Direktlänk till inlägg 27 april 2016
Ärligt talat" säger vi ibland.
Som om vi alldeles särskilt behövde betona att nu tänker jag vara helt ärlig i det jag säger.
Men ska man inte alltid vara det?
Talade med en person för några dagar sedan som gång på gång använde detta uttryck.
Jag undrade en del över det - men avvisade tankarna med att det nog mest är en ovana.
Men ska man verkligen vara helt ärlig alltid och i alla situationer?
Det går ju inte att förena med omsorg och varlighet om medmänniskor alla gånger.
Om jag ser att arbetskamraten klippt sig, köpt en ny kappa eller något liknande och jag tycker det inte klär henne eller honom.
Då väljer jag att "inte se det".
På en direkt fråga försöker jag säga något positivt utan att brista ut i superlativer.
Och - ja - det är inte riktigt ärligt.
Men vad tycker du?
Ska man alltid vara ärlig även om det sårar?
Med de här tankarna påbörjar jag säänggåendet med att önska DIG en god natt!
Här kommer kvällens citat:
(Säg till om ni tröttnar på att jag delar med mig ur mina tjocka anteckningsböcker med citat som jag plockat länge och på många ställen.)
"Man kan bedra en ärlig man men aldrig göra honom löjlig."
Konfucius
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|