Alla säger att tiden går

Men vart?

Alla hoppas på bättre tider

Snart

Som om vi stod där

Hela mänskligheten

På en oändligt lång

Perrong

Beredda att stiga på

Det år som snart ska gå

Mot det vi ännu inte känner

...

Alla säger att tiden går

Med fart

Och att vi nu måste skynda

För att hinna klart

Som att vi står där

Hela mänskligheten

Vid ett löpande band

Och inget annat kan

Än att stämpla in och stämpla ut

Tills livet till slut

Tar oss till det vi ännu inte känner

...

Alla säger att tiden går

Alla utom en del

Som säger att det är fel

Som säger att tid är någonting som kommer

Inte går

Att tid är någonting

Man får

Som att vi satt där

Hela mänskligheten

I Guds trygga famn

För att få

Ny tid

...

Ny nåd

...

Av Någon som känner våra namn

...

Som om Någon

Stack sin hand i vår

Och sa: - Vi går

Mot nya mål

Mot det ni ännu inte känner

Vet inte vem som skrivit dikten, men jag har lånat den här:

http://www.micaelnilsson.com/

Det är märkligt det här med att skriva blogg.

Man kastar sin flaskpost i blindo ut i det digitala havet

Inget vet man om var den landar, om den alls driver i land på någon annans strand, eller om den alls blir läst....

Ändå är vi många, många som skriver...om det vi tänker på..om det som händer oss och vår familj...om rädsla och glädje...kärlek och och oro...

Iband har jag undrat vad det är som driver oss alla bloggare?

Om man skulle göra ett försök att räkna ihop den tid som vi tillbringar vid våra datorer medan vi knackar ner det som rör sig inom oss...ja då blev det nog en otrolig massa timmar.

Det blir en vänkrets...och det blev så tydligt för mig för en tid sedan då Lisa- en bloggvän sedan långt innan jag hade min egen blogg...tvingades sträcka vapen inför den cancer som hon kämpat så tappert mot i flera år.

När meddelandet kom i min inbox från hennes man rann tårarna och jag upplevde tomheten på samma sätt som man gör när ens vän i ens geografiska närhet inte längre finns på jorden...

Jag har lagt märke till att många av oss börjar blogga i ett avgörande skede i livet...

När vi drabbas av sjukdom,,får barn eller bygger hus.

Det är ju säkert en viktig hjälp för den som kämpar mot sjukdom eller andra svårigheter att verbalisera nöden och oron...och det är en enorm gåva direkt ur livet från dem till oss.

Jag vill säga ett stort tack till alla som delar sin glädje och sin sorg på sin blogg.

Du anar inte hur betydelsefull du blir för många som läser......

        foto   från Kreativ insikts sida

Här hittar man väldigt fina kort med ljuvliga texter när man vill ha något särskilt fint att stoppa i kuvertet till den man vill fira eller påminna om att den är värdefull.

Ett ecempel är bilden.

http://www.kreativinsikt.se/default.aspx

Många barnhem har raserats i jordskalvet i Haiti, men det kristna barnhemmet är intakt.

Normalt har man där plats för 54 barn - nu söker sig många dit och för närvarande finns det 208 vuxna och barn där.

Föreståndaren för barnhemmet säger att de inte har pengar men måste på något sätt se till att alla dessa människor får mat och annat nödvändigt.

Jag vet faktiskt inte hur man kan få sina pengar direkt till detta barnhem.

Men man borde kunna ta kontakt med Dagens redaktion.

Läs mera här:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=200548

Kunskapsskolans grundare anser att det är dags att överföra friskolornas recept till äldrevården.

Mer privat äldrevård alltså.

Utan tvekan är det sant att kommunerna inte klarar en tillfredsställande äldrevård.

Citat ur artikeln: Undersökningsföretaget Demoskop gjorde i somras en telefonundersökning om synen på äldres boende och omsorg, med 100 kommunpolitiker av alla partifärger och 600 personer i åldern 60–85 år. Undersökningen visade på stora klyftor mellan politiker och medborgare.

På frågan hur bra man anser att boenden för äldre är anpassade till de äldres behov och önskemål, svarade mer än två tredjedelar av kommunalpolitikerna ”ganska eller mycket bra”, medan bara en dryg tredjedel av de äldre instämde i det. Skillnaderna var mycket små mellan borgerliga och rödgröna politiker

Ett exempel är att för att komma in på ett äldreboende idag krävs i princip diagnosen: dement!

Kanske är det dags för att starta något för mindre vårdkrävande äldre som kunde kallas seniorboende.

Där det finns valfrihet om man vill inta sina måltider i gemensam matsal eller vid sitt eget köksbord.

Men inte så lyxigt som det som startats i min stad.

Inte så dyra som de som startats i min stad - där en vanlig pensionär inte har råd att ta in trots att det drivs i det allmännyttiga boföretagets regi.

http://www.hyresbostader.se/CM/Templates/Article/general.aspx?cmguid=6a4a2d88-6c9c-4d99-b996-fc6fa5a64f55

Man måste ju inte ha inomhusbassäng och liknande.....

Det är ju gemenskapen som är det livsviktiga!!!

Här kan du sätta dig in i frågan genom att läsa artikeln

http://www.dn.se/opinion/debatt/dags-for-en-radikal-reform-av-den-svenska-aldrevarden-1.1032250

Så många äldre sitter ensamma i sina lägenheter och pratar knappt med en människa.

Under våra långa vintrar är det många av dem som aldrig vågar gå ut.

Något jag ser mycket av på mitt jobb.

www.frivilligcentralen.se

Många vill ha en frivilligarbetare som stöd för att våga sig ut i halkan.