Detta är en viktig antilag

Bilden i förra inlägget visar det första man ser av Nyköping söderifrån från E4:an- men den fina staden skulle vi bara passera idag. Målet för utflykten var det superstora nubyggda köpcentrumet i Solna. Mall. Scandinavia. Där har vi gått oss ordentligt trötta men inte lockats till större inköp än kaffe med vaniljvåffla. Och så småningom en hamburgare. Där finns verkligen allt. Men inte trivdes jag i detta jätteutbud! Jag längtar inte tillbaka. Det blir nog mitt första och enda besök där! Ikväll ska vi bara ta det lugnt i lånad lägenhet på Gästrikegatan och se första avsnittet av dokumentären om GW Persson!'u

På väg.......kan någon med kedning av bilden säga vart vi är på väg?

I Seattle i USA har man tagit ett djärvt grepp.

Dagiset har placerats på äldreboendet!

Tänk om vi kunde sprida det här så att våra äldre människor i Sverige, som är i behov av det, också kunde få en sådan här positiv vardag.

Längtan är något bra.

Tänk att aldrig längta till något - aldrig känna den fina pirrande känslan av längtan...

Just nu när alla är på väg ifrån mig igen så griper längtan redan tag i mig.

Längtan till nästa gång vi ses....

Jag är säker på att kropp och själ hör ihop och  är mycket nära förbundna med varandra -om man längtar intensivt efter något så gör kroppen det också

Utan tvekan.

 Julen är full av längtan och redan i oktober börjar vi  se fram emot den. 

Först advent och tända ljus, sen 1 december och lucköppning och så julkalendern som verkligen symboliserar en slags nedräknings längtan.

Så kommer julen och så här- när alla åker och allt är över så känns det som att den rusade förbi!

Och längtan är genast tillbaka!

Vilken tur!

För trots allt är det ju så att längtan gör oss levande.

 Knappast  finns något som kan få dig och mig att känna oss  så starkt levande som en över allt annat  pulserande längtan.

Alltså - de har rest - och jag är tillbaka där i slottet i saknadens dalar!

Lite väl långt in i dagen önskar jag DIG en fin och stämningsfylld annandag!

Ge DIG själv en klapp på axeln.

Det är du värd.

Som citat idag tar jag första versen i Erik Axel Karlfeldts dikt: Längtan heter min arvedel.

"Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar."

Nu - när det är juldag....kom tankarna på  hur vi skyndar genom livet...som om det är ett maratonlopp som ska vinnas.

Först till  målet vinner.....men det blir kanske inte det mål vi tänkt oss....det målet har ingen återvändo...

Vi går omkring i en upplevelsebaserad tillvaro där det ständigt skall hända något nytt - helst varje minut.

Ett konstant flöde möter oss - dagarna i ända - av snabba och kontinuerligt föränderliga ljud- och bildintryck.

Vad är det som gör att vi accepterar att livets ekorrhjul rullar fortare och fortare och att vi bara åker med i dtta stresshjul?

Vad är det som gör att världen blir mer och mer likt ett enda stort Disneyland?

En tillrättalagd upplevelsebaserad tillvaro med måttligt intellektuellt innehåll.

Man kan undra!

Men förresten, varför inte passa på att prova ”gårdagens” sätt att kommunicera.

Skicka ett hederligt gammalt brev med posten medan Postverket (som visserligen bytt namn till Postnord och med förändrat ägareförhållande) ännu finns kvar!

Då måste man förstås lätta på häcken, masa sig ner till brevlådan och till och med kanske inhandla ett frimärke.

Den stora frågan är dock!

Gör det något om ett meddelande kommer fram 24 timmar senare?

Är det bara nuet och direktkontakt som gäller.

Men tänk, tänk vilken skön känsla det är att komma hem och se att det där ligger ett brev.

Ett brev till mig! Att känna det i handen, sprätta upp det och under tiden fundera på vad det innehåller och vem det är ifrån.

Läsa det och sedan kanske ha det liggande på nattduksbordet.

Att fundera på ett svar.

Att svara - och hinna tänka efter!

För att komma i kontakt med vårt inre krävs stillhet.

Ett inre som kanske skulle tala om för oss varför vi tycker och gör si eller så.

Om det är våra egna tankar vi tänker och våra egna val vi gör. Har (gör) vi några egna val egentligen?

Ibland kan jag också få en känsla av att vi är för målrelaterade och glömmer själva resan!

Det som händer på vägen!

Var det kanske då det egentligen hände?

Den där stunden då vi verkligen ”möttes”.

Den där stunden då vi var tillsammans och kände närhet.

Den där stunden då tiden stod stilla.

Den där stunden då vi kom i kontakt med vårt inre.

Den där stunden då vi tog oss tid att tänka efter.

Tid att varva ner. Tid för eftertanke.

Önskar DIG en god fortsättning på helgen!

Kom ihåg att varva ner - bara -vara en stund nu och då!

Här kommer också morgonens citat:

"När du i stillhet betraktar naturens skönhet och de stora förändringar som sker, så kan även själen genomgå en total förvandling."

Bigit Ancrest

Sista julkalendern för i år njuter mina två 08-tjejer (bor i Stockholm och är båda födda 2008) Pixie och Linnéa av!

Tillsammans med Linneás pappa Niklas.

De syns knappt - men de är där i alla fall!