Jag må vara annorlunda
som varken kan gå eller stå
Kanske jag inte kan prata
men förstår kanske allt ändå

Jag vill att du tänker efter
när du kliver in hos mig
Hemmet är min trygghet
precis som ditt hem är för dig

Det är inte lätt att förklara
att ej kunna göra sig hörd
Ibland vill jag bara vara
och vill inte alls bli störd

Mitt humör är som alla andras
det går upp och det går ner
Ibland vill jag bara gråta
Men mest inuti jag ler

Maten kan vara ett gissel
hur vet du vad jag vill ha
Ibland kan jag vägra äta
för kanske det ej smakar bra

Även jag kan känna förnedring
när du sköter om min kropp
Kläder kan klia och kännas små
så snälla du Se opp

Får jag den vård jag behöver
en värmande tanke ibland
Då blir det skönt att leva
Här! Här får du min hand

Annica K

Må du alltid ha en ängel vid din sida,
som vakar över dig i allt du tar dig för
Som styrker dig att tro på ljusa dagar
till det mål som all din längtan rör

Må du alltid ha en ängel som går med dig,
som fångar upp dig, när grunden är för svag
Ger dig hopp om nya soluppgångar,
skänker kraft och mod att leva dag för dag

Må du alltid ha en ängel tätt intill dig,
att finnas där, när prövotider är
Som tröstar, lugnar och förmanar,
visar Ljuset, som genom allting bär

Må du alltid ha en ängel bredvid dig,
en hand i din när ensamhet och smärta rår
Så mjuk och varm din hand då blir mot andra,
du sprider glädje, ro och kärlek var du går

Må du alltid ha en ängel inuti dig,
som ger dig ro och lugn och sinne i balans
Som ger dig kärlek till att älska de omkring dig,
för vilka kärlek aldrig någonsin fanns

Liselott

Du människa,
hur enastående du är
ingen annan lik

Född unik
uppvuxen i en annorlunda värld
än alla de andra

Formbar, sårbar

Du människa,
du bär genom livet
en outsläcklig törst
efter kärlek
efter bekräftelse
att återspegla
det goda livet

du lyckas ibland
ibland gör du det inte
Men - genom glädje och sorg
genom medgång och motgång
växer du

Under tiden 
växer det fram en ömhet
för allt det otillräckliga
det som inte nådde ända fram

medmänniskorna blir fler och fler
liksom du delaktiga i alltet

Liselott

När du borde ha gråtit dig matt
kom det inte en enda tår ut ur dig
men du berättade hur svårt det var
att föda mig men aldrig att du grät

Kanske tilläts du inte att gråta i din barndom
som var så tuff som den var på den tiden i en
barnrik familj med små omständigheter och
en pappa som lättfrustrerad i trångboddheten

Min pappa var av "finare" familj sa du jämt
och när min bror inte var som andra så var
det dig själv du anklagade i det tysta och om
du gjorde det även när pappa blev sjuk vet jag inte

Han låg hemma ganska länge och jag minns
stämningen som ett mörkt dubbelsytt draperi
av tung sammet som gav dova ljudupplevelser
och man hörde aldrig vad någon sa

När pappa dött var det som om hela livet tog slut
du kunde inte skratta längre och aldrig att du grät
och det räckte inte längre med dubbelsydda draperier
för vårt liv hade utplånats när pappa inte fanns mer

Jag vet inte vad du tänkte varken då eller sedan
du har aldrig berättat det för mig och jag kanske
inte varit så bra på att fråga dig något heller -
kanske du hade velat det mamma.......

Din oro för oss barn den blev frustration och en
rätt häftig ilska som kom när man minst kunde
ana den och stod man i skottgluggen så fick man
kanske en hurring.....fast det var inte den som sved

Det var tystnaden som gjorde mest ont och det
blev som att ha två mammor och just när det var
hyfsat lugnt så kom den arga mamman fram och
förstörde allt det roliga - jag tror jag gömde mig

När något hade hänt som när jag hade slagt mig
och spelmagistern följde mig hem för att jag var
så rädd - då teg du i flera dagar - bara var tyst
och det hatade jag mest av allt - rädsla tror jag

Nej skräck av värsta slag kände jag när du bara
teg mamma - och du hade upptäckt att det gav
dig makt över mig och så fortsatte du med det
ända in i dina sista år - och lika svårt var det....

Nu är jag lika gammal som du var när jag fann
min drömprins och kanske blev du lite lugn av
att jag äntligen fick ett bra liv när du måste ge
lillebror allt och mer i en oro som aldrig lyfte

Du fick afasi och vi kunde inte sitta och prata
jag känner nu en stor sorg över det för det kom
så plötsligt och så samtidigt som min älskades
obotliga sjukdom och livet gick bara sönder

Och hur skulle du och jag kunna tala om trasiga
liv när du under alla år hade tryckt ner dina tårar
och inte stod ut med mina så vi fortsatte att tiga
i varsina liv där inte samförståndet var självklart

Efter att ha gråtit sönder mig själv i flera år
har jag tänkt mycket på dina ogråtna tårar
och jag måste säga att jag ser det som en
otrolig prestation av dig mamma

För hur skulle jag som barn lärt mig härbärgera 
sorg om min mamma hade fallit ihop och tappat
kontrollen - när jag nu vet hur det går till -
i obeskrivligt oberäkneliga oändliga tårefloder

Att inte falla ner i svarta hål
för att dina barn behövde dig
är väl det vackraste någon
har gjort för mig och ibland
undrar jag vad du själv hade
behövt mamma......
eller räckte det med att du
såg dina barns överlevnad
som du lyckades genomföra

Vi har många osagda ord mellan
oss mamma och jag försöker att
säga mina nu innan det blir sent
och kanske kommer afasi att bli
även mitt öde och tänker nu på
hur du tänkte för någonstans vet
jag att jag är min mors dotter och
vet att du också visste det fast vi
har så många osagda budskap så
får jag nöja mig med de minnen
av dig som jag värnar och som
jag ser på med värme och ömhet

Kanske skulle vi sagt förlåt till
varandra eftersom det finns det
som borde förlåtas och det som
har missförståtts kunde rättats
till men nu när jag sitter med
facit i hand och allting i mitt knä
så gör jag det som känns rätt i
mitt hjärta för att överlev som
den person jag är som den du
kan känna igen som din egen

dotter

På din begravning hade jag
texten "Din goda vilja och
ditt varma hjärta kommer
alltid att följa mig"..........

och så är det mamma

Ulla

Förr var det värsta en maska på strumpan
 nu räcker det inte att fettsuga rumpan,
ha kuddar i brösten utav silikon,
 se upptagen ut och ha mobiltelefon
 och hålla in magen och strama åt hakan
 och lyckas på jobbet och låta bli kakan
och gymping och friskvård och lycka med sprit
och fult är att vara blekfet och vit

Så lysrör med UVA och brun utan sol
och rakade ben om du tänkt bära kjol

Är detta tillvarons mening och mål?
Jag önskar det räckte med vatten och tvål

  Okänd

En sann vän är svår att finna
men lätt att älska
En vän är en gåva, tänkt för dig
en ljusets skänk från ovan

En vän finns en på millionen
och är ditt livs högvinst
En vän känner vägen till din glädje
och är med dig på vägen dit

En vän är livets ljushållare
som delar ditt skratt och ser dina tårar
En vän är känslor så djupt rotade
att nytt liv spirar, år efter år

Vänner är som änglar utan vingar
som trofast går vid din sida
Var rädd om livets smä änglar
Du behöver dem...

                      Liselotte

Nedvärdera inte ditt eget värde genom att jämföra dig med andra.
Det är på grund av att vi alla är olika som var och en av oss
är så speciell

Sätt inte dina mål efter vad andra människor tycker är viktigt.
Bara du vet vad som är bäst för dig.

Ta inte för givet, de ting som står ditt hjärta närmast.
Klamra dig fast vid dem, så som du håller dig fast vid själva livet,
för utan dem är livet meningslöst.

Låt inte ditt liv rinna genom dina fingrar
genom att leva i det förgångna eller för framtiden.
Genom att leva en dag i taget
kommer du att leva alla dagar i ditt liv.

Ge inte upp när du fortfarande har något att ge.
Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka.

Var inte rädd för att medge att du är allt annat än perfekt.
Det är den bräckliga tråd som binder oss alla samman.

Var inte rädd för att ta risker.
Det är genom att våga chansa som vi lär oss bli modiga.

Stäng inte ute kärleken från ditt liv genom att säga
att den är omöjlig att finna.

Det snabbaste sättet att få kärlek är att ge kärlek,
det snabbaste sättet att förlora kärlek
är att hålla fast vid den för hårt
och det bästa sättet att behålla kärlek
är att ge den vingar.

Avfärda inte dina drömmar.
Att vara utan drömmar är att vara utan hopp,
att vara utan hopp är att vara utan syfte med livet.

Rusa inte så fort genom livet, att du glömmer;
inte bara var du har varit,
utan vart du är på väg.
Livet är inte bara ett lopp,
utan en resa som du ska smaka på varje steg längs vägen.

Nancye Sims