Nu är mina barn stora och jag skulle vilja säga dem detta....

Jag älskade dig tillräckligt för att tjata, för att få reda på vart
du skulle, med vem och hur dags du skulle komma hem.

Jag älskade dig tillräckligt för att låta dig snava, falla och
misslyckas så att du lärde dig att stå själv.

Jag älskade dig tillräckligt för att hålla tyst och låta dig
själv upptäcka att din nyvunne vän var falsk.

Jag älskade dig tillräckligt för att stå och vaka över dig i
två timmar medan du städade ditt rum, ett arbete som hade
tagit mig en kvart.

Jag älskade dig tillräckligt för att strunta i att alla andra får.

Jag älskade dig tillräckligt för att inte tolerera näsvishet och
dåligt uppförande.

Jag älskade dig tillräckligt för att tvinga dig tillbaka till
affären med en chokladkaka med ett bett och erkänna:
Jag har stulit den här.

Jag älskade dig tillräckligt för att räkna ut att du ljög om
att festen var föräldrar fri och sedan förlåtit dig för det efter
att ha konstaterat att jag hade rätt.

Jag älskade dig tillräckligt för att acceptera att du är den
du är och inte den jag skulle vilja att du var.

Men framför allt älskade jag dig tillräckligt för att säga nej
när du hatade mig för det. Och det var svårast av allt.

Blir du inte sugen på att skaffa en kattunge?

Människan formas av den jord hon växer i -
stenig och karg
eller varm och generös
Den kärlek du ger ett barn
kommer att knoppas av sig,
blomma och ge frukt
under lång tid framöver

Anne Svärd

Om det någon gång är möjligt att våga,

att göra skillnad,

att ge sig på något som är värt att göras

Så är det NU.

Inte nödvändigtvis med något speciellt syfte

utan för att det får ditt hjärta att bulta litet hårdare,

någonting som ger dig inspiration,

någonting som är din dröm.

Du är skyldig dig själv

att få dina dagar här på jorden att bli betydelsefulla.

HA ROLIGT.

GRÄV DJUPT.

STRRRRRRÄCK UT.

DRÖM STORT.

När stum du sitter vid ditt arbetsbord
och glömmer för en bok den vida jord,

och hon, som blev ditt allt, sig smyger då
att sina armar om sin älskling slå,

så säg ej buttert: lämna mig i fred!
Nej, lämna boken du, och gör så med!

Ty gråa luntor har du alla dar,
men ej du vet, hur länge hon är kvar.

Och mången man, som sitter ensam nu,
så gärna ville störas just som du.

Låt kärlek måla pärmeboken full
med miniatyrer, skinande i gull!

Då skall, du arme, om ditt hem blir tomt,
den gamla boken stråla helgonfromt,

och just på sidan, där du stördes då,
ett änglahuvud vinkande skall stå.
Carl David Wirsèn

Sol tror jag på idag - och om inte annat låter vi den väl gå upp i sinnet!

Godmorgon alla härliga bloggarvänner!