Direktlänk till inlägg 30 juli 2010
Ganska länge har jag haft en bok legat oläst bland mina "aktuella" böcker.
När jag läst ut en bok och valt nästa har jag alltid går " Leopardpojkens dotter" förbi.
Ända till häromdagen.
Johanna Nilsson växte upp med sin pappas berättelser om livet i Afrika.
Hennes farfar och farmor lämnade Sverige för att bli missionärer i Belgiska Kongo 1935.
Så småningom lämnas två av familjens äldsta barn tidigt i Sverige.
Johannas pappa - bokens "Mårten" tas om hand av sin afrikanske barnskötare och det blir barnskötaren som blir den som är hans närmsta stöd i livet, eftersom föräldrarna sällan är närvarande.
Han går till en början på afrikansk skola, där trivs han bra och bryr sig inte så mycket om att han är den ende ljushåriga på skolan.
När han blir lite äldre får han gå på särskild skola för missionärsbarn.
Alla barnen förväntades skriva brev till sina föräldrar - men det blev ganska krystade brev- eftersom de visste att breven lästes innan de sändes iväg eftersom det inte fick finnas några negativa saker om skolan i dem.
Johanna Nilsson har verkligen skidrat en för många okänd historia och en okänd barndom - den att vara missionärsbarn och inte vinna kampen mot föräldrarnas kall - om första rummet i deras hjärtan.
Oerhört intressant och stark - men ingen mysläsning -
Historiens kärna är - skulle jag vilja säga - författarens förundran och ilska över att farföräldrarna gång på gång satte Gud först, och lät sina barn komma i andra ha
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|