Nu ligger en spännande helg bakom.

En helg tillsammans med Syskonbandet

Att få uppleva att det viktigaste inte är att se med ögonen utan att se med hjärtat.

Att mötas av kärleksfull och accepterande attityd.

Det är underbart.

Och det är vad vi har upplevt under helgen.

För mig har det känts fantastiskt att få prata med människor som fattar hur det är och hur det känns- hur sorg och hjälplöshet och funderingar om framtiden gastkramar -  när synen blir lite sämre för varje månad, ja nästan vecka -  har det känts som ibland.
Min man har mött andra anhöriga och känt stödet i de mötena.

Så vi är båda innerligt glada och nöjda med vår helg.

Som vi såg hotad ett tag eftersom hans mamma återigen togs med ambulans till Linköping och ny ballongsprängning samma dag vi skulle rasa.

Men hans bröder kunde ta över det akuta och vi kom iväg.
Tacksamma och trötta är vi!

"– Hela samhället går ju fort och vi har faktiskt barn på skolan som har magsår."

Orden kom från min vän som arbetar som skolsköterska.

Meningen högg tag i mig, orden borradersig in i min tanke och blev kvar...

Visst är det så att barn alltid får betala priset för det vi vuxna ställer till med.

Och här verkar det som vi har ställt till det riktigt illa.

Ökar barns utsatthet för stress?
ja jag tror det!

Varför??

Jag har nog inget uttömmande svar utan att prata med samhällsforskare och andra som vet mer än jag.

Att barn utsätts för stress som är såpass illa att de blir sjuka det borde göra att hela vuxenvärlden drar i nödbromsen.

Precs som vi vuxna reagerar barnen med kamp eller flykt när de utsätts för stress.

Hur många ungar blir stökiga i skolan, bråkar med kompisar och lärare.....för att det där som ska växa och gro inom dem inte får möjlighet till det i deras stressade tillvaro - eller stressade omgivning.

Det vet vi inte- men vi vet att våra barn växer upp i ett människofientligt samhälle och det är inte bara en varningsklocka....det borde vara så att alla klockor ringde....som kyrkklockorna en gång gjorde vid krig och ofärd.

Jag vet inte hur mycket vi kan påverka barns förskola och skola och övriga omgivning, vilket ju är hela samhället.

Men kanske kan vi - i bästa fall se till att det införs ett lite lugnare tempo i våra hem- och kanske kan en och annan av oss bli politiskt engagerad och påverka makthavare så att de inte skär ner antalet vuxna i förskola och skola.

Avslutar de här funderingarna med några ord av barnens ombudsman framför andra; Astrid Lindgren.

”Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem.”

Den 11 februari är det idag!

Det är lördag och lite gråmulet.

Yngve och Inge har namnsdag och ni gratuleras så varmt!

Varm grattis också till DIG som har födelsedag idag!
Se nu till att få ett bra firande!

15 160 män i Sverige bär namnet Yngve, vanligast är namnet som andranamn.
Yngve är ett fornnordiskt mansnamn som troligtvis kommer från ett gammalt gudanamn med oklar identitet (se Ingwaz), men som möjligtvis är ett alternativt namn på guden Frej.
Yngve var enligt Snorre Sturlason den förste kungen av Sverige och efter honom blev hans ätt kallad ynglingaätten.

18 135 män och 537 kvinnor bär namnet Inge i vårt land.

Att drömma och att känna hopp är livsviktigt!

Att få uppleva att vissa drömmar man hoppats på faktiskt blir till verklighet är en helt fantastisk upplevelse.

Det tror jag varenda en håller med mig om.

Det är fantastiskt men det är inte alltid det fantastiska landar i vårt knäå.

När det dröjer- det där vi hoppas på...när drömmen blir urblekt....

Där det svårt att hålla hoppet vid liv.

Svårt - men viktigt!

Det är där vi ibland behöver se till att vi bär ett ställföreträdande hopp.

Att vi får bära hoppet en bit av vägen åt någon annan.

Nästa gång är det kanske vi som får uppleva hur någon bär vårt hopp en bit av vägen när vi mådde för dåligt för att göra det.

Hoppet är så viktigt- kanske det allra viktigaste av allt.

Tappa inte ditt hopp och hjälp den som är på väg att göra det genom bära det åt  henne/honom en bit....

Det är när det är måndag man behöver duka lite extra och äta något man gillar!!!!

"Har du tråkigt" sa min mamma ibland.

Om jag svarade att det var så sa hon ofta: "Så bra-då hinner något hända inom dig."

Jag blir lite bekymrad när jag ser hur rädda dagens föräldrar är för att deras barn ska ha tråkigt.

Det tycks vara det värsta spöket de kan tänka sig när det gäller att skapa harmoniska barn som blir harmoniska vuxna.

Utan att ha tråkigt - långsamt - ibland kan inte vår kreativitet och vår skapande fantasi få utrymme.

Den behöver vattnas av tråkigheten.

Jag skulle vilja ge ett råd till alla föräldrar som stressar livet ur sig själva för att förhindra att barnet/barnen har tråkigt en enda minut.

När ditt barn säger, ”Jag har tråkigt!” behöver du inte få dåligt samvete och duka upp  alla sysselsättningsalternativ du bara kan komma på.

Svara istället så vänligt du kan: Då blir det spännande att se vad du kommer på att hitta på.

För barn är så bra på att komma på något.

Bättre än oss vuxna.

Vi behöver också ha tråkigt ibland.

Det är inte farligt att ha tråkigt ibland- det är tvärtom bra!

Hjärnan får vila en stund och bli fräsch- så det kan spraka av nya idéer i den om en liten stund.

Plötsligt  har hårddisken i din hjärna hamnat i spår och ditt huvud förvandlas till en tummelplats för nya idéer…nya lösningar

Plötsligt gör du något eller kommer på något som du aldrig skulle ha gjort annars.....

Så välkomna tråkigheten  - den är din vän!

Lyssna på vise Alfons Åberg:  

"Om man alltid har roligt
så märker man inte att man har roligt...
och därför måste man också ha tråkigt ibland"

Njuter av brasa i den kamin som finns i vår lägenhet! Glad och tacksam för den!