När en man skyller sitt misslyckande på andra

är det en god idè att ge äran för hans

framgångar till någon annan.

Howard W. Newton

Tim Ahlgren var en liten kille som ägnat stora delar av sitt unga liv att bekämpa sin cancer.
Lite då och då lyssnar jag på Tim. Jag hör hans sång, hopp och bön om att känna "Livet inom sig". Var gång börjar jag gråta.

Var gång känner jag en sådan sorg, ett sådant vemod. Ändå har jag aldrig mött Tim, Önskar att jag hade gjort det! Vi har kunnat följa honom och hans kamp via Afronbladet och genom hans fantastiska text han själv sjunger i "Livet inom mig"!

Tim finns inte längre ibland oss. Men han har ett budskap till dig och mig.

Var rädd om dagen!

Det var en kväll i november,
jag fick ett besked som ingen vill ha
Känslan inom mig kändes inte bra

Många dagar i korridoren känns som det enda jag fick

Och ljudet av en fågel där jag gick.

Jag skall klara mig här jag är en vinnare det vet ni

Måste kämpa mig fri, jag måste kämpa mig fri till slut.

Jag är stark och jag kan känna livet inom mig

Jag kan allt och allting kommer ordna sig

Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej

Och ta allt, fånga allt för livet vi ger

De fyra åren har gått förbi nu, och allt är inte så bra

Leva växa starkare för var dag

Jag skall klara det här även om det kan se tufft ut

Jag har gjort det förut kommer göra det igen.

Jag är stark och jag kan känna livet inom mig

Jag kan allt och allting kommer ordna sig

Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej

Och ta allt, fånga allt för livet vi ger

Jag är stark och jag kan känna livet inom mig

Jag kan allt och allting kommer ordna sig

Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej

Och ta allt, fånga allt för livet vi ger

Jag är stark..." Text och sång av Tim Ahlgren

Följ Luqman Anwar Muhammad som i januari 2009 återvände frivilligt till Irak.

Med de 30 000 som utbetalas av Sverige  som återetableringsstöd till dem som återvänder frivilligt.

Just Anwar är väl en av dem som både ville och borde återvända eftersom hans familj var kvar.

Men det finns många som inte ser någon framtid i sitt forna hemland trots återetableringsstöd.

Dessa tvångsutvisas då - och får inga pengar.

DNs reporter har träffat Anwar och berättar hur han har det nu.

http://www.dn.se/nyheter/allt-farre-irakier-soker-atervandarbidrag-1.895159

Om du trodde att alla svenskar är välmående, välbetalda och har råd att sticka till solen om solen inte kommer hit så är du dåligt underrättad.

Många svenskar saknar mat på bordet.

I det läget blir kyrkan många gånger en plats man går till.

Även om det bara är småsummor och inte försörjningsstöd som kyrkan kan bidra med så kan en liten summa vara avgörande.

Hoppas att vi alla inser värdet av att ha kyrkor som kan ställa upp för alla i den olika slags nöd vi kan hamna i.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172713

Nej Johanna  det är inte flera som dör av fetma eftersom halva jordens befolkning svälter...men var och en är en för mycket....

Fin blogg du har...

http://kaela.bloggagratis.se/2009/06/20/1776537-aldrig-forr-har-det-funnits-sa-manga-hungriga-i-varlden-som-idag/

Jag bryr mig inte om vem du arbetar med.

Jag vill veta vad du längtar efter, och om du vågar göra det ditt hjärta drömmer om.

Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du är villig att riskera allt för kärleken, för dina drömmar, för det äventyr det innebär att leva.

Jag bryr mig inte om i vilken postion planeterna står i förhållande till dina stjärnor. Jag vill veta om du känt sorg, om livets motgångar gjort dig öppen eller om du krympt ihop och slutit dig av rädsla för kommande smärta.

Jag vill veta om du kan nalkas smärta- min eller din egen - utan att försöka gömma den, förminska den eller fixa den.

Jag vill veta om du kan nalkas glädjen - min eller din egen - om du kan dansa vild av lycka som fyller dig ända ut i fingerspetsarna utan att bekymra dig om att vara försikt eller realistisk och utan att tänka på vilka begränsningar det ligger i att vara människa.

Jag bryr mig inte om ifall historien du berättar är sann.

Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att bli sann mot dig själv.

Om du kan uthärda anklagelser om svek utan att svika din egen själ.

Jag vill veta om du kan vara trogen och pålitlig.

Jag vill veta om de kan se skönheten även i en grå dag.

Jag bryr mig inte om var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt fylld av ångest och förtvivlan, då du är trött ända in i märgen och ändå kan göra det som måste göras.

Jag bryr mig inte om med vem eller vad du har studerat.

Jag vill veta vad som bygger upp dig inifrån när allt annat faller sönder.

Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du tycker om sällskapet som ensamheten bjuder.

Jag bryr mig inte om vem du känner eller hur det kommer sig att just du är här.
Jag vill bara veta om du kan stå mitt i elden med mig utan att rygga tillbaka.

 Från en vän på en annan sajt

Att gå genom livet och underskatta sig själv

är som att köra bil med handbromsen åtdragen.

Okänd tänkare

Det är dags att plocka fram borderbågen och virknålen igen.

Det är verkligen inne att handarbeta.

En bra renässans tycker jag- den som handarbetar mår bra och lär sig fördelen med långsamt framåtskridande.

Jag stod just häromdagen och strök en handduk som mormor vävt och broderat sina initialer på och undrade över vad mina barnbarn ska minna mig igenom.

Den nygamla handarbetsivern kallas craftivism.

Men oavsett vad det kallas- kanske är det samma längtan som får dagens unga tjejer att sätta sig ner och handarbeta som ledde mormor till vävstolen och satte brodernålen i hennes hand.

 http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/virknalens-revolution-1.891981