Direktlänk till inlägg 14 augusti 2018
Mina 18 månader mer som en person som i undan för undan i ganska snabb takt förlorar min syn har jag upptäckt att det ger mig ständiga övningar i ödmjukhet!
Att be om hjälp börjar jag klara ganska bra utan att få en tilltufsad självkänsla!
Men det som är svårt och som känns förnedrande är andras (oftast den som fått min fråga om ett handtag)) "gulliga attiutityd.
Man tilltalar mig som om jag vore ett barn!
Det görr ont!
Och jag skulle vilja säga:Möt mig som den jämlike jag är.
Men det säger man aldrig, det kan lätt missförstås!
Försöker istället ta det som en övning i ödmjukhet!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|