamt inser vi

att de heta frågornas rop
måste stilla sig till viskning
till sorg och lugn saknad