Lite sorgligt just nu.

Byrån mot Diskriminering som vi delat hus med i 11 långa år flyttar till ny adress.

Vi har delat många morgonfikan och haft många möten angående ""vårt" hus.

Vi fortsätter förstås att samarbeta - men det blir ju inte på samma sätt.

Nu får vi se hur det går med den begäran vi har gjort till kommunen om att få utnyttja även övervåningen till en låg tilläggskostnad på den hyra vi redan betalar.

Vi behöver utrymmet men har ont om pengar som de flesta ideella föreningar har.

Så kära läsare - håll nu alla tummar för att kommunen ska ge ett postitvt svar - eller rättare sagt - ändra sitt negativa svar!

Så att vi på Frivilligcentralen kan utföra vårt uppdrag att minska ensamhet och isolering ännu mera effektivt´i framtiden.

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
små stjärnor som strålar och blänker
Kanske tänds de av kärlekens tankar
som nån här på jorden tänker
Kanske tänds det nya små stjärnor nånstans
som levande klara kristaller
för att återge himlens ljus och balans
när andra slocknar och faller

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
när någon har knäppt sina händer
Kanske tänds de av kärlekens böner
som nån här på jorden sänder
Kanske tänds det nya små stjärnor nånstans
i rymdernas stjärnströdda vimmel
Kanske kärleken är vår jordiska chans
att skapa en ljusare himmel...

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
ty kärleken kan göra under
kanske skapas det något för evigt
i flyende korta sekunder
Kanske nya stjärnor kan tändas nånstans
när kärlekens makter får råda
kanske blev det rätt mörkt om kärlek ej fanns
och inte fanns stjärnor att skåda...

- Atle Burman

Nu vill Socialstyrelsen att läkaren vid vårt besök ska anteckna om samtal förts om osunda levnadsvanor...alkohol, tobak med mera.

Detta är lika med att hänga ut svenskar som enligt Scialstyrelsen inte lever ett sunt liv.

Kan också i förlängningen användas på ett fullständigt fel sätt.

Kommer människor i Sverige som har problem att föra en hälsosam livsstil i framtiden att bli utan vård?

Risken finns med ett sånt register.

Läs artikeln i Dagens Nyheter

Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ.

Marcus Tillius Cicero

Ikväll - på  jobbet kom några ord osökt i mina tankar: " Alla dör - men alla lever inte."

Tankarna spann vidare och jag insåg att oavsett vad uttrycket har sina rötter så är det sant.

Döden kommer ingen av oss ifrån, varken när den kommer eller HUR den kommer - , men våra liv kan vi ju faktiskt påverka .

Det är så lätt att bara låta dagarna gå och glömma bort att njuta av livet..

Jag brukar ofta tänka att jag inte vill se döden närma sig - och inse att jag levt bara för att uppfylla plikter- eller för att tillfredsställa andras åsikter.

Vilken fasa!

När du kan se tillbaka på ditt liv, med nöjda, glada minnen och att det du har gjort med ditt liv är något du inte skulle ha ändrat på även om du fick göra om det, då är det ett liv som har varit värt att leva!

Det är nu du och jag bestämmer om det är ett sådant liv vi ska se tillbaka på den dag när ingen återvändo finns!

En studie i nio länder med 100 pojkar i 7-10 års åldern från vardera land visar att våra svenska pojkar är de snällaste.

Däremot är samtliga länders pojkar "våldsammare" än flickor.

Men det visste redan de flesta av oss mammor och pappar.
Eller hur?

Läs artikeln i Svenska Dagbladet

När vi drabbas av sorgen blir gärna hela livet ett enda stort varför.

Varför hände detta?

Vad har jag gjort som ska straffas så? Och så vidare...

Jag tror inte vi kommer ifrån den där varför-perioden.

Kanske gäller det särskilt när sorgen slår ner som en stor svart rovfågel från en blå himmel.

När vi inte alls hunnit förbereda oss.

Jag mötte häromdagen på mitt arbete en kvinna som för en kort tid sedan drabbats av en ofattbar sorg.

Hennes enda barn - en liten flicka på fem år - insjuknade och dog på bara några dagar....en boreliainfektion som ledde till hjärnhinneinflammation.....

Ett mail nådde mig  från en vän som  berättade att en ung människa i fasmiljen ryckts bort i en trafikolycka...

Vi som står omkring de som drabbas tycker lätt att vi inte kan göra något...

Vi vill så gärna- men det vi mest av allt skulle vilja - att ge tillbaka den älskade som vännen förlorat _ det går inte....

Det dör ca 250 personer varje dag i vårt land.

Unga, mitt i livet och gamla.

 Hur tröstar man där ingen tröst finns....

När jag själv drabbats av sorg har denna dikt av Claes Andersson betytt mycket för mig.

Givit mig en känsla av att sorgen har ett ärende till mig....

En insikt som kommer så småningom när alla varför mattats av

Förtvivlan är ett alltför stort ord, men jag vet inte...
Ty sorgen är obotlig, den går aldrig över
Därav dess styrka,
dess bördighet för det som ännu inte
förstörts inne i oss
Den som inte har sorgen
har intet
Den som inte har sorgen
kan ta sig till med vad som helst
Med vem som helst!
Den som inte har sorgen
har aldrig förlorat någonting,
aldrig ägt någonting
Smärtan och försoningen finns inte
hos den som aldrig har haft sorgen

Och dikten växer bara ur sorgen,
ur den sorg som beretts ett rum
i glädjens hjuls nav
och där klarnat till blick
och förståelse

Claes Andersson

Vänskapen liknar träd som alltid står gröna och som bär frukt och blommar
samtidigt.

Bernadin de Saint-Pierre