Kärlek börjar med ett leende, växer med en kyss och slutar med en tår

Gråt inte över någon  som inte skulle gråta över dig

Om kärlek inte är ett spel, varför är det då så många spelare?

Goda vänner är svåra att hitta, svårare att lämna och omöjliga att glömma

Du kan bara gå så långt som du försöker gå

Handling talar högre än ord

Det svåraste som finns är att se någon du älskar, älska någon annan

Låt inte ditt förflutna bestämma din framtid

Livet är kort, för ser du inte dig omkring då och då är det risk att du missar det

En bästa vän är som ett fyrklöver, svår att hitta men lyckosam att äga

Vissa människor gör världen så speciell bara genom att finnas där

Bästa vänner är de syskon som Gud glömde bort att ge oss

När det gör ont att se tillbaka och du är rädd för att se framåt,
se åt sidan och du kommer att finna din bästa vän där

Sann vänskap tar aldrig slut, ty vänner är för evigt

Goda vänner är som stjärnor, du kan inte alltid se dom, men du vet att dom finns där

Se inte sur ut, för du vet aldrig vem som kan bli förälskad i ditt leende

Vad gör du när den enda person som kan få dig att sluta gråta,
är samma person som fick dig att börja?

Ingen är perfekt…förrän du blir förälskad i denna person

Allting ordnar sig till slut. Om det inte är OK, då är det inte slut

Många människor passerar i ditt liv, men bara riktiga vänner lämnar fotsteg i ditt hjärta

 Kom ihåg!
Varje minut du är arg är 60 sekunder av förlorad lycka

Ett förtroende som många mammor väntar och och kanske också längtar efter.

Men om denne någon din dotter talar om är en flickvän.

Hur reagerar du då?

Det är svårt- för både mor och dotter.

Man vill visa att man älskar- och ibland kanske man blir för ivrig.

Man ser dotterns utanförskap framför sig.

Hos en mamma som älskar sin dotter handlar det ju inte om mamman - utan alla tafatta felord har sin grund i kärleken till dottern.

Men varför ska det vara så svårt?

 Och är det alltid svårt?
Har du någon berättelse att dela med dig av som jag får sätta in på bloggen.

Antingen du är mamma eller pappa- son eller dotter som berättar om den gången du berättade att denne någon i ditt liv hade samma kön som du själv- eller då du som förälder fick det förtroendet.
Skriv en kommentar så sätter jag in den i bloggen.

Med reservation för att det är en seriös kommentar förstås!

http://sydsvenskan.se/inpalivet/article317470/Mamma-jag-har-traffat-nagon.html

Isabeller är allergisk mot mjölkprotein men fick av misstag ett glas vanlig mjölk.

Lätt hänt kan man tycka.

Många barn och kanske vikarier.

Men det FÅR inte hända.
Det måste finnas rutiner i skolan som gör att det inte KAN hända.

Alla föräldrar måste kunna skicka sina barn till skolan utan att vara rädda för att slarv eller personalproblem eller annat gör att barnet får i sig något som de absolut inte tål.

http://www.alltombarn.se/barnhalsa/isabelle-6-blev-medvetslos-av-vanliga-mjolk-1.19134

Hemma efter 13 timmars arbetsdag med värkande kropp och huvud.

Nu stämmer jag träff med den lille med paraplyen och säger godnatt till er alla underbara bloggvänner och besökare med den här sångtexten.

Ge mig handen, min vän, när det mörknar
Jag behöver så väl en hand
Och låt ljusa och rofyllda tankar
Skapa drömmar vi ger varann

Låt värmen från den som finns till för dig
Tända stjärnor vid himmelens rand
Ge mig handen, min vän, när det mörknar
Jag behöver så väl en hand

Varma tankar och händer som tröstar
Är som sol över frusen jord
Och den närhet vi har till varandra
Ger långt mera än tusen ord

Ingela Forsman

Tänk dig att din vardag är precis som du vill ha den.
Du får det du behöver för att må bra och känna dig levande.
Du njuter av att vandra genom vecka och helg, du har energi och dina batterier laddas då vardagen är som den brukar.

 Har du det så?

Kanske har du det som många andra människor - de som känner energin lakas ur kropp och själ under färden från måndag till fredag.

Som behöver helgen för att ladda om för nästa vecka.

Eller tillhör du de som inte lyckas ladda batterierna ens under veckändan utan förvandlar helgens möjliga vila, närvaro, glädje och gemenskap till hemvist för upplevda måsten och borden.

De som längtar men sällan får till det de längtar efter.

Vi människor kan lära oss mycket av naturens sätt att fungera.

Växter behöver ljus, vatten, näringsrik jord och behaglig temperatur för att trivas.

 Vad behöver du att växa och blomma?

Vilken är din näring?

Tänk dig en vardag fylld av glädje och glöd.

Tänk att slippa längta efter helger eller semestern.

Tänk att känna längtan till vardagen.

Det är det som är livskvalité men jag tror tyvärr att väldigt få har det så.

Hur får vi det så?
Har du några förslag?

SANT OM SAFT!

Flytande kalorier är lömska. Inte kan väl ett glas saft vara farligt, det är ju nästan som vatten, tänker man hoppfullt. Men tyvärr, vill man undvika övervikt så bör man nog se över sina dryckesvanor. Saft innehåller i genomsnitt åtta gram socker per hundra gram vätska - lika mycket socker som i läsk. Två deciliter vanlig saft innehåller hela fem sockerbitar! Väljer man en så kallad lightdryck får man i sig mindre, men ändock fyra sockerbitar. Två deciliter Festis tar ändå rekordet med hela sju sockerbitar.

Hittade bara en rörande liten historia som jag ville dela med mig av.

I Aftonbladet den 17 mars 1916 kunde man läsa om hur ett brev med adressaten "Den gode guden i himmelen" påträffats i en postlåda i en av Berlins förorter några veckor tidigare (detta var alltså mitt under brinnande första världskrig). Postverket hade ju skyldighet att göra sitt yttersta för att uppspåra ett brevs addressat, och om det inte var möjligt återbringa brevet till avsändaren. I det här fallet fick det nog snarare bli det senare - för "himmelen" var ju inte en godkänd adress, och någon annan adress för "den gode guden" var heller inte känd av det tyska postverket. Alltså öppnades brevet för att man skulle kunna spåra avsändaren. När postmästaren läste brevet, som var en anmodan från den 8-åriga Elsa att den käre gode guden i himmelen snart måtte skicka hem hennes far, som nu varit flera månader i fält, "ty mor gråter så ofta nuförtiden, och om bara tre veckor är det både mors och Gretas födelsedag", fick han dock en annan idé. Någon adress till Gud hade han som sagt var inte, men däremot till den militärenhet som borde känna till vistelseorten för Elsas far, och ha makten att uppfylla Elsas önskan. Slutresultatet av brevet blev att dagen före moderns och Gretas födelsedag ringde det på hemmets dör, och där stod Elsas far. Visserligen inte hemma för gott, men i alla fall på en tillfällig permission som Elsas brev lyckats utverka.

DET var pliktkänsla hos posttjänstemännen det.

Troligtvis är det så - och kanske har det fattats kuratorer och andra stödvuxna på skolorna alltför länge (de sparades ju bort i början på 90-talet).

Älskar dig också!