indisposition

1 oktober 2010 09:34

Feminismen antar att kvinnor, särskilt de som engagerar sig för andra kvinnor, är goda. Det är inte sant. Om motsatsen bevisas, antas detta vara en följd av en tidigare utsatthet för mäns våld. Det är inte heller sant.

Men själva antagandet om kvinnors inneboende godhet lämnar alla feministiska organisationer vidöppna för maktmissbruk. När bevis för detta framkommer, verkar det alltid komma som en överraskning. Antagandet att kvinnors maktmissbruk skulle vara följden av en tidigare utsatthet för mäns våld ursäktar då detta maktmissbruk.

Därför har jag övergett feminismen. Det var inte ett lätt beslut, men till slut insåg jag att alla organisationer och ideologier som ursäktar nya övergrepp med tidigare övergrepp legitimerar fortsatta övergrepp.

Kaela

1 oktober 2010 11:22

Du skriver "antas vara" när jag har undrat om dessa kvinnors maktmissbruk är en följd av en mans tidigare misshandel av sagda kvinna.
Jag vill stryka under ordet anta!
Min erfarenhet är att den som blivit slagen och förnedrats både psykiskt och fysiskt kan visa tendenser i den här riktningen om de inte får terapi eller annan hjälp vid uppbrottet från den misshandlande mannen.
Givetvis kan det finnas andra orsaker också som personlighet val m.m

Intressant blogg har du!

Ha det gott och var rädd om dig!

indisposition

3 oktober 2010 12:14

Tackar och bockar! Jag är rätt ny i det här bloggandet så jag har väl inte lyckats nå ut än...

Jo, du har helt rätt i att stryka under antas. Jag har under en kortare tid varit aktiv i Kvinnojoursrörelsen, och har sett liknande fall på nära håll, både utsatta och de som har personlighetsstörningar.

Problemet är att om man vill stoppa våldet från att fortplantas så måste man ha nolltolerans mot alla sorters mobbning och förtryck, oavsett om man förstår orsaken eller inte. Feministiska organisationer skiljer sig inte från andra när det gäller att arbeta mot mobbning, utom att det verkar finnas en ovilja att ta i problemen för att man är rädd att bli (för)dömd av omgivningen.

Då arbetet mot mobbning ligger mig varmt om hjärtat, så är det väldigt viktigt för mig att människor blir medvetna om att det går att stoppa det, men det kräver väldigt mycket självförtroende, självinsikt och styrka att fatta obekväma beslut. Om man inte tar itu med det så är risken stor att personen som själv blivit skadad fortsätter att skada andra, och om ingen tar itu med problemet så kommer andra medlemmar att skadas istället.

Kaela

3 oktober 2010 12:54

Så roligt att du svarade igen.
Mobbning i alla former och bvar den än förekommer måste bekämpas anser jag.
Särskilt när man ser vad det åstadkommer.
Ett barn som blir mobbat får ofta problem med tillit i senare relationer....och säkert är det likadant då en vuxen mobbas...även om allting - både gott och ont - plöjer djupare fåror i den mjuka barnasjälen.

Har läst lite mera i din blogg och jag förstår exakt vad du menar i ditt inlägg: Att leva och överleva....

Önskar dig ljus och styrka och allt gott!